Första besöket hos ny psykolog

Första besöket hos dövpsykiatrins nya psykolog. En ung tjej E som gör sin ptp hos dem. Hon har tidigare haft praktik inom dövpsykiatrin så hon känner ändå till dess verksamhet vilket är positivt. Idag när det var första mötet så var även min sjuksköterska som jag haft kontakt med sedan september med för att få det som en övergång. Det kändes som att E var en trevlig och bra tjej. Sedan tycker jag att det är jobbigt med peronalbytena hela tiden, det blir liksom som att starta upp på nytt gång på gång.

Psykologen hade läst HELA min journal. Fatta vilken tid det måste tagit med tanke på att jag varit mer elle rmindre aktuell sedan 2008, sedan 2012 har jag mer eller mindre varit stamkund hos dem så det måste handla om en hel biografi att läsa. Sjuksköterskan berättade om den bild hon fått av mig, att jag är väldig engagerad, har många järn i elden men att det finns ett för högt tempo. Hon nämde vidare att hon uppfattat att mitt favoritord är "men". Ofta som jag säger "jag borde inte göra det här, men det är så kul" eller "men det tar inte så lång tid så jag fixar det". Det är nog dessvärre alla dessa "men" som gör att det ibland blir lite för mycket. Vi pratade också om vikten att våga ifrågasätta mig, att inte alltid acceptera ett "bra" utan att undersöka lite mera vad som finns bakom. Pratade också en del om upplägget på vårt arbete, att vi först behöver lära känna varnadra lite grann innan vi kan dra igång på riktigt. En del som vi sedan skulle kunna börja jobba med initialt är sömnen som inte är så jättebra. Sover jag bättre får jag förhoppningsvis också mera energi.

Vidare bestämde vi att både den nya psykologen samt sjuksköterskan kommer att följa med mig på mitt möte hos Försäkringskassan den 5 februari, så det känns tryggt att alla är med och att vi kan informera om hur arbetet har gått fram till nu och vad som planeras framöver.

Jag tror att detta kommer at kunna bli bra, dock alltid lite svajigt i början med nya kontakter. Har verkligen gillat sjuksköterska som jag träffat som person, men hon har inte kompetensen att kunna ha behandlingen. Men kommer att sakna henne också, hon har verkligen ställt upp och är en person som tagit emot mig många gånger när jag fallit.