Hade en rolig diskussion idag som fick mig att tänka till lite grann om de fördomar vi har mot varandra. Vill inte på något sätt hänga ut dig som tog upp detta, utan mer skapa lite diskussion.
Och först, alla männsikor har fördomar, att säga att du är fördomsfri tror jag inte ett ord på!
Idag när vi satt och åt lunch kom vi in på var vi var ifrån. Jag och en till berättade att vi är uppvuxna ute på landsbygden. Dock inte som bönder någon av våra familjer. En annan i gruppen utbrister, "va äår ni fårn lander, ni som är så sociala". Detta fick mig att börja tänka till. Vilken bild vi har av andra människor. Ofta pratar vi om vilken bild vi har av personer med invandrargakgrund, personer med en viss funktionsnedsättning. personers sexuella läggning, men sällan om just aspekten av att vara från landet respektive stan.
Vår diskussion kom sedan att kretsa kring just landet kontra stan. Hur är folks beteende, Tjejen som tog upp det menade på att stadsbor ofta är bättre på att ta sociala kontakter med andra människor, mer öppna och har lättare att socialisera sig med andra. Min åsikt är nog dock nästan lite tvärtom, kanske för att jag är uppvuxen på landet och kanske har fördomar om stadsbor istället=)
Jag tänker att det är större chans att någon kommer fram och pratar om jag går in på ett café och sätter mig i en småstad om jag jämför med Stockholm. Börjar man mot förmodan prata med någon i Stockholm är jag inte ens säker på att jag får så mycket till svar från den andra personen.
Sedan kan jag hålla med om att det ute på landsbygden även finns riktiga "orginal" som aldrig varit utanför sin egen gård i princip, men tror att det finns motsvarande även inne i stan, de som aldrig varit utanför 50- skyltarna=)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar