Första boendestödsbesöket.

Hembesök av landstinget eller andra instanser är för mig något väldig ovanligt. Sist jag kan dra mig till minnes att jag haft besök i hemmet var strax innan jag skulle fylla sju år och börja första klass, då kom skolans rektor hem till oss för att gå igenom hörselanpassning. Men nu gällde det andra saker, igår boendestöd och idag arbetsterapeut.

Igår kom en ung kille som typ tagit studenten igår hem till mig tillsammans med tolk. Han sa att han själv kunde teckenspråk men ville ha tolk för att kunna anteckna samtidigt. Besöket kändes sådär. Först och främst hade jag av olika anledningar önskat kvinnlig personal och det kom en man, för det andra hade jag önskat det första besöket på mer neutral plats än hemma hos mig men det gick inte heller och för det tredje så hade jag tänkt att vi tar en kopp kaffe och sitter ner och pratar, men det fick han inte ta emot då det typ räknas som gåva. Första och andra saken tycker jag att de kunde tagit hänsyn till, gällande kaffet, jag kan förstå deras regler samtidigt som en kopp kaffe vid ett första möte för mig ger en mer avslappnad känsla. 

I alla fall så gick han igenom ett standardformulär med frågor. Han sa själv innan att vissa frågor kunde vara lite konstiga och även intima, men att han behövde ställa dem. Vi betade av en efter en och det kändes ändå ganska ok med själva frågorna. Men tyckte ändå att det var svårt att framföra mina behov och mina önskemål och svårt att bli tagen på allvar på något sätt. Berättade och förklarade att mitt största problem är att jag inte kan hushålla med min energi. Har jag 100 liter bensin som skall räcka till hem och fritid under en vecka kan jag tömma 85 liter först dagen och sedan ligga däckad resten av veckan. Förklarade att jag i början troligen kommer att storstäda varje gång innan de kommer för att visa upp den perfekta fasaden. Fick till svar "det är ju bra, då blir det i alla fall städat". Kände då att de inte riktigt fattat poängen. Mötet tog knappt en timma och han skulle höra av sig när han sammanställt materialet. Fick svar redan igår eftermiddag och vi kom överens om att stödet skall börja två gånger per vecka en timma per tillfälle till att börja med, det känns helt ok. Dock kommer vi inte kunna starta igång riktigt än då jag skall på begravningar och annat, men vecka 18 är tanken att komma igång. Känns bra samtidigt som det är lite läskigt, och kanske det allra svåraste att erkänna för mig själv att jag just nu behöver stöd för att få vardagen att fungera.