Informera omgivningen

Att ha funktionsnedsättningar innebär nog för många att vi inövad står inför situationer där det underlättar för oss om vi informerar vår omgivning om vår problematik. Ibland tycker jag att detta är lite komplicerat. Informera om hörselskadan är inget konstigt det faller sig ibland så naturligt att jag har teckenspråkstolkar med mig, i andra situationer när inte har det behöver jag informera redan initialt om att jag inge hör och hur vi kan lösa kommunikationen genom att personen jag pratar med tittar på mig så att jg kan avläsa läpparna.

Informera om mina andra nedsättningar är ofta svårare. Det faller sig inte lika självklart. Behöver folk veta om det? I så fall när och hur mycket? Jag behöver ju inte informera kassörskan på Ica om att jag har Asperger, inte heller informerar hela kontoret på jobbet. Men hur är det med de styrelser jag delatager i? Eller att informera min arbetsgivare? 

I grund och botten tror jag mycket på öppenhet, att inte skämmas för den man är och att våras tävla krav. Min arbetsgivare vet om min Asperger, har informerat lite kort när jag fick min diagnos och vilka konsekvenser det kan medföra i mitt arbete. Fick snabbt till svar att det inte är något han mörkret av vilket både glädjer och oroar mig. Bra att arbetsgivaren ser mig som vem som helst. Men samtidigt ser de inte mycket jag kämpar för att just försöka vara vem som helt, det är oftast inte helt enkelt och inte helt smärtfritt.

Nu i helgen har vi haft vårt första riktiga styrelsemöte med nya gänget inom Unga Hörselskadade. Där behövs det knappast informera om hörselskada. Alla hör dåligt på olika sätt och det finns både slinga, teckenspråkstolkar och skrivtolkar. Att informera om aspergern i det läget då? Jo jag valde att göra det men sa bara kort att jag har Asperger och om vi inte har struktur blir dwt väldigt rörigt för mig och tR mycket mer energi i anspråk. Så om vi vill att min energi skall hålla hela möteshelgen så underlättar det för mig med tydlighet.i ingwn reagerad konstigt på detta eller tyckte att det var fel. Ibland är det skönt att lägga korten på bordet, nu vet alla och undrar se mera så får de snällt fråga.

Motgonpromend

Morgonpromenad i Stockholm på väg till styrelsemöte

Inskickad ansökan

Nu skall jag sluta trycka ner mig själv för några dagar i alla fall. Nu är ansökan om sjukersättning på 25 % inskickad och jag kan inte påverka det så mycket mera. Jag har skickat med ett personligt brev, min aspergerutredning, ett audiogram, läkarintyg från hörselvården och kommer även inkomma med läkarintyg från psykiatrin. Att skriva ansökan har på många sätt varit tungt, jag har massa bra sidor och kan massor, det vet jag, men just när jag sitter med ansökan skall jag fokusera på alla mindre bra sidor, alla svagheter, defekter och åkommor och verkligen i detalj beskriva hur det påverkar mitt arbete och min vardag. Nästa vecka skall jag till Försäkringskassan, är beredd att de då kommer att ställa kompletterande frågor utifrån det skriftliga underlag jag inkommit med.

Pratade även med min nya psykolog om min arbetsförmågan igår. Jobbar ju nu 22,5 timmar i veckan mitt mål är att komma tillbaka till 75 % vilket innebär 30 timmar i veckan. Problemet eller hur jag skall uttrycka det är att jag har boendestöd måndag och fredag eftermiddag, så de dagarna behöver jag sluta vid lunch. Det blir då väldigt långa arbetsdagar de tre andra dagarna, nästintill heltid. Då krävs det i princip att jag skall infinna mig på jobbet redan kl 8 på morgonen och det vet jag själv att det är sällan jag klarar. Inte av illvilja, men orken och energin finns helt enkelt inte. Även märkt som i onsdags när jag var på jobbet vid 8 att då tryter energin rejält efter lunch, jag fick yrsel, mådde illa och kände mig allmänt hängig. Så tror att jag behöver ligga kvar på denna arbetsnivå ett tag till. Jag kommer att komma igen, men det behöver ta sin tid.

Trampad på tårna

Var iväg och red i kväll, mina heliga onsdagar, jag älskar dem verkligen. Hade ikväll en fin vit arab vid namn Modlack, en stilig herre som är jättetrevlig i dressyren, lätt att få på tygel och väldigt följsam och fin. Han är dock väldigt trampig och lite fjantig av sig ibland, svårt att stå still på stallplan och far ibland runt som bara den och stegrar och grejar när man leder honom i synnerhet om han blir sist i gänget. Ikväll besätmde jag mig för att sitta upp redan på stallplan och rida upp till ridhuset för att undvika att leda honom om han fjantar. Han brukar sköta sig bättre om man sitter på. Höll på att förbereda för att sitta upp, han har svårt att stå still och går åt sidan och ställer sig rakt på min högra fot. Aj, vet inte vad han väger man kanske 600 kg häst rakt på foten. Givetvis tar inte stålhällan mycket at en hästhov utan jag får honom rakt på insidan foten. Satt upp och red, kändes ok och kom hem och värken tilltog när jag tog av mig skon. Rinde 1177 som tyckte att jag skall försöka avakta till imorgon, ta en Citodon och sova. Så blir det jag får försöka göra nu. Modlack du är jättesöt och jättetrevlig och skötte dig utmärkt på lektionen, men snälla trampa mig inte på fötterna.

Jobbförändringar

För en tid sedan gick Arbetsförmedlingen ut med en intern annons att de sökte en handläggare till dövuppdraget. Jag trivs bra inom nuvarande tjänst, men har samtidigt alltid varit intresserad av att arbeta mer mot dövgruppen. Att få använda mer teckenspråk i min vardag och att slippa avläsa på läppar så mycket som jag gör idag kommer bli skönt, likaså att använda den dubbelkompetens som jag faktiskt har både som handläggare och teckenspårkig. Kommer bli en övergångsperiod under februari månad då jag jobbar lite i båda uppdragen, från första mars är tanken att jag helt skall vara över på nya uppdraget. Lite nervöst men allra mest utmanande och kul!

Inställt stöd

Skulle haft boendestöd i eftermiddag, de skickade ett sms två timmar innan och meddelade att de behöver ställa in pga personalbrist. Förståeligt att det kan hända, dock lite oturligt för idag hade jag planerar massa saker som vi skulle göra. Jag genomför dem ändå för handlar inte om att jag inte kan, men det tar ju mer energi när man får dra lasset ensam i jämförelse med att man delar upp det på två. Hoppas att de frisknar till och kommer på fredag i alla fall.

Bli tolkad på rätt nivå

En diskussion som dök upp under konferensen jag var på och som jag gärna vill ha era åsikter om, så kommentera på oavsett grad av egen hörsel eller kommunikationsspråk.

Som uppväxt som hörselskadad är teckenspråket egentligen mitt fjärde språk om man går efter i vilken ordning jag lärt mig det, men jag brukar själv betrakta det som andra språk med tanke på att jag ändå använder språket konsekvent i min vardag tillsammans med skriven och talas svenska. Jag använder mig ofta av teckenspråkstolk i olika situationer för att lättare kunna kommunicera med personer som inte kan teckenspråk.

Diskussionen som uppkom nu i helgen är hur mycket tolkarna när de taltolkar skall följa brukarens nivå av språk? Om en person som nyss kommit till Sverige som inte fullt ut behärskar det svenska teckenspråket tecknar, skall tolken då sänka nivån på taltolkningen till motsvarande? Eller som parallellen i detta fallet blev och där jag är intresserad av era åsikter, om jag som inte fullt ut behärskar teckenspråket med tanke på att det inte är mitt modersmål tecknar skall tolken då taltolka mig på en lägre nivå jämfört med en som är "rent döv"? Personligen säger jag nej, om jag använder tolk till en akademisk föreläsning och vill fråga något vill jag att tolken följer en akademisk nivå, inte förenklar sitt språk bara för att jag råkar ha en teckenspråkig "brytning". Det skulle i så fall i mina ögon innebära att jag då jag använder tolk på ett sätt alltid förlöjligas eller dumförklaras, att jag aldrig kan lita på att tolken taltolkar till en nivå som är rätt för sammanhanget. Vad tycker ni, skall tolken taltolka mig som hörselskadad på en lägre nivå?