Ögonblick är medlemstidningen för autism & aspergerförbundet. Den kommer ut fyra gånger per år och har inte speciellt många sidor, men en sak som jag reagerat på är att den är väldigt inriktad mot föräldrar. Föräldrar som skriver om vilka svårigheter deras barn har, föräldrar som skriver om sin kamp för barnets skolgång och så vidare. Det är inget fel i sig, men jag saknar lite mer perspektiv för oss vuxna, speciellt vi vuxna med högfungerande diagnos (alltså normalbegåvade). igår mailade jag till dem och hörde om de skulle vilja skriva något om min situation, är både döv (eller hörselskadad beroende på definition=) samt har asperger. Jag har jobb, körkort, lägenhet, pojkvän, vänner etc. på det stora hela en ganska "vanlig" människa trots mina diagnoser. Fick svar i dag, de är intresserade och undrar om jag själv skulle vilja skriva något. Inväntar nu svar hur många ord det skall vara, sedan är det bara att dra igång.
Vad roligt att tidningen vill att du ska skriva! :) Jag har själv inte läst just den tidningen, men när det kommer till Aspergers syndrom tycker jag alltid att det är viktigt med perspektiv. Vi som har asperger är ju så olika och har olika typer och grader av styrkor och svårigheter och för mig känns det viktigt att alla dessa olikheter får komma fram.
SvaraRaderaHåller mig dig. Gruppen med autismspektrum diagnos är allt annat än homogen och det är viktigt att både organisationen men också tidningen ser till alla medlemmars behov. Så skall bli spännande att försöka skriva ihop några rader om min vardag.
SvaraRadera