I fredags träffade jag läkaren på dövpsykiatrin som jag tillhör här i stan. Var skit nervös inför besöket, vet egentligen inte direkt varför, men tror det kan berott på att när jag träffade honom sist hade han ganska starka åsikter om min medicinering, främst att jag skulle sluta ta Lyrica och jag upplever att det är den medicin som jag upplever funkar typ bäst för mig.
Så tog mig dit med en teckenspråkstolk i släptåg. Använder alltid tolk vid läkarbesök där jag inte känner läkaren så bra, då jag inte vet om jag kommer klara av att avläsa personen och kommunicera på ett bra sätt. Vi pratade en liten stund om arbetet, om vad som kommer at ske framöver, att det nalkas ansökan om sjukersättning och hur vi skall göra där. Pratade även om medicinering att det skulle finnas möjlighet att få testa Seroquel, men att biverkningarna på den inte är så skoj, så vi vill om möjligt försöka att undvika det.
Plötsligt berättar läkaren att han arbetat som hypnotisör och frågar hur mycket jag hör utan tolk. Jag förklarar att utan stöd av avläsning så kommer jag inte höra så mycket av vad han säger. Han svarar att han inte tror att det går att hypnotisera mig när jag använde tolk. Jag kände med ens en lättnad, dövheten räddade mig från att bli hypontiserad, det kändes riktigt bra.
Hans jäkla kommentarer alltså..
SvaraRadera