Nu är denna sjukskrivningsperioden över, imorgon börjar jag jobba igen, dock bara 25 %, kommer inte hinna så mycket mer än att dricka kaffe och kolla mailen. Jag är kluven till jobbet just nu. Vet inte om jag känner mig redo, är så känslomässigt labil känns det som. Känns nog främst jobbigt då jag inte kommer få gå tillbaka till min tjänst som handläggare en tjänst jag älskar, kundkontakter, samarbetet inom dövlaget, att vara en i gänget, teckenspråkig kommunikation. Går förlorar jag detta känns det som. Jag skall jobba administrativt till att börja med, inte ha någon kundkontakt. I mina ören låter detta dötrist, jag är inte mot administration i sig, det ingick mycket administration i min handläggartjänst, men där fick jag en tydlig koppling mellan att träffa kunden och administrationen.
Vill dock poängtera att jag förstår hur min chef resonerar, jag förstår att han lyfter bort mig från handläggning. Men det känslomässiga hos mig är något helt annat. När chefen gav det slutgiltiga beskedet förra veckan vad jag skulle jobba med började jag gråta. Jag som typ aldrig gråter annars, men där under mötet tog tårarna och kom och jag kunde inte sluta. Jobbigt att gråta inför chef, men vad skall man göra när man inte kan styra det. Det kommer säkert att bli bra så småningom, det gör det säkert, absolut. Men jag behöver en period att sörja och vara ledsen först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar