Sjukersättning och utredningar

I onsdags skrevs jag ut från psyk vid lunchtid. Tre veckor hade passerat, helt sjukt tre veckor låter så lång tid, men ändå har det gått väldigt fort på många sätt. Tror det handlar om att när man mår dåligt så förlorar man lite tidsperspektivet, tiden går långamt men ändå snabbt, minnet blir påverkat och man har inte full koll på dagar utan allt flyter ihop till någon konstig dimma.

Direkt från psyk beger jag mig till min arbetsplats, inte för att jobba utan för att vi skulle ha möte med Försäkkringskassan, vården och arbetsgivaren gällande min ansökan om sjukersättning. Träffade först min psykolog en stund för att följa upp hur läget såg ut just nu. Hon berättade att vi kommer att göra en utredning mot biopolär och borderline för att säkerställa att det inte är något sådant som spökar och gör att dessa måendesvackor kommer och går. Sedan var det dags att möta Försäkringskassan. Även min läkare fårn hörselvården hade lovat att komma, men dök inte upp. Tack och lov fick vi tag på honom över telefon och han kunde var med på så vis, han hade helt enkelt glömt bort mötet.

Vi berättar om aktuell situation, kassan lyssnar och ställer lite följdfrågor. Vi beskriver mina arbetsuppgifter, hur der fungerat, Claes beskriver min hörselskada, psykologen pratar om det psykiska måendet. Försäkringskassan vill ha utredningen mot biopolär och borderline klar så snabbt som möjligt vilket gör att vi skall påbörja den redan nästa vecka, målet är sedan att den skall vara klar i slutet av maj, så snabba puckar. Sedan är frågan om jag kommer behöva arbetspröva mot annat arbete eller ej. Försäkringskassan kunde inte ge ett tydligt svar på detta. Kan bli så att de vill pröva även mot skyddade arbetsmarknaden typ Samhall. Jag informerade att skall de göra en sådan prövning vill jag att de gör det ordentligt, då får de koppla på Arbetförmedlingen (ja från annan ort då) och specialister exempelvis dövkonsulenter och audionomer och göra hela utredningen från grunden. Lite nervöst allting precis nu, nervöst att inte veta, inte ha koll. Jag är en kontrollmänniska till tusen. Försäkringskassan har cirka fyra månaders handläggningstid vilket innebär att jag kommer få svar först efter sommaren.

Jag vet inte heller vad jag hoppas på att utredningen visar, på ett sätt vore det skönt att få svar, få veta varför jag dippar så plötsligt och kanske kunna medicinera för att minska dipparna. Samtidigt vill jag bara få vara frisk, bara må bra. Måste även ge en stor eloge till min psykolog som drar igång utredningen så snabbt redan en vecka efter mötet kommer vi att starta upp.