Vem är jag?

Jag heter Heléne är född 1986 så om ni räknar snabbt så kan ni konstatera att jag blir 29 år senare under året. Född och uppvuxen i Hjo som äldsta barnet i en syskonskara av två. Vid fyra årsåldern upptäcktes ensidig dövhet, dock vidtogs inga större åtgärder av detta under uppväxten utan gick i hörande skola. Då jag är uppvuxen ute på landet så gick jag 1-6 klass i en liten byskola, när det sedna var dags för högstadiet så blev det en större skola inne i centrala Hjo. Låg och mellanstadietiden har jag övergripande positiva minnen från, medan högstadiet istället var ett helvete med mobbing och utanförskap. Hade ett fåtal kompisar som jag umgicks mycket mycket, men i övrigt nästan ingen kontakt med övriga klasskamrater.

Inför gymnasievalet så kände jag att jag ville få en nystart, medan de flesta av klasskamraterna valde att läsa i Tibro eller Skövde så begav jag mig till Jönköping och Bäckadalsgymnasiet. Läste ledarskapsprofilen vilket kan sägas vara samhällsprogrammet med profil barn och fritid. Målet var inställd på att bli lärare i matte och samhällskunskap. Tog studenten sommaren 2005, hade sökt in på Lärarhögskolan och hade planerat att flytta till Trollhättan. Två dagar efter studenten kom min hörsel dock att sjunka rejält på mitt tidigare hörande och välfungerande öra. Plötsligt stod jag där som väldigt gravt hörselskadad, snäppet från döv och kunde inte teckenspråk. Det jag då kände var att lärarplanerna får läggas på hyllan, jag måste lära mig teckenspråk. Studerade en ettårig folkhögskoleutbildning i Tidaholm, men kände att ett år räcker inte för att lära sig ett nytt språk, dessutom måste jag träffa döva.

Så styrde kosan mot Leksand och Västanviks folkhögskola som är dövas egen folkhögskola där all undervisning bedrivs på teckenspråk. Den fösta månaden var en chock, det tecknades dygnet runt, alla klasskamrater till mig var döva och hade teckenspråk som första språk, och sedan var det lilla jag som inte kunde mycket mer än lite vardagskommunikation, helt plötsligt skulle jag ha samhällskunskap med på teckenspråk. Jag kom dock igång bra med språket och efter en månad flöt det på betydligt bättre. Under tiden i Leksand började jag också utredas för att operera cochlea implantat (CI) efte trånga utredningar fick jag igenom en operation som skulle gå av stapeln september 2007. Tidigare hade jag tänkt mig ett år på Västanvik och sedna plugga på universitetet, men detta fick skjutas upp. Opererade mig och blev kvar på Västanvik. I slutet av november 2007 kände jag att energin tog slut, ringde till mamma och bara grät i telefonen, kände att jag inte orkade med något just då. Hoppande av utdelningen en månad innan jullovet och flyttade hem toll föräldrarna. Ströjobbade lite och sedan i mitten av januari 2008 flyttade jag till Örebro för att börja studera på universitetet till socionom. Kunde då tillräckligt med teckenspråk för att använda tolk vid min utbildning.

Efter tre och ett halvt år på universitetet tog jag sommaren 2011 min examen, hade den sista terminen även pluggat en extra kvällskurs och hösten 2011 skulle jag skriva min d-uppsats och jobba parallellt. Satt även som ordförande i unga hörselskadade riksorganisation för barn och ungdomar med hörselskada under denna tidsperiod. Fick jobb på Mogård resurscentrum i Enköping, ett gruppboende för döva med utvecklingsstörning. Tanken var att jobba 75 % och att sedan lägga den resterande tiden på uppsatsen samt ordförandeskapet. Blev dock snabbt erbjuden en bättre tjänst på heltid som jag tackade ja till. Detta gjorde också att pendlingen inte skulle fungera Örebro- Enköping 14 mi, enkel väg, hyrande ut min lägenhet i andra hand och flyttade i slutet av juli till en liten lägenhet i Enköping. Här kände jag mig aldrig hemma, jobbade och stod i, skrev uppsats, var ordförande , tränade, men mådde under denna perioden ganska dåligt, alla aktiviteterna var snarare en undanflykt för måenndets skull. I nov månad bestämde jag mig för att säga upp mig, saknaden till Örebro var för stor. Tänkte att får jag inget jobb så får jag plugga någon kurs på universitetet, jag kan alltid timvikariera som personlig assistent. 

Januari 2012 flyttade jag åter till Örebro, timm samma gamla lägenhet, det kändes verkligen toppen. Opponerade på min d- uppsats som kag skrivit tillsammans med bästa kompisen och den 16 januari började jag jobba på arbetsförmedlingen. Trivdes väldigt bra med arbetet, tyckte om att stötta folk, dock blev det lite för mycket, blev utbränd och deltidssjukskriven. Kom dock efter fem månader tillbaka på heltid igen.

Idag bor jag ensam i min bostadsrätt som jag köpte hösten 2013, trivs verkligen jättebra, jobbar kvar på arbetsförmedlingen och fritiden ägnasåt att träffa kompisar, föreningsliv och träning