Jag försöker att inte se min dövhet/hörselskada som något hinder utan även se fördelarna med det. Jag har fått ett extra språk även om jag lärde mig det påtok försent men är glad idag att kunna använda teckenspråket som kommunikstionsspråk.
Sedan tre och en halv vecka sedan vårdasjsg på sjukhus i Lindesberg. Hade tolk med mig vid inskrivningen och har haft tolk vid samtliga läkarbesök under perioden. Men det som blir svårt är småpratet med sköterskorna och skötarna. Det där lilla där de frågar hur jag mår. Eller när jag måste meddela att jag behöver medicin. Jag pratar bra, nästan för bra för ingen tänker på att jag inte hör svaret. Jag måste se din mun, läsa dina läppar, se ditt kroppsspråk och på så vis försöka pussla ihop ett sammanhang. Det är inte lätt, du som hör kanske har testat att se på tv utan ljud, hur mycket förstår du?! Nästan samma för mig. Hör lite med mitt CI men är i behov av teckenspråk och avläsning för att kommunikationen skall fungera.
En annan sak vid inläggning är väckningsprocessen. Att jag inte hör när de kommer in. De är vana att typ bara säga godmorgon och patienten vaknar. Mig måste de antingen tända lamporna i rummet eller skaka i. Ibland glöms det bort och jag vaknar långt senare och till och med har missat frukosten. Personalens reaktion blir "oj, vi tänkte inte på att du är döv". Likaså ordnas det ibland mini föreläsningar på avdelningen är vi rekommenderas att deltaga. Jag deltagrr gärna men behöver tolk. Avdelningen säger att de kan skriva det viktigaste på tavlan. Men föreläsningen innebär också diskussion och jag behöver få all info inte bara de15 % typ som står på tavlan. Jag kräver tolk!
Är det jag som är en jobbig patient eller är det vården som behöver mer dövkunskap?!
Nej, du var nog inte jobbig och vad man skall kräva i dövkunskap beror nog på vad man behandlas för.
SvaraRaderaDet var första gången låg jag inne, för en rent medicinsk behandling under en vecka. Jag har CI och klarar mig bra med dessa, kan även teckenspråk. Det var runt 25 personer jag informerade och till min förvåning gick det galant. För provtagning på natten väckte de mig varsamt, det informerade mina medpatienter bakom skynket att jag inte var snorkig som inte alltid svarade på tilltal, UL undersökningen gick bra, en undersöker och kommunicerar samtidigt med en kollega. Vill de delge mig något vände de sig till mig. Ja, sa bara att jag bara "skall koppla upp mig" och förklarade att de har nog svårt att förstå kontrasten mellan att höra och inte höra kan vara så stor med CI. Det fick känna på sändare och ställa frågor om de ville. En frukost blev jag utan, men då skulle jag på UL tidigt men istället fick jag en tidig lunch. Jag brukar säga att det nog är svårt att sätta sig in att vara döv, ni kan ju inte "blunda med öronen" och föreställa sig hur det känns. Du kanske hade stressad eller icke inspirerad personal att göra med. Att vara "besvärlig" pga dövhet har jag inte på min agenda.