tisdag 29 december 2015

Intressant forsning om asperger och Cochlea implantat

Idag har jag varit och träffat min audiolog alltså min öronläkare Claes Möller som för övrigt är en av landets mest framstående öronläkare. Vi hade dels en rutinuppföljning men träffades också för att diskutera om min ansökan för sjukersättning. Det mest intressanta från dagens besök var att läkaren berättade att det gjorts en undersökning av 15 barn med asperger och bilaterala (dubbla) cochlea implatat (CI). Det som upptäcktes var att väldigt få av dem hade nytta av båda sin implantat samtidigt. Många upplevde att det blev för jobbigt att ta in allt ljud, att hjärnan inte klarade av att processa den tolkning av audiotiv information som ett implantat kräver. Majoriteten av barnen ville helst bara använda sig av ett CI i taget. Detta handlar ju ändå om normalfungerande barn rent intellektuellt.

Detta är precis den bild som jag själv upplever, att jag tar in mer ljud med två CI än ett, men att hjärnan blir så trött så att det helt enkelt inte går. På något sätt fick jag lite tyngd i att jag kanske inte är dum eller konstig som upplever det så, utan att det helt enkelt kan finnas en djupare förklaring. Kändes faktiskt mest skönt att få denna infon även om det givetvis ändå ger lite "sorg" över att få information om att ljudupfattningen kanske inte kommer att bli bättre trots att jag tränar på att höra. Åter igen är jag så glad att jag kan teckenspråk och att jag kan ha direkt kommunikation med teckenspårkiga utan att behöva anstränga min dåliga hörsel samt att jag kan nyttja tolk vid samtal med icke teckenspråkskunniga. Så för allt i världen lär även barn med neuropsykriatiska funktionsnedsättnigar dubbla språk.

5 kommentarer:

  1. Skönt när man får en förklaring! Tror många autister skulle må bra av att kommunicera med tecken som ett komplement om inte som ett helt andra språk.

    SvaraRadera
  2. Absolut tror jag att många skulle må bra av det. För oss med hörselskada blir det dessutom än mer betydelsefullt

    SvaraRadera
  3. Intressant. Min fru har fått diagnosen CAPD. Du kan ju tänka dig hur _det_ är som lärare i klassrum ...
    God fortsättning på helgerna, Helene!

    SvaraRadera
  4. Läser lite i din blogg. Intressanta inlägg! Jag har en döv dotter själv med bilaterala ci. Jag ser inte detta problem hos henne, men jag har upptäckt det hos en vän till henne. Där man också har lite andra beteendemönster som pekar åt något i ASP-SPEKTRAT. Men hur tar man upp en sådan sak med hens familj? Eller ska man låta det bero? Vad tycker du?/Jenny

    SvaraRadera
  5. Vad kul att du hittat till min blogg. Intressant att även din dotter har bilaterala CI och kul att det fungerat bra för henne. Gällande din dotters kompis så tänker jag att mycket avgör hur god relation ni har till familjen. Generellt sett är jag väldigt för att man skall våga ta upp och diskutera om sådana saker, men det råder ju tyvärr fortfarande mycket tabu inom många familjer. Men jag tänker också på fördelarna för hen att få en eventuell diagnos och då också kunna få stöd för att hantera det. För mig upplever jag diagnosen som något positivt, det ger förklaring till varför jag upplever vissa situationer som lite tuffare än min omgivning

    SvaraRadera