Rekommenderad sjukskrivning

jag rekommenderas sjukskrivning just nu, detta då min sömn idag är så pass störd att jag ständigt känner mig trött och att jag ofta kommer försent till jobbet på morgonen. Försäker få till en sjukskrivning, men ingen verkar ta tag i att skriva intyg utan jag hänvisas ständigt hit och dit. Drtta gör mig otroligt less, just när ajg befinner mig i en situation där ajg behöver stöd, sedan få till svar att nej du får kontakta psykiatrin, psykiatrin svarar att vi har inga tider vänd dig till vårdcnetralen och sedan går det den vändan om och om igen.

Fem kilometer

Klarade jag igår av att springa efter att jag stukat foten i december. tidigare har smärtan stoppat mig att springa över tre kilometer, men igår klarade jag av 5, känner mig nöjd

Kärringcykel

 

Faktum, snart 30 år gammal, då blir jag kärring, klart jag måte ha en kärringcykel också. Kom över en sådan på Blocket för en bra peng, perfekt att cykla till jobbet på. 7- växlar, lättrampad, cykelkorg och allt. Dock ovan med att ha fotbroms, men blig nog van tillsist. Min MTB skall nu få pedalar med snabbfäste så skal ljag ut i skogen och leka, ser fram mot det.

 

 

 

Bild från http://www.erlan.net/cyklar/dbs/dam/2011-ars-dbs-city-977-svart-en-7-vaxlad-city-dam

Instervju för tjänst jag inte sökt

I torsdags hade jag ett missat samtal på min mobil. faktumet att det var missat var nästan positivt då jag inte hör i telefonen utan en kompis hjälpte mig att lyssna på meddelandet. Det var från Kumla kommun. Jag brukar ibland strösöka lite arbeten som kan vara intressanta, mest jobb jag inte vet att jag får , men tänker att någon gång så kanske, kanske, kanske. I Kumla hade jag sökt en tjänst, som jag inte fick, men de var intresserade av att träffa mig för en annan tjänst de nu rekryterar till, en tjänst som jag inte sökt och som jag egentligen inte vet något om. Så i eftermiddag skall jag till Kumla kommun på anställningsintervju. tror inte att jag ens vill ha tjänsten, men lite kul i alla fall  att de fastnade för min ansökan.

Saknaden efter husdjur

Är det vår nu eller?

Känns som att våren är på ingång, ganska varmt och skönt ute idag. Mitt busskort har gått ut, funderar på om jag vågar börja cykla till jobbet ännu, eller köpa busskort ytterligare en månad? Dock är jag väldigt dålig på att faktiskt åka buss, slutar oftast med att jag tar bilen ändå:/

Alla är sjukskrivna

Verkar som varenda kotte är sjukskriven just nu. Alla läkare från alla olika instanser, vilket gör att jag inte kan få fram intyg och således inte heller söka om olika bidrag, främst att kunna gå ner i arbetstid för att orka med allt annat. Känner en stor frustration över detta, att det skall ta sån tid, att ständigt få till svar att jag får vänta, vänta hur länge då?

Jobba hemifårn

Nöjd får jobba hemifårn några timmar imorgon förmiddag, då har jag möjlighet att kunan fokusera och planera inför möte imorgon eftermiddag. Hoppas att det går bättre med morgondagens möte än allt med vuxen-hab.. 

ATS grupp

Ver idag på lin första träff med ATS gruppen, en grupp som träffas under 6 tillfällen nu under våren och där alla har en diagnos inom autismspektrum. Kursen ordnas via vuxen-hab och det är också den enda insats jag får från dem som jag skrivit om tidigare. Förväntningarna på gruppen var ganska låga från min sida, men efter så kändes det faktiskt riktigt bra. Känns som det är en grupp jag ändå kan få utbyte från. Idag pratade vi mest om vad som är positivt kontra negativt med att få en diagnos och där var igenkännandefaktorn hög, pratade även om hur vi informerar vår omgivning om diagnosen. Intressanta reflektioner. Lite synd bara att vi är en väldigt liten grupp bara fyra personer varav två väldigt unga. Men blir nog bra ändå

Nekad insatser från Vuxen-hab

Är så irriterad på allt som heter vård just nu. Skrev igår om att läkaren är sjukskriven och att jag måste vänta på ny kontakt. Idag ringer jag till Vuxen-hab då jag förra veckan talade med dem och de sa att jag först skulle gå ATS kursen sedan få träffa läkare och/ eller arbetsterapeut. Tänkte idag att de toan ju vara bra att trycka på lite grann, är trots allt bara fem veckor till kursen avslutas oxh det brukar kunna vara kö till såväl läkare som arbetsterapeut. När jag ringer får jag till svar att remissen gått åter till min psykolog då vuxen-hab bedömer att kag inte har tillräckligt stor behov för att få stöd från dem. Känns som en stor jäkla fet smäll på käften! Jag kämpar för att få min vardag att gå ihop, kämpar för att ta mig upp på morgonen, komma till jobbet, ha ett städat hem, orka med tvätt, träning, fixa mat med mera, med mera, med mera. Och då låter det som att de inte tycker att jag kämpar tillräckligt hårt. Visst jag kan mycket själv, men just nu känner jag behov ac lite stöd från vårdens sida. I förtvivlan mailade jag både min sjukgymnast och psykolog. Sjukgymnasten svarar snabbt som alltid med att han märker att jag jobbar i en "uppförsbacke" just nu. 

Semeldagen

Vilka är ni?

Ser att min besöksstatistik ökat enormt de senaste dagarna om jag jämför med innan. Skulle vara intressant och veta vilka ni är som läser, lämna  gärna en liten kommentar=)

Norska intervaller

Tränar en del på Friskis & Svettis. Träningen består av lite bandad kompott så som gym, cirkelgym, spinning, skivstång och box. Gillar spinningpass där det körs med pulsklocka för att på så sätt kunna få ut än mer av träningen. Idag tetsade jag för första gången norska intervaller. Då körs intervaller på fyra minuter och med fyra minuters återhämtning mellan, under intervallerna är målet att komma upp till minst 90 % av sin maxpuls vilket är mycket, mycket ansträngande. Fyra intervaller skall genomlidas innan passet var slut. Det var väldigt kul, men också grymt, grymt jobbigt. Kände av träningsvärkem från gårdagens pass i benen, nästa gång jag skall köra norska intervaller är det nog klokt att vila dagen innan. 

Inställt läkarbesök

Så besviken att dagens läkarbesök ställdes in, jag som sett fram mot ny medicin för en av mina åkommor samt att få diverse olika intyg för att kunna ansöka om olika saker. Nu är läkaren långtidssjukskriven, så när jag får en ny tid är ingen som vet, men det lär dröja. Är så trött på att mattan hela tiden rycks undan. Ja, det var dagens gnäll....

Aspergerfakta

Aspergers syndrom ingår i gruppen autismspektrum. Till skillnad från autism så har personer med asperger ofta normal eller hög begåvning.  Vad som kännetecknar diagnoserna inom autismspektrum är begränsningar gällande ömsesidig kommunikation, social interaktion och föreställningsförmåga.

Det var så tidigt som 1944 som en österrikisk barnläkare vid namn Hans Asperger studerade en grupp pojkar med avvikande beteendemönster. Gemensamma drag som naivitet, opassande sociala närmanden, mycket begränsade specialintressen, god grammatik och ordförråd men ett monotont tal samt en begåvning från medel till över det normala kunde ses. Det var dock först på 80- talet som en engelsk forskare Lorna Wing studerade en grupp barn med svårigheter inom tre huvudområden social interaktion, ömsesidig kommunikation och föreställningsförmåga. Då det var samma områden som Hans Asperger tidigare beskrivet drogs slutsatsen att detta var ett tillstånd inom autismspektrum, det var först då som begreppet Asperger syndrom skapades. Diagnosen ses ofta som en lindrigare form av autism, som jag skrev tidigare så har personerna oftast normal eller hög begåvning, och har sällan de svåra kommunikativa problemen som vid autism. Detta gör att många får diagnosen senare i livet även om de haft diffusa problem under hela uppväxten och vuxenåldern. Barn med asperger brukar uppvisa störst svårigheter under rasterna när det förväntas att de skall interagera med andra barn. Den undvikande kontakten resulterar lätt i att barnen blir utanför och ensamma. Då många barn med asperger har svårigheter att förstå andras känslor och outtalade önskemål, kan de uppfattas som elaka och energikrävande.

Pojkar med diagnosen har ofta begränsade specialintressen, de kan lära sig allt inom ett visst område och kan lära sig massa fakta inom området, det kan exempelvis handla om tåg och då kan de rabbla hela tidtabellen utantill. Just förmågan till att lära sig saker utantill är specifikt för diagnosen, detta kan vara en fördel i skolåldern när det handlar om att nöta in multiplikationstabellen, men ofta saknas istället en känsla av sammanhand.

Redan i tidigålder kan det ses att barnet utvecklar behov av strikta rutiner. Exempelvis kan det vara att göra saker i en viss ordning, eller att alltid sitta vid samma plats vid matbordet. Om rutinen bryts kan det leda till stor stress och oro hos individen.  Behovet av rutin och struktur kvarstår ofta även i vuxen ålder. Personer med asperger har oftast ett gott språk och ett bra ordförråd, dock kan saker ibland tolkas bokstavligt vilket gör det svårt att förstå innerbörden i exempelvis ordspråk, kan också vara svårt att förstå ord som sedan, om en liten stund etc. Vidare uppvisas ofta svårigheter att förstå ironi, gester, miner, tonfall och satsmelodi. Detta är information som är minst lika viktig för förståelsen av det någon säger som orden är i sig, vilket försvårar samspelet med andra människor.  Barn med asperger kan också visa en motorisk klumpighet där de uppfattas som långsamma, klumpiga och med dåligt samordnade och lite stela rörelser. Barnen kan ha svårigheter att lära sig att knyta sina skosnören, cykla eller simma. Den lite stela och klumpiga motoriken kvarstår ofta upp i vuxen ålder.

 Det är också vanligt att personer med asperger har en annorlunda perception, de kan vara känsliga för exempelvis ljud, ljus eller beröring. Detta kan göra det svårt att vistas i offentliga miljöer där det är många samtida sinnesintryck. Forskare tror att orsaken till asperger beror på funktionsavvikelser i hjärnan som är medfödda eller uppstår i början av livet, som en följd av skador eller genetiskt betingade avvikelser. Det kan också ses att om en förälder har asperger så ör det vanligare att barnet får det, men det är ännu okänt vilka gener det är som påverkar diagnosen.

Många med asperger uppvisar svårigheter gällande mentalisering, ”Theory of Mind” vilket innebär förmåga att förstå skillnaden mellan sitt eget och omgivningens sätt att tänka, känna och handla. Det gör att de har svårigheter att förstå varför människor handlar som de gör. Vidare har många med diagnosen svårigheter med central koherens vilket innebär förmåga att kunna göra en helhet eller sammanhang av detaljer. Att kunna plocka fram gamla händelser ur minnet och få ihop dem med händelser idag och då kunna skapa ett sammanhang. Det är vidare vanligt med bristande exekutiva funktioner. Vilket innebär förmåga till planera, problemlösning och anpassningsförmåga. Även om personer emd asperger är normal- eller högbegåvade är det vanligt med en ojämn begåvningsprofil. Personen kan vara jätteduktig på matte, men ha en bristande språklig förmåga eller tvärtom.

Viktigt att komma ihåg är dock att alla personer med diagnosen är olika, det finns ingen mall. Själv uppvisar jag inte alla av de svårigheter som beskrevs ovan.

Cykelsäsong 2015

 

 

Nu börjar det laddas för årets Vätternrunda, nästan i alla fall. Pappa skall lämna in cyklarna på service, sedan hoppas vi på vår om en månad så att det kan börja trampas. Blir min fjärde runda till sommaren och hoppas givetvis på att kunna förbättra min tid lite grann, finns tävlingsmäniska i mig med=)

Lästips

 

Måste tipsa om denna boken Vardagsliv med asperger syndrom: om att komma vidare efter diagnosen. Skriven av Carolina Lindberg och Malin Valsö. Fick tips om denna bok och den har hjälpt mig mycket med de olika beskrivningarna som finns där. En lättläst bok, men samtidigt ganska informativ.

Första kontakten med vuxen-hab

I onsdags var jag första gången på Vuxen-hab, eller ja, varit där genom jobbet tidigare, men detta var första gången som jag var där i egenskap av patient. Teamet ville träffa mig en gång innan dess att jag skall börja på deras kurs nästa vecka. Min inställning till Vuxen-hab är kluven. Vill ha stöd av deras arbetsterapeut för planering, men samtidigt har många av dem som är patienter inom Vuxen-hab betydligt större svårigheter och begränsningar än jag har. Detta märktes tydligt i onsdags, flera av deltagarna hade daglig verksamhet, hade andra funktionsnedsättningar och hade väldigt svårt socialt. Känslan av att sitta runt ett bord med 10 personer och fika och det samtidigt är knäpptyst är speciell. Jag efterfrågar fler personer med diagnos som har ett fungerande liv, ett jobb att gå till, en egen bostad och en någorlunda fungerande fritid.

 

Frågade också hur det gått med min remiss till dem. Fick till svar att de ofta vill att patienten först skall dektaga på kursen, därefter utvärdera om personen skall aktualiseras för vidare insatser eller inte. Kändes lite surt och som at tdet kommer ta onödigt lång tid, kommer knappast hinna få något stöd från dem innan sommaren.

På onsdag börjar kursen i alla fall, förväntningarna på utbyte från de andra är inte så hög. Får väl se det som så att kaffet var gott, och 10 kr för kaffe och kaka är billigt, hoppas också att det ingå påtår=)

Ana att något är fel

Nu när diagnosen börjar sjunka in snart en månad efter att jag fått den så börjar jag också reflektera lite över att ingen reagerat tidigare och hur jag har gått och förträngt mina svårigheter under hela livet.

Redan i förskoleklassen (6-års verksamhet) så minns jag att jag hade svårt att leka med för många barn samtidigt. Lekte helst med dem en och än än alla på en gång. Men att någon vuxen reagerade på det kan jag inte minnas, och om någon gjorde det så härleddes det säkert till min hörselskada.

I lågstadiet och mellanstadiet var det samma sak, lekte helt med kompisarna en och en, och tyckte att det var jobbigt när kompisarna hade kalas och det blev för rörigt. Tyckte inte heller om mer fria aktiviteter så som lekdagar eller friluftsdagar när jag inte visste vad som skulle förväntas från mig. På rasterna i skolan gick jag helst runt och pratade med läraren än att vara med på lekar. Var även duktig på matte, men hade det väldigt kämpigt med engelskan.

 

Högstadiet var en katastrof, var mobbad, hade svårt att ta mig in i tjejgruppen, visste inte hur jag skulle bete mig, hur jag skulle vara, vad jag skulle säga. Vi hade tidigare varit så få där alla kände alla, plötsligt var vi nästan 30 elever. Även om det var ett fåtal elever som jag umgicks med under de tre åren så är det den en med de värre perioderna i mitt liv.

 

Gymnasiet funkade det bättre. Gick i en klass där studiemotivationen var relativt hög, folk var i skolan för att de faktiskt ville klara av gymnasiet. Det var också ganska sociala personer som drog med mig in i aktiviteterna. Minns fortfarande nervositeten över de mer avslappnade momenten så som slalomresan till Borlänge, att inte veta vad vi skulle göra exakt, inte veta mer än att vi skulle sova i en skola, med vem skulle jag få sova, skulle det vara tjejer och killar blandat, ja många sådana frågor skapade oro för mig. Var också här som jag började lära mig om olika diagnoser i och med att jag gick den linjen jag gjorde, kände vissa aningar att jag kunde ha asperger. I det stora hela så är gymnasiet en period jag minns med värme.

 

Året på Hellidens folkhögskola i Tidaholm kan jag minte minnas så mycket aspergerdrag ifrån, tror mycket berodde på att hela mitt liv kretsade kring den avsaknade hörsel och CI utredningar då.

 

Västanviks perioden kände jag mig utanför. Inte att folk oavsiktligt uteslöt mig, tvärtom, men kände när jag bodde på internat att det var svårt att veta om folk ville umgås med mig eller inte, skulle jag våga fråga, kacka på. Upplevde också att det tog så mycket energi till alla vardagliga bestyr som städ, tvätt och matlagning. Var egentligen här som jag idag kan se att Aspergern gjort sig mest tydlig, jag orkade inte vara social både i skolan och på fritiden. Gick mer eller mindre in i väggen hösten 2007 och hoppade av skolan.

 

Flyttade till Örebro 2008 och började plugga till socionom. Kände svårigheter med att etablera kontakter till kursarna, hittade en person som jag fick en mycket bra kontakt med, hon är idag min bästa vän och den som förstår mig bäst. Under studietiden läse vi också om diagnoser och jag kände att detta kan jag nog ha, men var samtidigt inte beredd att göra en utredning, kan även tilläggas att mina tolkar under utbildningen ofta skämtade om att jag säkert hade autism! Under min praktik i Indien kände jag mig utanför stora delar av tiden, tyckte det var svårt att veta hur jag skulle samtala med de andra i gruppen, skulle jag säga något, skulle jag vara tyst. Vi levde nio stycken på ca 80 kvadrat under tre månader, så vi fick se alla sidor av varandra.

 

Haft kontakt med vården, varit utbränd, inte kunnat göra "lagom" av någonting utan det har alltid varit för mycket. Även om jag älskar att ha folk runt omkring mig, så finns där alltid en osäkerhet, en osäkerhet som funnits där hela livet. Också varit förudnrad över hur svårt jag kan ha att komma igång med saker ibland, hur ajg upplever det som ett kaos, jag skall tvätta, diska och städa, vet precis hur jag skall göra allt, men skall jag börja med att städa, eller diska, eller... Risken blir att jag fastnar i stressen av vad ajg borde göra och inte kommer igång.

 

När jag i höstas fyllde i själskattnignsformuläret så förstod jag på en gång att de skulle vilja gå vidare och göra en stor utredning, tendenserna var tydliga. Och nu sitter jag här, men diagos

Paraskavedekatriafobi

Lider du av paraskavedekatriafobi, i så fall har du svårigheter idag. Tycker mest att namnet är lite lustigt, men någon fobi för det existerar inte

Ullared

Två dagars shopping till ända. Åkte ner till Ullared med familjen och farmor och farfar igår. Kom ner och gick in tre timmar på kvällen. Sov sedan över natt i campingstuga och var inne ett några timmar idag igen. Sitter nu här trött men nöjd efter shoppingen. Blev lite kläder, hygienartiklar och andra förbrukningsvaror. Alltid lika skoj att komma iväg

Remiss

Vet att min remiss togs upp på Hab igår. Har skickat ett meddelande i mina vårdkontakter för att höra vad resultat blev, men ej fått svar ännu, lite nervöst. Önskar att kunna få stöd av deras arbetsterapeut, dels för att hitta en struktur i vardagen, en balans mellan jobb, fritid och saker som måste utföras hemma. Men också att kunna få hjälp med sömnen eventuellt. Skulle vilja prova boll eller kedjetäcke för att se om det skulle kunna vara till hjälp för mig

Lustigt

Att jag känner att det är så jobbigt att ta tag i saker i mitt eget hus och hem just nu, men att jobba som personlig assistent och utföra samma saker i någon annans hem inte känns alls lika betungande. Vad är skillnaden, jo att jag får tydliga direktiv vad som skall göras och då bara gör det. Hemma ser jag all saker jag skall göra, men vet inte var jag skall orka börja

Energipåfyllning

Jobbar nu med att hitta saker som ger mig mer energi än vad det tar, små andrum i vardagen.

• Ridningen- måndagar är verkligen mina heliga kvällar då inget får komma ivägen. Att hoppa upp på hästryggen ger verkligen avkoppling
• Promenader- så länge det är ljust uta så älskar jag att promenera, antingen ensam eller med sällskap.
• Träning- märker stor skillnad om jag tränar, kommer ner i varv efteråt och det ger en skön känsla
• Köra bil- tycker faktiskt att det är avkopplande, synd bara att beninsen är så dyr=)

Trötthet

Denna veckan har jag varit så fruktansvärt trött, känns som att jag aldrig riktigt vaknat utan gått i en dimma. Är väl höstens alla tester som nu tar ut sin rätt, nervositeten och väntan på resultatet. Får nog inse att jag just nu behöver 10-12 timmars sömn för att fungera.

Renovering

I fredags hade jag en kalelfirma här för att se på nmin lilla gästtoalett so mskulle vara i behov av en uppfräschning. Den är på 2-2,5 kvm och kakel, klinkers, handfat, WC-stol är inköpt. Så det som behöver göras är att riva lite grann, kakla, klinkars, få upp nytt handfat osv. Fick offerten från firman igår 22 400 kr efter ROT-avdrag, helt sjukt. Hade kanske räknat med det halva cirka, men detta var verkligen hemskt. Skall nu försöka få kontakt med fler företag för offert.