Varnar på en gång för gnällinlägg, min situation känns just nu så frukansvärt jobbig.
Jag träffade min läkare på hörselvården Claes i dec och jag fick sedan ett intyg om sjukersättning som i mina ögon såg väldigt bra ut. Hade idag möte med Försäkringskassan gällande såväl min sjukskrivning som min ansökan om sjukersättning. Jag har ju idag aktivitetsersättning 25 % sedan sjukskriven 25 % av 30 timmar vilket innebär att jag arbetar 22,5 timmar i veckan. Vid mötet idag var även min nya psykolog Elin från dövpsykiatrin med samt Susanne som är sjuksköterska och som jag haft stödsamtal hos under hösten i väntan på psykologkontakt.
Vid mötet idag framkom att FK ej anser mina underlag som tillräckliga för att ansöka om sjukersättning. De tycker inte att allt är medicinskt uttömt från psykiatrin och anser inte att min hörselnedsättning har tillräckligt stor inskränkning på mitt arbete för att kunna bevilja en sjukersättning på det. De menar att jag måste arbetspröva på något sätt för att se hur arbetsförmågan fungerar i ett annat yrke, eventuellt även testa mig mot den skyddade arbetsmarknaden typ Samhall. För mig känns detta som en katastrof. Jag kämpar hårt för att klara mina 22,5 timmar i veckan, jag har mycket kontakt med vården, jag har boendestöd etc för att överhuvudtaget kunna få min vardag att hålla ihop. Idag känner jag att jag inte kan lägga till en timma till i mitt arbete och psykiatrin höll med, allt är otroligt skört idag. Alternativet är att bara fokusera på jobbet och ta bort allt stöd runtomkring mig och då skulle jag troligen krascha inom loppet av två veckor.
Efter lite diskussion kom vi fram till att jag skall dra tillbaka min ansökan om sjukersättning för tillfället då det ej i FKs ögon finns tillräckligt med underlag. Jag har själv fått en ny tjänst inom af att jobba med döva, har en överångsfas nu feb månad och från 1 mars är det tänkt att jag fullt ut skall jobba med det. Vi skall avvakta och se hur detta kommer att påverka mig och min arbetsförmåga.
Vi bokade in ett uppföljningsmöte i slutet av april. Vi skall då se hur jag kommit in i min nya tjänst och hur jag kan arbetspröva inom nuvarande yrke eller mot andra arbetsuppgifter.
Så som det ser ut just nu så kommer det bli så att jag kanske tvingas ta tjänstledigt för att testa annat arbete. Utredningen om sjukersättning som fick dras tillbaka innebär att de troligen inte hinner bedöma den till jag är 30, det kommer innebära att i så fall får jobba som jag gör idag 22,5 timmar vara sjukskriven 25 % och sedan är det 7,5 timmar som hänger i luften utan ersättning från något håll. Hela situationen är otroligt stressande för mig och jag hoppas att vi kan reda ut så mycket som möjligt. Känns som att jag nu ligger platt och att jag bli än mer nedtryckt. Jag är medveten om regelverket, men som FK uttryckte det att jag måste arbetspröva över min gräns och sedan backa för att se vad jag klarar känns väldigt riskabelt, vet att det kommer att falla. Skall jag ringa till psyk och boka en plats för inläggning i april/maj redan nu så att de är beredda?! Vet att jag skall rycka upp mig, kämpa på, men hur mycket skall jag kämpa... Ne, jag vet jag gnäller men just nu känns allt ara skit!
Vilken trist - men uppenbarligen inte ovanlig - inställning från Försäkringskassans sida. :( Det känns rätt tydligt att de inte förstår HUR mycket vi med s.k. "osynliga" funktionsnedsättningar ofta kämpar. Jag kommer förmodligen också att ansöka om sjukersättning nästa år (jag fyller 30 då) och är orolig att de även i mitt fall ska tycka att jag måste prova min arbetsförmåga på annat sätt än genom de jobb och utbildningar jag försökt ta mig igenom. Eftersom mitt hälsotillstånd kommer att försämras ordentligt om jag måste arbetspröva så går inte detta, så psykiatrin kommer i så fall att få skriva ett intyg till Försäkringskassan om detta. Godkänner de inte det intyget, ja, då blir det krig för min del också.
SvaraRaderaOm det är så att du inte heller klarar av att arbetspröva, kan inte psykiatrin förklara detta för Försäkringskassan och hjälpa dig att ta striden om det behövs? Man ska verkligen inte behöva bli sämre p.g.a. oförståelse från Försäkringskassans sida.
Vi försökte förklara på mötet igår där psykiatrin var med att det kan vara rent av farligt att pröva arbetsförmågan och utmana mina gränser. Risken är att det kraschar rejält och att det kan bli destruktivt beteende istället eller att det kommer generera att jag blir sjukskriven på heltid igen.
SvaraRaderaAtt kasta ut i en otrygg miljö som funktionshindrad är inte alltid det lättaste. Det är nya kollegor, nya arbetsuppgifter etc. Även om jag i FKs ögon skall pröva mot något där ja inte träffar så mycket folk och inte behöver kommunicera. Blir väl att sitta och räkna skruv eller något. Men striden är som sagt inte slut, som mamma sa "sista kortet är inte lagt". Och jag håller med, nu gäller det att mobilisera alla insatser och allt stöd inför nästa möte med FK