Farväl mormor

Idag kom beskedet som vi väntat på, mormor somnade in i natt på ålderdomshemmet. Även om det var väntat så är det svårt att ställa in sig mentalt på att det skall hända, hon har ju liksom alltid funnits där. 

Ridning utan tolk

Utan tolk till kvällens ridlektion, tyvärr blir det lite väl ofta avslag just nu=(

Kommunens organisation

Onsdagen den 18 tog beslutet att jag beviljats boendestöd för hjälp att upprätthålla min planering hemma, eller rättare sagt, hjälp att upprätthålla min "nej-lista" och inte köra slut på hela veckans energi på en dag. Normalt sett brukar det ta ca två veckor att få igång insatsen, min handläggare lovade dock att betona att det är viktigt att insatsen för mig kommer igång så snart som möjligt då jag planerar att återgå till arbete deltid den 20 april. Tänkte att det borde kunna gå att ringa till chefen för detta och höra hur det ser ut med kötiden. Detta var dock lättare sagt än gjort.

Ringer till kommunens servicecenter för att fråga efter telefonnummer till chefen för boendestödet för teckenspråkiga. Får ett telefonnummer, ringer upp men visar sig att den chefen inte alls ansvarar för döva och hörselskadade utan endast för hörande, han kunde således inte hjälpa mig. Ringer upp kommunen igen, får till svar att de inte vet om det finns en speciell grupp för just teckenspråkiga. Skickar sms till de två teckenspråkiga kommunvägledarna som jobbar på servicecentret och frågar dem, de vet inte men lovar att återkomma. 

Blir lit irriterad på att ingen verkar veta att det ens finns boendestöd som kan teckenspråk, ringer runt mellan olika boendestödschefer, blir i princip dumförklarad över att jag tror att det finns de som kan teckenspråk inom organisationen. Envis som jag är ger jag mig inte utan ringer till nästa chef, och nästa. Tillsist träffar jag en kvinna som i alla fall är trevlig, hon reagerar när jag berättat att jag bara slussats runt, hon lovar att undersöka saken. En timma senare har jag ett mail från just de teckenspråkiga boendestödjarna, de skall kolla på datum för en första träff och återkomma. Skam den som ger sig, men trist att man skall behöva lägga all energi på att söka rätt personer hela tiden. 

Dubbeldos

Tror bestämt att jag var lite snurrig igår kväll, råkade få i mig dubbeldos av medicin, klantigt. Men efter ett samtal till giftinformationen konstaterades att det ej var någon fara, men att jag kunde bli lite trött, huu skönt det.

Familjen Bélier

Familjen Bélier är en film som hade premiär här i Sverige i fredags. Filmen handlar om en fransk familj som bor ute på landet och har en gård. Föräldrarna och brodern är döva medan deras 16 åriga dotter Paula är hörande. I skolan upptäcks att hon har en röst utöver det vanliga och hon övertalas att ställa upp i en tävling som kan leda till att hon kommer in på sin dröm utbildning inom musik. Hemma har Paula ofta fått ställa upp och tolka åt sin hörande familj och när de får reda på att hon vill gå en utbildning inom musik blir de helt ifrån sig. Paula slits mellan att stanna kvar ute på landet hos sin familj eller gå sin drömutbildning. 

Filmen har enligt franska medier gjort stor succé där, men innan premiären här i Sverige så har den varit väldigt omdiskuterad. Svenska dagbladet har gått ut och sagt att filmen är fördomsfull.

Sveriges dövas ungdomsförbund reagerade starkt innan filmen släpptes på bio och gick ut med följande inlägg på Facebook den 27 mars 

"Idag har spelfilmen Familjen Bélier premiär på bio. Filmen handlar om en CODA i en övrigt helt döv familj som bor på en bondgård. Hon får hjälpa till med allt möjligt och är oumbärlig för sina föräldrar och sin döve bror. Hon bär ett tungt ansvar för familjens väl. Hon skäms över sin familj och deras beteenden. En dag upptäcker hennes sånglärare att hon har en fantastisk sångröst och ordnar så att hon får åka till Paris - men hennes föräldrar säger nej.

Vi, Sveriges Dövas Ungdomsförbund, reagerar starkt på den här filmen. Vi accepterar inte att hörande gör filmer där en stereotyp och förlegad bild av döva reproduceras. Det kan tänkas att det finns vissa CODA som känner igen sig till viss del i familjen - men att göra en "feel good"-spelfilm riktad till den allmänna massan är inte lösningen. Ingen av skådespelarna är döva utom lillebrodern, men han har inte särskilt många repliker. De övriga skådespelarna har fått lära sig teckenspråk strax före inspelningen. Filmen och dess skapandeprocess genomsyras inte av dövkompetens utan tar sig totalt tolkningsföreträde över en förtryckt grupp som redan får tampas dagligen med fördomar och okunskap. Det är oacceptabelt. Vi undrar också när det ska komma en biofilm om döva som inte innehåller klyschan om avsaknad av musik.

Sveriges Dövas Ungdomsförbund uppmanar därför till bojkott av filmen. Det betyder att ej se den och inte köpa biobiljetter, eftersom att man därmed stöder den."

Jag accepterar absolut SDUFs åsikt i frågan och håller till viss del med om deras uttalande. Dock så kände jag själv att jag inte kunde ta ställning för eller emot en film som jag själv inte har sett. Så sagt och gjort, jag köpte mig en biobiljett och var och såg filmen igår. Och måste faktiskt säga att jag övergripande tycker att den var bra. Visst det finns scener som är klumpigt gjorda, scener där det är väldigt tydligt att döva och hörselskadade är två grupper med konflikter emellan, scener där döva kan upplevas som lite korkade. Men samtidigt det är en komedi och jag tror att vi måste se filmen med just de ögonen. 

Tyckte att filmen var rolig, komisk, lite sorglig och vacker på en och samma gång. Sevärd? Ja

Andras bild

i förrgår försökte jag leta rätt på vem som är chef för boendestödet för teckenspråkiga här i stan för att få ett svar på när stödet kan tänkas komma igång. Ringer via bildtelefon och träffar en tolk från tolkcentralen här i stan  som har tolkat till mig en del. Säger att jag vill ringa XX som är chef för boendestödet här i Örebro varpå tolken utbrister. "Du är ju sjukskriven, sluta ringa jobbsamtal" med ett leende på läpparna.

Jag svarar kort att detta är inget jobbsamtal utan det är jag privat som vill ha kontakt med chefen. Tolken ser då ut att tappa hakan men svarar att hon skall ringa nu. Men det blev så tydligt när jag förklarade att jag sökt insats och hon såg ut att tappa hakan totalt. Kändes verkligen som att hon ville säga "men du kan ju inte ha boendestöd" men sa inget. Funderade lite över samhällets attityder vem som anses vara tillräckligt funktionshindrad för att kunna ha en insats från exempelvis kommunen. Skulle jag sakna armar hade det inte varit någon diskussion men nu har jag en nedsättning som innebär vissa svårighet med struktur och speciellt svårigheter att säga nej till mig själv eller att klappa mig själv på axeln och känna att detta har jag gjort bra. En funktionsnedsättning som inte syns utåt, jag klarar mig har oftast ett hyfsat välstädat hem och så vidare. Men hur mycket energi det faktiskt tar från mig att upprätthålla denna fasad är ingen som egentligen vet.

Hembesök

Hej fått tid då arbetsterapeuterna kommer på hembesök kommer att ske om två veckor. Hur skall jag klara detta utan att städa ihjäl mig innan. Just det, fasad heter det ja, måste ju uppvisa ett fint och välstädat hem. Dessutom kommer ju en tolk att vara med :-)

Sista AT träffen på vuxenhab

Idag hade vi sista träffen med asperger gruppen på vuxenhab. Lite tråkigt att det är slut faktiskt har varit en bra grupp och jag känner att jag fått med mig en del kunskap. Dessutom hade jag tidigare ärligt talat lite fördomar om personen med just asperger eller autism att de skulle vara väldigt antisociala men upplevde inte vår grupp så, vi har tjattrat på ganska bra :-)

Kursen har bland annat tagit upp saker som historik om asperger samt de olika diagnoskriterierna; mentalisering,  perception, exekutiva funktioner och central koherens. Vi har diskuterat mycket om vad diagnosen innebär för just oss och har sett likheter och olikheter. Känner nu efter kursen tydligare att jag faktiskt har dignosen men också tydligare vilka kriterier som  jag inte uppfyller. Det fanns även  möjlighet att boka in individuell uppföljning vid ett senare tillfälle och jag har tur och skall ha det med psykologen Stina om drygt två och en halv vecka. Känns bra att kunna diskutera lite mer på egen hand, inte allt jag vill ta i grupp

Omtanke värmer

Fick igår ett fint kort från några kollegor,  sådant värmer

När kontakterna krockar

Min sjukskrivning är för mig nästintill en heltidsarbete. Har så många professionella kontakter just nu att försöka att hålla vid liv (se tidigare inlägg http://minvardagmedasperger.blogspot.se/2015/03/kontakter-vid-en-diagnos.html

försöka leka lite samordnare och få ordning på allt. Dock är jag frustrerad nu när saker och ting krockar, får tider som krockar med något annat, och givetvis tider under de få dagar som jag planerar att göra något annat. Lite frustrerande att behöva vänta ytterligare på att få tider just på grund av krockar i kalendern.

Att lämna en kommentrar

Flera läsare har hört av sig och undrar hur de skall gå tillväga för att kommentera på bloggen.

Så en liten guidning.

- Klicka på kommentar efter inlägget

- Välj namn/webadress

- Skriv in ditt namn, klicka på fortsätt

- Skriv din kommentar, klicka på publicera

Hoppas nu på fler kommentarer=)

Behov av att träffa andra

Jag har länge känt ett behov av att träffa andra med hörselskador även om behovet minskat med åren. Som tonåring hade jag ett större behov av att hitta andra med samma funktionsnedsättning att kunna identifiera mig med, diskutera svårigheter, möjligheter och så vidare. Med åren kände jag mig mer säker i min identitet som hörselskadad och därav minskade också behovet att träffa andra, även om det till viss del finns kvar fortfarande idag. Genom at träffa andra har jag känt att jag inte behöver förklara hur det är att vara hörselskadad, jag har alltså inte blivit "bärare av funktionsnedsättningen" på samma sätt som om jag träffar normalhörande och hela tiden måste förklara och beskriva.

Sedan jag fick min aspergerdiagnos för ett par månader sedan har jag funderat över vilket behov jag har att träffa andra med asperger?! Kursen på Vuxen-hab har varit bra, men funderade också om jag har ytterligare behov? Skulle jag i så fall bli medlem i autism och aspergerförbundet, eller Attention som exempel. Dock känner jag fortfarande en viss rädsla över att träffa andra med samma diagnos, tror mycket att det handlar dels om vanan från min sida att möta personer med uttalad aspergerdiagnos, men också att jag inte själv är färdig med min acceptionsprocess gällande diagnosen. Kanske kommer jag med tiden känna att jag vill engagera mig, träffa andra. Kan också ha betydelse att jag idag är några år äldre, känner mig säkrare i mig själv, har hittat min identitet och därav inte känner samma behov av att få en identitet genom att träffa andra. 

Tror också att det skiljer sig en del mellan funktionsnedsättningarna, personer med asperger använder talad svenska, personer med hörselskada använder sig ibland av teckenspråk, det gör att umgänget med hörselskadade många gånger underlättas för mig, medan umgänget med personer med asperger måste ske via en teckenspråkstolk. 

Känns som ett väldigt flummigt inlägg, men är dagens reflektion. 

Svårstucken

Ibland har de svårt att hitta blodådrar på mig vilket gör att de får "gräva" rejält. Resultatet blir att jag dagen efter ser ut som om jag blivit misshandlad

Fortsatt sjukskriven

Är fortsatt sjukskriven på heltid, träffade läkaren idag, han sjukskrev på heltid april månad ut, har dock som målsättning att runt den 20 april gå tillbaka och jobba deltid, får se omtag lyckas med det. Börjar på ett sätt längta till jobbet men samtidigt som min psykolog sa så är det bättre att jag träffar arbetsterapeuten innan för att få hjälp med strukturen i jobbet. 

Vårblommor

Fördelen med att vara sjukskriven, man får presentkort på blommor från jobbet, vilket nu pryder mitt hem

Kontakter vid en diagnos

Har gått ganska exakt två månader sedan jag fick min diagnos, två månader som varit ganska turbulenta, mycket tankar, känslor, kontakter att ta och så vidare. Har varit en rad kontakter hit och dit och jag började för "skojs" skull fundera över alla kontakter jag idag har i och med min asperger och de andra funktionsnedsättningarna. Efter en snabb fundering kom jag fram till dessa

- Läkare på vårdcentralen (träffat flera olika där)
- Läkare på dövpsykiatrin (två olika)
- Läkare på hörselvården
- Audionom
- Hörseltekniker
- Ci koordinator
- Psykolog på dövpsykiatrin (behandlande)
- Psykolog på dövpsykiatrin (back up)
- Sjuksköterska på dövpsykiatrin
- Arbetsterapeut på dövpsykiatrin
- Arbetsterapeutens handledare
- Psykologen i Asperger gruppen på Vuxen-hab
- Kuratorn i Asperger gruppen på Vuxen-hab
- Specialpedagogen i Asperger gruppen på Vuxen-hab
- Sjukgymnasten
- Försäkringskassan handläggare
- SoL handläggare
- LSS handläggare
- Personligt ombud
- Boendestöd (kommer igång inom en snar framtid och blir ca tre personer)
- Tolkcentralen för att få tolk till de olika mötena

När jag börjar räkna på detta inser jag att det är ett heltidsarbete bara att hålla i alla professionella kontakter, inte konstigt att jag känner mig trött och ibland även splittrad när de olika kontakterna drar åt alla håll. Bilden nedan illustrerar lite hur jag känner, att jag står där ensam på en del, men med alla professionella kontakter runt omkring. Vill dock betona att jag är tacksam för det stöd jag får, även om det kräver sitt av mi natt hålla allt igång. 

Samsung s5 och klocka

Bytte mobil igår från iPhone till Android och Samsung Galaxy S5. Trodde aldrig jag skulle gå från iPhone har varit och är sjukt nöjd med det. Men förra veckan fick jag kännedom om klockan gear fit till Samsung och blev lite kär. Speciellt att kunna få påminnelser i klockan just nu när jag är i en period med stress och jag tycker att minnet funkar dåligt. Så sagt och gjort igår blev det en S5a. Har mycket kvar att lära om mobilen men hittills är jag nöjd måste jag säga även  om det finns saker jag irriterar mig på, vissa vanesaker och vissa saker som jag säkert lär mig sen hur det fungerar. 

Boendestöd

Hurra precis fått beslut om boendestöd som jag ansökt om. Att få stöd att strukturera upp min vardag så att jag inte ständigt går runt och känner mig stressad. Boendet för mig behöver inte hjälpa till med hur jag skall tvätta, städa etc för det kan jag själv utan mer hur jag kan spara energi när jag gör det. klistrar in texten från handläggaren nedan.

"
Hej
Utredningen blev precis klar idag. Vi har kommit fram till att du kommer att beviljas det stöd som jag beskrev i det tidigare mailet till dig. Jag skickar iväg beslutet till dig idag och skickar uppdrag till boendestödet, så hör de av sig till dig så snart de kan.

 

Hoppas allt kommer att fungera bra med boendestödet och att du börjar må bättre!

Med vänlig hälsning,

Xxx LSS/SoL-handläggare

Utredningsenheten

"Blodig" kväll

Rubriken är mycket värre än vad det i själva verket är, jag har inte skadat mig, inte smakad blod, men ridit en häst igen med ganska mycket "blod" i, nämligen fullblodet Rosthwait som kallas Rosa. Efter förra veckans rodeo var jag lite rädd att hoppa upp igår kväll, men samtidigt kändes hon mycket lugnare redan i boxen. Red henne väldigt försiktigt igår, drev henne inte för hårt utan hon fick gå lugnt och försiktigt, struntade också i galoppen, men samtidigt kändes hon stabil och fin igår. Hoppas att hon är samma lugn nästa vecka.

Melodifestivalen

Bildkvalitén är långt från bra men bilden är tagen från tv skärmen under Melodifestivalen igår kväll. Det som synd i bild är dels programmledarna men också tolken. Finalen är sedan flera år tillbaka teckenspråkstolkad och teckenspråksgestaltad. Väljer att skiljs på begreppen då en tolk översätter/ tolkar det som sägs. Under låtarna handlar det i mina ögon om en gestaltning att tolka budskapet i texterna och sedan kunna förmedla det. 

För egen del är tolkningen/ gestaltningen en nödvändighet för att kunna följa med under Melodifestivalen. Hade det inte funnits hade jag inte kollat alls. 

Kollade på programmet igår kväll och kände att jag kunde ta till mig det på ett bra sätt. Efter ser jag på Facebook att den teckenspråkiga översättningen fått mycket kritik av döva. Med detta inlägg kommer jag kanske att trampa på ömma tår, men vill ändå framföra mina tankar. 

SVT har tagit ett beslut att ha tolk under sändningen, enligt mig en stor investering och ett steg i riktningen mot ett mer tillgängligt samhälle. De har i år valt att programmet tolkas/gestaltas av fem personer. Två döva och tre hörande. Se döva tecknar tre sånger vardera och gör det på mycket bra sätt, de har inte heller vad jag sett fått kritik för sitt framförande inom dövgruppen, tvärtom. 

Sedan finns två hörande som gestaltar låtarna. En av dessa är CODA, den andra har döva släktingar, de har alltså med sig teckenspråket från grunden. För mig så kan jag förvisso se en skillnad i hur de döva och hörande översätter sångerna, att de döva kanske har ett mer "rent" teckenspråk på ett sätt. Men de två hörande gör kanonöversättningar, de är sjukt duktiga och gör att jag som döv kan ta del av sångerna. 

Sedan är det en hörande tolk som tolkar pratet under festivalen. Hon gör några få tolkmissar, exempelvis tecknet för Österrike som många kritiserat. Jag reagerade också på det under programmet, men förstod vad hon sa, hon är bara människa och har rätt att teckna fel likväl som någon som använder talat språk säger fel, uttalar fel. Många vill ha en döv person till detta uppdrag, men hur tänker ni där? Det finns förvisso att grundmanus under festivalen men sedan är det en levande föreställningar med spontanitet, saker som sägs ändras, en ny kommentar fliker in, hur skall då en döv kunna tolka det? Några pratade om relätolk dvs att ha en hörande tolk som tolkar till en döv som tolkar till det som sänds i tv. Detta är en oerhört lång kommunikationsväg och min erfarenhet av relätolkning är att det blir många kommunikstionsmissar då det blir så många led. 

Så jag tycker att vi skall vara tacksamma över att SVT har tolk under finalen. Vi måste inse att de är människor, att de gör sitt bästa, men att småmissar kan ske. Vill ge de medverkande en stor eloge för mig gjorde ni festivalen möjlig

Mot Sthlm på styrelsemöte

Det obligatoriska kaffet ingörskaffat, nu drar vi

Bolltäcke

Sömnen har varit ett omfattande problem för mig den senaste tiden. Svårt att komma till ro och kunna koppla av. Frågade psykiatrin om möjligheten att få låna ett bolltäcke, nu har de lyckats skaka fram ett som jag skall få låna i max fyra veckor, spännande att se hur detta kommer att gå. Sjukgymnasten sa att jag skall försöka hålla förväntningarna låga, så skall försöka=)

Mående blir tydligt genom ansökningarna

Mitt halvtaskiga mående blev idag så tydligt. Var hos Försäkringskassan, dels för att kolla upp så att allt är klart med min sjukanmälan och den delen, men främst för att lämna in diverse olika ansökningar. 

Har varit en lång och hård process för att konstatera att jag troligen aldrig kommer att må bra av att arbeta 100 %. Min grundinställning till detta har varit att klart jag skall jobba 100 % det gör ju alla andra, och jag har minsann pluggat en massa på universitetet, och det gör man inte för att gå sjukskriven eller sjuk/aktivitetsersättning, om jag bara anstränger mig lite då borde jag kunna fixa det här och så vidare, och så vidare. Tidigare har jag slagit ifrån mig tanken om att gå ner i arbetstid, men i och med aspergerdiagnosen utöver den redan befintliga dövheten och psykiska ohälsan så blev det ett faktum, det GÅR INTE ATT JOBBA 100 %. Jag måste kunna leva, orka med att känna lite glädje över livet. 

Idag lämnade jag in ansökan om 25 % aktivitetsersättning. Bara att skriva ansökan, få ner alla diagnoserna på papper och argumentera för att jag inte kan jobba var kämpigt, plötsligt blev det som jag tidigare tryckt bort så uppenbart. Ansökan lämnades i alla fall in och nu får jag vänta 4-6 månader på beslut.

Lämnade även in ansökan om omprövning av handikappersättningen, har idag 36 % av prisbasbeloppet och skall se om jag kan få upp det ett snäpp, tror det kommer bli avslag, men värt att testa. 

Jeansfynd

Två av mina jeans har gått sönder inom loppet av ett pat veckor. Idag behövde jag därav ut på akut jeansjacka. Insåg att jag hade flera presentkort på Örebro city liggandes hemma, så 99 kr betalade jag för mina jeans, måste anses helt ok

Föreningslivet

Under lång tid (15 år) har jag varit aktiv inom föreningslivet. Främst inom hörselskadeområdet, men också inom dövvärlden. Funderade mycket över hur det skulle kännas att bli 30, förlora en del av den identitet, det umgänge jag haft under många år. Idag är jag 28,5, har frivilligt valt att avgå för unga hörselskadade i Örebro där jag satt som ordförande i ett år. Sitter kvar på riksnivå som ledamot och har mandat fram till i nov på årsmötet. Har rätt att kandidera på ett till år, men sen är det stopp. Hur känns det då att närma sig pensionsåldern för ungdomsorganisationer? Faktiskt bra, börjar känna att jag gjort mitt och kommer att fokusera på andra områden i mitt liv. Tiden är inte slut än, men ändå skönt att ha kommit till denna insikt

Bilden nedan tagen från study session i Strasbourg i november 2014

Skräckinjagande ridlektion

I måndags hade jag som vanligt ridlektion, är något jag brukar se fram mot tycka är jätteskoj. En ridkompis skickade ett sms på eftermiddagen och berättade att jag skulle ha stallets fullblod. Detta gjorde att jag tog bort sporrarna som jag hade påsarna, för om jag skulle rida ett fullblod med sporrar skulle jag nog typ hamna i Kiruna tror jag=)

Min ridskola har två stall, ett för ponnyer och valacker och ett för ston. Min häst för kvällen var ett sto, så skulle gå ner dit, en ridkompis frågade om hon skulle följa med och hjälpa till då hennes häst gick lektionen innan och därav var klar. Fullblod är rätt känsliga av naturen. Först i boxen skulle jag och en ridkompis borsta henne, då hon snodde runt rätt mycket band vi upp henne med grimmskaft. Vi borstade på och plötsligt helt utan förvarning började hon tokstegra sig (dvs resa sig på bakbenen) gång på gång. Slet så att grimman gick sönder. Det otäcka var att jag var innanför henne i boxen så kom inte ut, utan bara att stå kvar när hon stegrade sig mot mig. Att ha något på 600 kg som stegrar sig mot dig, då är du inte så stor kan jag säga, Till sist lugnade hon ner sig, vi fick på henne all utrustning och ledde iväg henne till stallet.

Kom på och hon gick fint i skritt och trav. Sedan skulle vi rida som en åtta, men galopp i höger varvet. Då hästen tidigare tävlat i galopp vet jag att hon kan vara rejält het, men brukar inte vara dum. Fattar galopp, hon sparkar bakut, bockar, är som et tupp och nedvänt U hela hästen och ger sig tusan på att hon skall ha av mig. Får stopp på henne och sitter faktiskt kvar, vet i tusan vad som hände där. Galopperade inget mer den kvällen, kom hem och tänkte att hästen skall bannemej inte vinna, så skickade ett sms till ridskoleägaren, frågade om hästen är ledig ikväll så jag kan haka på en lektion, och det var hon, så ikväll blir det ridning av igen=)

Ett steg i rätt riktning

Trött efter en dag fyllt med möten, men måste säga att resultatet blev bra, så nu håller jag tummarna för snabba beslut.

Morgonen inleddes med att åka till vårdcentralen och lämna några prover, snabbt avklarat begav jag mig mot stan, tack och lov hittade jag snabbt en parkering och lyckades knixa in bilen för fickparkering (är man snål så får man knixa, endast 15-20 % av parkeringstaxan om du lyckas) hann med en take away kaffe på vägen innan jag mötte upp kompisen M, hennes pappa och assistent. Jag och pappan begav oss på möte för att gå igenom om jag kan få lite stöd att strukturera upp min vardag, detta utfört av boendestöd i så fall. Då jag vet precis hur jag skall städa, tvätta, diska etc så är det inte detta jag efterfrågar utan snarare hitta en hållbar struktur på själva utförandet som gör att jag inte bränner all energi på en dag. Kändes som att mötet gick bra och de lovade beslut inom två veckor, troligtvis snabbare och de kunde nästan lova ett positivt sådant, yes ett steg i rätt riktning. 

Lunchade med M och hennes assistent på stan sam gick en sväng i affärer, som alltid trevligt att träffas och sitta ner och prata en stund.

Hade sedan möte med chefen på jobbet efter lunch, våndades lite inför detta då jag förra veckan fått signaler att han ville flytta över sökande och så. För mig är det viktigt att flytta om så lite som nödvändigt, detta för att jag vill känna att jag har mina arbetsuppgifter att komma tillbaka till, att inte behöva börja och etablera alla kontakter igen. Summan av mötet blev dock att endast ett par stycken skall flyttas över till andra handläggare, och övriga skall stå kvar på mig och en kollega skall gå in och täcka upp lite grann. Är ju idag bara sjukskriven fram till 23 mars, så vi skall inte ta några beslut om vad som händer efter det och vad som behöver ombokas/ställas in. Förvarnade dock att jag inte tror att det blir heltid för mig från den 24. Mötet kändes bättre än vad jag trodde innan. Hann också med att prata lite med kollegor, kändes väl sådär, får mycket frågor, måste förklara, berätta att jag fortfarande är hemma, men samtidigt kul att se alla igen.

Hem och tog årets första fika utomhus på balkongen, lite kallt men ändå skönt i solväggen, känner att våren är på väg. Hann även med en eftermiddagspromenad på någon kilometer. Nu ikväll väntas ridning=)

Årets första utomhusfika

Ett bra läkarbesök

Efter mycket tjat fick jag en tid på Vårdcentralen idag, primärvården försöker undvika sådana som mig och hänvisar hej vilt till andra instanser, men samtidigt, någon måste ta ansvar och gör ingen annan et så ligger bollen på primärvården, punkt! Fick träffa en annan läkare idag, tack och lov, hon gjorde en mer noggrann undersökning, lyssnade på hjärta, lungor, kollade blodtryck och sedan fick jag lämna många rör med blod. Några provsvar fick de på en gång, de såg bra ut, de andra får jag vänta på. Konstaterat är dock att jag behöver vara sjukskriven en period, hon skrev fram till den 23 mars vilken är den dag som jag skall träffa läkaren.

Känns dock väldigt kluvet med sjukskrivningen, vet att jag behöver det helt klart, men med mitt enorma kontrollbehov känns det väldigt jobbigt att mina kollegor skall behöva vara inne i mina jobbärenden, kolla min mail, hjälpa mina kunder och kanske till och med att kunder måste flyttas över till ny handläggare. Jag känner ett svek, både mot mig själv, mina kollegor och kunder. Var inne på jobbet idag för att lämna läkarintyget, tyckte faktiskt att det var riktigt jobbigt att komma dit, rädd för att få frågor om mitt mående eller när jag kommer tillbaka, anledningen är att jag inte vet, helst vill jag tillbaka imorgon, men inser att processen kommer bli mycket längre än så. Skulle heller vilja bryta en arm, veta att åtta veckor läkningsprocess sedan blir det bra, med utbrändhet vet jag inte, och det stressar.

Fantastisk ridlektion

Måndagar är mina heliga kvällar, jag har ridlektion då vilket är så skoj. Vi är en grupp på sju personer och man skulle nog kunna kalla oss för en riktig "kärringgrupp" då vi är väldigt mycket inriktade på dressyr och inte superförtjusta i hoppning. Och de få gånger som vi hoppar är det ganska låga hinder vi pratar om. Vi har alltid samma häst vid fyra tillfällen och tidigare när vi hade en annan lärare brukade det finnas möjlighet till lite hoppning en av gångerna. När vi bytt lärare så har hon lyssnat väldigt mycket på dem som inte vill hoppa alls, med tanke på att de är i majoritet. Jag har dock till viss del saknat hindren, även om jag inte vill hoppa högt så är det roligt med lite små låga hinder mellanvarven. Nu har jag haft en lugn häst vid tre tillfällen, fjärde och sista gången igår och då bestämde jag mig för att nu skall jag argumentera för hoppning igår. Frågade läraren om hon kunde sätta upp ett hinder och det var ok, satte ett på ena kortsidan en bit in, så att de som inte ville kunde hålla sig utanför. Vi jobbade mycket i galopp igår vilket var jätteskoj och jag hoppade kanske 15 gånger över hindret totalt, mest i vänstervarv men även några gånger i höger. Har personligen lättare för vänster galopp än höger så passade mig på sätt och vis ganska bra=) Och det var så skoj igår, gick som på räls hela lektionen, skönt att få känna det ibland. 

Testvideo

Sjukskrivning

Det gick inte längre, är sjukskriven på heltid, får se om jag kan skak fram ett intyg eller hur det kommer att gå, verkar svårt med allt tyvärr..

Norrköping

Har under helgen varit i Norrköping och besökt en kompis där, var trevligt. Dels att se hur han bor, men också att kolla lite på stan, gå på stadsmuseet som var riktigt intressant, de hade många utställning i gammal tid och visade tillexempel hur det trycktes böcker själ, hur tyg tillverkades, hur ett café kunde se ut etc. spännande och intressant. 

Testade också för första gången i mitt liv på squash, svårt att jaga den lilla bollen och krävdes mycket teknik, men kul att testa, gick i alla fall betydligt bättre mot slutet än i början. 

Kollade även på VM, 3 milen damer, säger bara Kalla, så himla bra, hon såg ut att vara helt ute ur loppet och tar ändå brons!