Skönt men kluvet

Hur kan något kännas skönt men ändå kluvet? Jo det är faktiskt så som jag känner just nu. Idag fick jag besked att jag fått igenom aktivitetsersättningen på 25 % som jag ansökt om. Beslutet gäller från april månad nu i år och fram till september nästa år, längre än så kan jag inte ha med tanke på att jag blir 30 i oktober 2016. På ett sätt är det otroligt skönt att processen är över, nu kan jag sträva mot att komma tillbaka på 75 % inte behöva sträva mot heltid. Samtidigt känns det lite sorgligt, känns som att jag ger upp. Jag är så van att kämpa, så van att driva på, att pressa mig själv, att försöka, övervinna mig själv. Nu plötsligt har jag gett upp med 100 % för en tid framöver. 

Lite vånda som beslutet väcker är att jag inte kan fortsätta att arbeta 20 timmar per vecka. Detta då jag med 1/4 aktivitetsersättning får ett arbetsutbud på 30 timmar per vecka. Och sjukpenningen endast kan betalas ut med hel, halv, trefjärdedels och enfjärdedels av en heltid på 40 timmar/vecka. Eftersom jag klarar av att arbeta 20 timmar per vecka så kan jag inte fortsätta vara sjukskriven på 50 % för då skulle det innebära att backa till 15 timmar i veckan. Istället får jag sjukskriva mig på 25 % och då blir det 25 % av 30 timmar vilket ger 7,5 timmar per vecka. Så med andra ord så måste jag öka och jobba 22,5 timmar i veckan. Börjar ju dock bra med semester nästa vecka så blir från och med vecka 28 som den riktiga förändringen kommer att ske. 

Tog också kontakt med den timanställningen som jag haft som personlig assistent idag och sade upp mig, kan inte arbeta extra när jag sänker mitt arbetsutbud till 75 % med anledning av mitt mående. Kändes lite sorgligt, tycker om jobbet som personlig assistent, men detta var ett nödvändigt ont. 

Får försöka landa i detta och sluta känna dåligt samvete. Skall ha möte med chefen imorgon och se hur vi lägger upp det hela.