När man som jag har Asperger är struktur oerhört viktigt för att vardagen skall fungera. Utan struktur fungerar jag inte. Eller jo, det kan jag visst göra, har jag en grundstruktur att stå på så kan jag ta förändringar så som att möten kanske blir inställda i jobbet, kompisen som jag skall luncha med blir sjuk etc. Jag har fått stöd från arbetsterapeut att skapa strukturer hemma, lära mig sänka krav och träna på att avsluta saker. Det går att städa hur länge som helst, men gäller att bestämma sig att efter en viss tid eller vissa moment är det klart, då får det se ut som det gör. Jag är lite av en perfektionist, vill ha ordning och reda. Dock börjar jag successivt omvärdera det, ordning ja men behöver inte vara kliniskt rent överallt alltid. Ett stöd för att hjälpa till med begränsningar är mitt boendestöd som kommer hit två timmar i veckan. Då planerar vi vad jag skall göra och ser till att jag planerar in tid för återhämtning.
Till strukturen hör också att det kan vara svårt att byta professionella kontakter. Att det tar tid att etablera relationer till ny personal eller nya personer i omgivningen. Just nu känner jag att det varit lite väl mycket saker som rubbat min struktur.
I våras bytte jag psykolog, ett stort byte då jag klickade väldigt bra med henne jag hade innan.
I maj meddelas att min arbetsterapeut ej kommer att fortsätta jobba med mig. I maj byts också en av boendestödjarna ut, en av fyra.
I juni meddelas att min kontakt på affektiva skall sluta.
I augusti byts den andra av de fyra boendestödjarna ut.
I september meddelar min SoL handläggare att hon ej kommer bli kvar som ansvarig i mitt ärende.
Min kontaktperson på boendestödet meddelar i september att hon skall sluta, därmed den tredje av fyra boendestödjare slutar.
Idag när boendestödet var här meddelar den fjärde att hon skall sluta. Alla fyra personal byts ut inom loppet av 3,5 månad, helt sanslöst. Nu skall jag alltså öppna upp mitt hem för fyra nya. De är säkert jättebra men det tar tid att lära känna varandra, tid att se vilka rutiner som fungerar just hos mig. Utöver detta ha jag fått nya arbetsuppgifter där jag inte på samma sätt som innan ingår i en arbetsgrupp. De gamla kollegorna finns ju kvar, jag träffar dem, fikar med dem etc. Men blir inte samma sak som innan. Känns som min struktur just nu svajar rejält vilket känns.
Det är synd att personal ska behöva bytas. Det skulle tas mer hänsyn till att personer som har Aspergers syndrom förmodligen inte tycker om många personalbyten. Hoppas att personkemin kommer att fungera mellan dig och alla nya kontakter. Jag bävar för att jag själv kommer att få bryta en kontakt så småningom. Jag vet inte när det kommer att ske och vad som kommer att hända sen. Jag tycker att det känns jobbigt att inte veta vad som händer i framtiden och att alla sådana "relationer" är tillfälliga. Jag har nog separationsångest. Det kan göra så ont att det känns som om det inte är värt den hjälp man får.
SvaraRaderaJag förstår att du behöver hjälpen du får så jag vill inte tipsa om att sluta ta emot hjälp men jag tror i alla fall att jag förstår vad du menar. Jag har också AS. Jag har följt dig ett tag men har inte vågat kommentera förrän nu.
Hej. Vad kul att du hittat till min blogg.
SvaraRaderaNej precis vi har ju ofta svårare att ta förändringar pga våra diagoser. Flera relationer är ju precis som du skriver tillfälligt vilket kan vara tufft, vi anförtror oss hela tiden till professionella kontakter och plötsligt tar de slut och vi skall öppna oss för någon ny, igen och igen.