Ibland känns det lite så, att något utvecklas lite grann och jag känner att saker flyter på, sen plötsligt händer något och jag behöver stanna upp, fundera och ibland backa ett steg eller två.
I snart två år har jag varit sjukskriven på olika procentgrad pga utbrändhet. Till en början var jag hemma på heltid, sedan har jag successivt ökat arbetsgrad, testade till och med att jobba heltid ett par veckor i höstas även om jag definitivt inte var redo för det och kommer nog aldrig att bli, men Försäkringskassan ville att jag skulle testa så gjorde så.
Idag besökte jag min läkare Claes på hörselvården. Claes är en läkare med mycket pondus, en läkare som jag har förtroende för och som jag kanske lyssnar lite extra på. Redan första gången jag träffade Claes någon gång runt 2009 här i Örebro pratade han om att det inte var säkert att jag skulle klara av att arbete heltid, då många med cochlea implantat som jag har inte gör det. Då tyckte jag att han var galen, hur kunde någon komma till mig och tala om att jag inte skulle kunna arbeta heltid, klart att jag skulle, något annat fanns inte på världskartan. Detta var innan min aspergerdiagnos, svårigheterna fanns där givetvis men en diagnos skulle inte komma att fastställas förrän fem, sex år senare. De senaste två åren speciellt har jag insett att 100 % arbete kommer jag inte att klara av, min hörsel håller inte för det och min asperger gör troligen att jag blir tröttare än personer utan diagnos, insikten att 75 % är mitt max har vuxit fram. 75% är också det som jag jobbat sedan sommaren 2016 med undantag för de veckorna i höstas jag testade heltid.
Att jobba 75 % har med nöd och näppe fungerat, jag har slitit, jag har tvingats sitta på kvällar och helger och jobba in timmar för att jag inte pallar en arbetsdag på 6 timmar i sträck. Jag har verkligen försökt, verkligen kämpat på, men börjar komma till ett läge då det inte längre går. Det har funkat när saker runt omkring flutit på hyfsat, nu står jag utan behandlingskontakt, kommer inom snar framtid att börja med ny medicin som kräver insättning och mycket prover att lämna i början. Många saker hänger lös. Jag och Claes pratade om min arbetsförmåga kopplat till detta, om jag verkligen orkar vara den duktiga och köra på 75 % och sedan allt annat därutöver när jag redan nu ligger på bristningsgränsen. Svaret är givetvis ett nej, jag orkar inte jag vill men det går inte. Det känns just nu som ett bakslag, vill ju ha en spikrak utveckling framåt men tyvärr är livet inte alltid så enkelt. Nu är det sjukskrivning på 50 % istället i tre månader. Känns som ett bakslag, skäms över att komma till jobbet imorgon och berätta för chefen att jag går ner i arbetstid, jag vet att jag inte skall känna så men gör det ändå.
Nåja, det kommer ordna sig, det vet jag, känns bara nu lite surt.
Hej!
SvaraRaderaJag har Autism, Asperger, Utvecklingstörning, psykist ohälsan m.m. Som funktionshinder! För ett par år sedan på vuxen.hab så blev jag diagnosticerd med autismspektrumtillstånd av min psykolog. Som diaganos har autismspektrumtillstånd.
Söker kontaker med nya människor som är ärliga och seriösa!
Jag är en kvinna, mamma, fru på 47. Sysselsättning genom kommuns psykatrin. Jag är intresserad av promenera, träna, vara med hundarna, shoppa, mode, resa, fika på stan, bio, djur, inredning, djur och natur m.m. Jag söker efter seriösa, ärliga vänner . Jag är en snäll, omtänksam, glad ,öppen, positiv person som längtar efter vänner att hitta på saker i hop med tex fika på stan gå ut och ta ett glas och vin ihop med eller nåt annat trevligt. Hör gärna av er till mig. Tips på hur man på bästa sätt sprider sin blogg? Jag vill ha tips på hur man sprider sin blogg! Hur gör ni för att folka ska hitta till er? Några smarta knep och tips? Lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun m.m. Jag fick min aspergers diagnos vid vuxen ålder och bloggar nu öppen hjärtat om livet med diagnosen för att samhället ska få mer insikt för hur det är att leva med ett dolt funktionshinder och att alla är lika värda trots bakgrund. Tillläggs handikapp: Autism, utvecklingstörning m.m. Denna blogg handlar om att leva med flera diagnoser samtidigt, och kämpa för att få rätt vård. Samtidigt som man lever ett vanligt liv, pussla mycket med våra hundar och försöker få bort den negativa attityden kring psykisk ohälsa. Detta är en blogg om att inte alltid fungera som samhället begär. Jag har en blogg där jag skriver om diagnoser, psykisk ohälsa och vill lyfta fram min blogg eftersom målet med den är att skapa en gemenskap, öka kunskapen och minska tabun. Min blogg är lättläst eftersom jag själv har uppmärksamhetsproblematik så är det viktigt att text och uppbyggnad den och av bloggen är enkel. Därför har jag valt att vara enkel i mitt språk, inte göra allt för långa inlägg och hålla mig till ämnet. Själv står jag under medicinering. Jag har en önskan om att nå ut till så många som möjligt, om en person upplever ensamheten som mindre påtaglig genom igenkänning från nått jag skriver så har jag lyckats. Men desto fler desto bättre. Att dela erfarenheter med varandra är en viktig del i utveckling. En väldigt ensam människa som ironiskt nog uppskattar att vara social över allt annat. Jag är varken en ensamvarg eller eremit men däremot lever jag mycket riktigt som en. Mycker förtryckt av depression, något jag håller på och kämpar emot och vinner över trots att jag inte kommer längre i jakten. Allt som händer får en att kännas sig värdelös, liten, obetydligt och omöjlig, så om någon kan bevisa motsatsen skulle det vara fantastiskt. Men det kommer väl aldrig att hända? Har insett både ett och annat. Många finns inte för mig, Jag saknar en vän som kan ställa upp för mig och lungnar mig och tröstar mig. De tröstar, lugnar mig och förstår. De kommer med de allra klokaste orden som endast en vän kan säga och det gör mitt hjärta blödigt. Hör gärna av er med synpumkter m.m. Hoppas på svar! Har det så gott!
Jag postar inläget och hoppas på det bästa.
Många vänliga hälsningar från Mia.
Mina bloggar och information:
http://nouw.com/familjenannorlundan
http://hemmamammafru.bloggplatsen.se
Istagram: Mammatvabarn
E-mail: happy0@home.se
På återsende!
// Mia.