Utskriven men mellan stolarna

Kommer bmi utskriven från psykiatrin efter lunch. Tre veckors slutenvård är över   vilket känns bra men samtidigt lite läskigt. Har inte sovit hemma på tre veckor, har bara varit hemma max ett par timmar i sträck och nu blir jag plötsligt ensam.

Vi hade vårdplanering i måndag. Kändes som att vi upptäckte hur komplex min situation är. Min psykolog rekommenderar DBT behandling. Men de tar inte emot döva. Boendestödet funderar om det är bättre att jag får insats från Socialpsykiatrin än från dem, men Socialpsykiatrin jobbar inte med folk med asperger. Diskuterades om vuxenhab kunde vara med och samordna och koordinera mina olika kontakter och insatser på något sätt, men de tycker att det är för mycket psykiatriskt. Känns som en stor röra. Det bästa med mötet var ändå att läkaren berättade att han skall sluta. Med tanke på att vi inte klaffar så bra så känns det ganska skönt. Vi kom också fram till att vi skall göra en utredning mot bipolär/borderline för att se att det inte ligger något åt det hållet som kan påverka mig.

Det blir så tydligt. Många delar i mitt liv fungerar väldigt bra, men vissa saker fungerar inte alls. Att få ihop bilden att en normalfungerande människa kan ha svårigheter är inte alltid lätt för samhället att förstå.

Jag kommer fortsätta kämpa, fortsätta strida för DBT. Anledningen att de ej vill jobba med tolk köper jag inte!