Gnäll om insatser

Detta kommer att bli ett gnälligt inlägg. Gnäll om allt som inte fungerar som jag önskar just nu gällande samhällets stöd.

När jag fick min diagnos blev jag först lättad, lättad över att äntligen kunna få stöd för de svårigheter som trots allt finns. Främst att kunna få stöd i planering så att jag fixar en balans mellan arbete och fritid och ett sätt att hitta en bra struktur för allt hemma så att det inte bara känns övermäktigt med allt. Jag och min psykolog skrev en remiss tillsammans samt att vi bifogade min utredning. Ganska snart fick vi svaret att remissen avslagits då de anser att jag klarar mig för bra för att kunna få insatser från dem. Att de måste prioritera och att jag tillhör dem med "lätt asperger" om vi nu skall kategorisera så.

Visst jag har inte så stora svårigheter som många andra med diagnosen. Men jag har likt förbannat en diagnos. Känns lite som att säga att ni som bara behöver glasögon när ni läser skall inte få det för att ni inte ser tillräckligt dåligt. Konsekvensen av nekade insatser blir dock ett försämrat mående. Någonstans finns en gräns för hur mycket jag skall klara av på egen hand, hur mycket uppfinningsrikedom jag skall ha. Exempelvis så reagerade min arbetsterapeut som är från psykiatrin på varför jag inte fått arbetsterapeut från vuxenhab istället. Hon sa att hon givetvis skall hjälpa mig så att jag inte faller mellan stolarna helt, men att hab egentligen har mer kunskap och erfarenhet av min problematik.

Just nu känner jag arg boendestödet inte fullt ut fungerar som jag önskar. Har varit mycket att de står och ser på medan jag skall utföra något och det stödet behöver jag definitivt inte. Ja behöver stöd att begränsa mig, inte göra för mycket, behöver avlastning med sakerna att vi delar upp det mellan oss samt påminnelser att faktiskt ta en paus. Der är faktiskt ok att stoppa städningen för att ta en kopp kaffe. Idag mailade jag till vuxenhab och tänkte om de skulle ha möjlighet att bara boka in ett kort möte för att komma med lite tips hur jag bättre kan strukturera upp min vardag samt tips på hur jag på bästa sätt kan använda boendestödet. Fick snabbt svar att de inte kan ställa upp med detta.

Tycker regelverket är problematiskt. Blir hänvisad än hit och än dit och ingen vill ta ansvar. Har fått ett fantastiskt stöd från psykiatrin som jag är nöjd med, men de har inte kompetens eller mandat att lösa allt. Dessutom slutar ju psykologen snart och vad händer då? Är ändå hon som hållit ihop mycket. Förlåt allt gnäll bara så less på att skickas hit och dit som värsta paket.