Baka lussekatter

Blev att baka lussekatter idag. De ser helt ok ut de flesta av dem men tycker de blev lite torra även om jag följde receptet

Adventsfika med dubbel katt

Var hos min kompis Linn på lite adventsfika. Det blev dubbla katter, både lussekatt samt Gustav dom ni ser på bild

Teckenspråket räddade mig från hynotisering

I fredags träffade jag läkaren på dövpsykiatrin som jag tillhör här i stan. Var skit nervös inför besöket, vet egentligen inte direkt varför, men tror det kan berott på att när jag träffade honom sist hade han ganska starka åsikter om min medicinering, främst att jag skulle sluta ta Lyrica och jag upplever att det är den medicin som jag upplever funkar typ bäst för mig.

Så tog mig dit med en teckenspråkstolk i släptåg. Använder alltid tolk vid läkarbesök där jag inte känner läkaren så bra, då jag inte vet om jag kommer klara av att avläsa personen och kommunicera på ett bra sätt. Vi pratade en liten stund om arbetet, om vad som kommer at ske framöver, att det nalkas ansökan om sjukersättning och hur vi skall göra där. Pratade även om medicinering att det skulle finnas möjlighet att få testa Seroquel, men att biverkningarna på den inte är så skoj, så vi vill om möjligt försöka att undvika det. 

Plötsligt berättar läkaren att han arbetat som hypnotisör och frågar hur mycket jag hör utan tolk. Jag förklarar att utan stöd av avläsning så kommer jag inte höra så mycket av vad han säger. Han svarar att han inte tror att det går att hypnotisera mig när jag använde tolk. Jag kände med ens en lättnad, dövheten räddade mig från att bli hypontiserad, det kändes riktigt bra.

Skräckblandad förtjusning

Jag kommer att byta ridgrupp i vår. Kommer att rida på onsdagar halv sju istället för måndagar halv nio som idag. Det finns flera bakomliggande faktorer till detta men den största är att in kropp tömmer all energi på måndagen dels av att det blir så sent att komma hem vid halv elva, men också att det blir för mycket saker på en dag på måndagen då jag även har boendestöd på eftermiddagen. 

Bestämde mig för att de fyra gångerna som är kvar fram till jul rida två gånger i veckan både min ordinarie måndagstid samt med min nya onsdagsgrupp under förutsättning att jag får tolk. Igår föll allt väl ut och jag fick en tolk och åkte iväg för att rida. Egentligen skulle vi vara åtta personer i gruppen med mig, men visade sig att hälften var frånvarande då blev endast fyra. Det som stod på schemat var mest hoppning, inte så högt men ändå hinder. Jag blev tilldelad en häst som för er som känner till stallet kallas Tårtan. Vi kommer väl si sådär överens hon är lat och seg, lite svår att få igång, men får man väl igång henne väl är hon urstark och drar lätt iväg. Jag rider henne oftast med både sporrar och dressyrspö för att få någon fason på henne alls. Igår var hon dessutom brunstig och ett brunstigt sto är inte alltid det lättaste att hantera. 

I början av lektionen vägrade hon ta ytter skänkel vilket gjorde att vi krockade med väggen ett par gånger trots sparkande med sporrarna på henne. Efter en mindre kamp började hon lyssna och skötte sig riktigt bra. Även galoppen var fin och kontrollerad, rusade inte även om det gick undan men alt under kontrollerade former. Hoppade sedan i höger varv ett hinder, inga problem, hoppade i vänster varv han var starkare men inte dum. Tillbaka och hoppade tre små hinder i höger, gick bra, sedan i vänster blir hon så där stark som jag inte tycker om när hon blir och bara drar. Kan inte säga att jag är så rädd för henne inomhus när hon gör så, men ute är det läskigt. Läraren berättar att det är något knas med henne i vänster varv och att hon gör så med alla, vilket kändes skönt att höra att det inte bara är med mig.

Summan av lektionen, en skräckblandad förtjusning. jag är inte så van att hoppa och definitivt inte med den hästen. Lovade tidigare mig själv att aldrig hoppa med henne men det har jag nu övervunnit, om det är bra eller inte får framtiden utvisa. Men kul med en grupp med lite mer hoppning och just det att de kör på låga hinder tycker jag om. Nästa vecka får jag fullblodet på onsdagen, blir spännande att se hur det går, om jag sitter kvar alls=)

Kvinnor kan

Kvinnor kan! Har på förmiddagen borrat med slagborr. Och valde just ett enormt borr på typ en halvmeter för att borra några centimeter. Nåja äger ingen borrmaskin själv så fick låna och då var det just ett sådant jätteborr som var på. Nu jenn jag se fram mot advent då jag fått upp kroken till adventsstjärnan

Oron i världen

Mår just nu dåligt över alla oro i världen. Det är krig, det är terrorister, svält och fattigdom. Just terrorismen ser jag just nu som ett stort och otäckt hot. Tänker på det som hände i Frankrike förra veckan då över 100 personer mist livet. Tänker också på det som hände på Mali i förrgår då ett 20 tal personer fick sätta livet till. 

Även hotet mot Sverige har ju som bekant ökat. Jag vill  inte gå runt och vara rädd, men tycker att detta är väldigt läskigt Att de vill slå till mot stora folksamlingar, mot riksdag och politiken, mot det civila samhället i stort. 

I fredags var jag inne på Mariebergs köpcenter i Örebro. Där gick det runt flera poliser och väktare. Känslan av oro fanns i luften, var också mindre folk än vanlig på köpcentret, om det berott på terrorhotet eller andra saker som spelar in skall dock vara osagt. Samtidigt känner jag att de där fåtalet poliserna som vandrar omkring har ju inget att sätta emot om terroristerna skulle slå till. Jag vill som sagt egentligen inte gå runt och vara rädd, men tänker samtidigt på var jag rör mig just nu. Brukar bland annat gå på O helga natt i Örebro som är en utomhuskonsert med 25-30 000 personer i publiken. Nu i år överväger jag om jag skall gå eller inte. Kommer inte heller känna mig trygg att vistas på centraler eller tunnelbanan. 

Jag vill känna mig trygg, men just nu gör jag dessvärre inte det. 

Berättelsen om foten

Fått svar från ultraljudet, mjukdelsskada, men de vet inte vad. De vet inte heller hur de skall åtgärda det. Jag skulle vilja veta om jag skall linda foten, hoppa på kryckor, inte belasta eller något annat. I alla fall kommer jag att remitteras till ortopeden. Skall ringa imorgon och kolla hur kön ser ut hade jag tänkt. Hoppas på en tid innan jul i alla fall. 

Pappa 60 år

På måndag blir farsan 60 år så är i Hjo i helgen för att fira. Eller ja, fira och fira,  de närmsta sörjande som vi brukar kalla dem kommer på tårta i alla fall. Sen blir det lite öppet hus på måndag då han egentligen fyller men jag har inte möjlighet att vara med få jag har läkarbesök i Örebro bland annat.

Så kom ner igår och köpte med en bukett blommor

Dags för röntgen

Idag är det dags att röntga min fot, skall bli spännande. Undra hur lång tid det tar innan jag får svar sen? Vet att det är läkaren på röntgen som skall titta på det och därefter meddela mig svaret.

Vill ha kortisonspruta

Min fot värker som bara den, Citodonet som jag fått hjälper föga. Sitter i telefonkö till 1177 och skulle vilja åka in till jourcentralen och få en kortisonspruta för att uthärda smärtan. Blir galen av att varje steg gör ont. Försökte sova en stund efter jobbet men det går inte på grund av smärtan. Jäkla fot. 

UH årsmöte

I helgen hade unga hörselskadade sitt årsmöte på Västanviks folkhögskola i Leksand. För mig blev det lite nostalgi då det är den skola jag under drygt ett år studerade vid 2006.

Årsmötet var som vanligt spännande och kul. Bjöd dock inte på lika mycket diskussioner som vanligt vilket var lite tråkigt. Jag tycker om diskussion. Tycker om att få lite mothugg få nya perspektiv och tankar.

Ny styrelse valdes och och år 2016 kommer jag göra Come back som vice ordförande. Var det tidigare under 2009 och 2010. Tror att den nya styrelsen kommer bli kanonbra. Alltid spännande att få in nytt friskt blod.

Vill också offentligt tacka våra duktiga tolkar under helgen. Ni var så bra

Stockholm teamresa

Varit på resande fot sedan i torsdags därav den dpmugs blogguppdateringen. Får nu försöka att skriva i kapp.

I torsdags morse åkte mitt team från jobbet på studieresa till Stockholm. Dagen började lite stressigt då jag försov mig och vaknade 25 minuter innan bussen till stationen skulle avgå. Hann dock både duscha och få i mig frukost och kom iväg. Tack och lov att jag packat allt innan. Träffade kollegorna på stationen och vi tog tåget mot storstaden. Hade också tur att få tolkar från Örebro så att de även kunde vara med under tågresan.

Framme i Stockholm ösregnade det. Tid oss till hotellet Nordic c hotell och lämnade väskorna för att sedan bege oss till Medborgarplatsen. Tog en fika och sen besökte vi moskén. Var ett spännande veslj där vi fick veta mer om islam som religion och deras seder, men också mer om moskén som plats. Vi fick ocktå vara med och kolla på en bönestund vilket var intressant att se. Moskén var också fascinerande som byggnad.

Därefter begav vi oss till fotografiska museet. Jag har aldrig tidigare varit där. Vi tänkte att vi intar vår lunch där då de har en känd restaurang. Lunchen bestod dock av nötter så jag och tolkarna beslutade oss för att äta i caféet istället. Men vad dyrt det var. Räksmörgås med loka och kaffe kostade 205 kr, helt sanslöst. Men allt för att inte få allergisk reaktion. Besökte sedan museet och kollade på utställningen. Det fanns flera olika. Bland annat en med närbilder på kändisar rejält förstorade. Var skådespelare, musiker, idrottare etc. De flesta amerikaner och inte ens hälften jag kände igen. Besökte sedan en utställning "Här sover barnen" med bilder på barn i flykt. Fanns också text till varje bild som beskrev barnets situation. En fruktansvärd utställning men ändå värd att se för att skapa sig en förståelse för vår omvärld. Kände efter det att jag inte klarade av att ta in mer örn fortsatte och kollade på höstbilderna tagna av vanliga människor.

Blev sedan en sväng på stan men har har dock väldigt trött så gick tidigt tillbaka till hotellet. Sov en stund och tog ett bad. Hade ett stort badkar på mitt rum vilket uppskattades kan jag lova. Middag på kvällen gemensamt och sedan en sväng på puben.

Fredagen med hotell frukost vilket ju är resans höjdpunkt. Sedan mot riksdagen dör riksdags ledamoten Lennart Axelsson som är socialdemokrat från Nora tig emot och visade runt. Ett intressant besök. Sedan lunch och avslut. Bjuder på några bilder

Fixat tid med hjälp av envishet

Förra veckan besökte jag vårdcentralen med min fot som är en knöl på. De hittade inget fel på plats utan vill att jag skall röntga/göra ultraljud på foten. Ringde i torsdags till röntgen för att fråga hur lång tid det kommer att ta, när jag beräknas få komma. Läkaren hade då inte gjort bedömningen ännu hur akut mitt ärende ansågs vara så de svarade att hen skulle bedöma samma eftermiddag och sen skulle kallelse skickas. Efter att inte fått någon kallelse i fredag eller idag så ringer jag upp dem igen och hör om läkaren kollat på det. Det har hen gjort och jag var en prio etta och skulle då snabbt få tid. Vi bokade det över telefon och nästa onsdag skall jag dit. Ibland lönar det sig att ringa och ligga på. Spännande att se vad de hittar. Mamma befarar att jag när jag stukade foten rejält ifjol bröt något i den som växt ihop fel. Kan vara så men det får röntgen utvisa.

Inställda tider

Min sjuksköterska inom psykiatrin befinner sig just nu på semester och under de tre veckor hon är borta skulle jag få träffa min tidigare psykolog som idag arbetar inom annan enhet inom psykiatrin.  Den kontakten har dock inte gått så bra. För två veckor sedan blev det missförstånd om tiden så hon dök inte upp till mötet. Förra veckan träffade jag henne väl och allt. Idag skulle jag träffat henne men fick ett sms på morgonen att hon är sjuk och att tiden blev inställd. Inte så bra statistik för besöken där.

Inte döv utan dövskola

Jag har varit inne och tagit upp ämnet tidigare på olika sätt, men nu i veckan blev det aktuellt igen, så väljer att ta upp det igen.

I veckan kom jag via en intervju som jag ställde upp på i kontakt med en döv kvinna. Hon ser och intensifierar sig själ som döv, hon har vuxit upp med teckenspråket, men inte gått i dövskola under grundskolan. Vi kom in just på att den döva omgivningen inte betraktar oss som inte vuxit i dövskola som döva. Vi kan rent medicinskt många gånger höra sämre än en person som vuxit upp i dövskola, men då vi inte har "rent" teckenspråk eller kuluren från dövskolan så är vi inte välkomna att tillhöra den döva världen fullt ut.

I mitt fall är jag inte välkommen i någon värld fullt ut. Hos döva är jag hörselskadad, hos hörselskadade är jag döv då jag inte klarar kommunikationen utan teckenspråk. Men vilken grupp jag än försöker att komma in i så är jag aldrig fullt ut välkommen. Var förra hösten på ett seminarium ordat av SDR (Sveriges dövas riksförbund). Det var då väldigt tydligt hur synen på dövheten varierade mellan medlemmarna. Flera oroades över föreningens minskade medlemsantal. Samtidigt sitter några personer och diskuterar att endast de sm gått i dövskolan kan vara en fullvärdig medlem i föreningen. Jag kommenterade och frågade om detta inte är att gräva sin egen grav? Att antalet elever i specialskolan minskar och samtidigt är endast dessa välkomna, hur öppensinnade inför framtiden är vi då? Vill vi verkligen kategorisera folk så hårt att de måste ha gått i dövskola för att vara välkomna?  Vilken grupp får vi tillhöra som blivit döva i tonåren?

Kommentera gärna.

Pyjamasdag

Varit trött och se idag. Anledningen till detta var att jag glömde ta kvällsmedicinen igår, fick i mig den först i natt och då var klockan runt halv tre så hela min nattsömn blev lite förskjuten minst sagt. Kom upp vid hal tio, var som en zombie, så har sovit till och från idag, och varit allmän slö, men ibland är det skönt med sådana dagar också. Pyjamasen kom jag ur vid 15- tiden, harr sedan varit ute i det fina  höstvädret och tagit en promenad. Nu börja ladda batterierna inför morgondagen igen. 

Mindfulness

Mindfulness eller medveten närvaro på svenska innebär att vara här och nu. Stänga av omvärlden för en stund och bara leva i nuet. Jag är jättedålig på det stressar runt och tänker på tusen olika saker samtidigt. Svårt att hitta saker som får mig att koppla av. Har därför testat att färglägga massa detaljerer i en "vuxenmålarbok". Fick tips från en kompis och det är faktiskt riktigt avkopplande.

Fredsgsmys

Myser i min ensamhet med vin, godis och tänka ljus. Inget att klaga på 😊Fredagskväll så välkommen

Novembergrått

Sov lite längre idag och sitter just nu kvart över åtta vid köksbordet och har nyss intagit min frukost. Skönt att kunna göra så ibland att sova lite längre. Utanför fönstret är det typiskt novemberväder, grått och dimmigt. Jag är inte så förtjust i månaden, tycker mest det är en transportmånad mot december som jag älskar och jul. 

Helgen närmar sig och imorgon skall jag och älsklingen fara till Köping och besöka hans mamma som fyller år. Skall bli trevligt att komma ut lite. Också spännande att få träffa hans släkt lite grann, har bara träffat mamman sedan tidigare. 

Upphandlingen av bildtelefoni

En sak som oroar mig just nu är upphandlingen av tjänsten för bildtelefoni. Bildtelefon innebär att personer som kommunicerar via teckenspråk via tolkcentralen kan ringa olika samtal, det kan vara allt från viktiga samtal till vård, polis, myndigheter till rena nöjessamtal till föräldrarna eller kompisar. Sedan starten har bildtelefoni drivits av tokcentralen i Örebro tillsammans med underleverantörer, både landstingets tolkcentraler men även privata företag har varit involverade under vissa perioder och på vissa platser i landet. Många döva vittnar om hur viktigt bildtelefonitjänsten är, inte minst för att kunna utföra våra arbeten. För egen del använder jag dagligen bildtelefonsförmedlignen i mitt arbete, vilket gör att jag är beroende av duktiga tolkar och en bra service och bemötande. 

Tjänsten för bildtelefoni upphandlas med jämna mellanrum. Just nu pågå diskussioner att en tolkcentral inte får bedriva nationell verksamhet utan att de i så fall endast skulle få tolka till länets brukare. Ett landsting får inte heller bedriva vinstdrivande verksamhet. Vid senaste upphandlingen vann ett finskt företag som har rötter inom den finska dövrörelsen. De skulle i så fall driva tjänsten så att de har underleverantörer hos företag i Sverige. Dock har föetaget ingen erfarenhet av att bedriva bildtelefoni. 

För egen del ser jag det största problemet just för oss tolkanvändare här i Örebro. Tidigare för fem-tio år sedan var Örebro landsting alltid i topp när det gällde avslagsstatistiken på tolkuppdragen. Den låg upp mot 10 %. Idag när landstinget har bildtelefoni har fler tolkar anställds och de har schemalagd arbetstid mellan 06-24 sju dagar i veckan jämfört med tidigare 8-17. Detta gör att idag får jag exempelvis tok till de flesta ridlektioner, men skulle bildtelefonin läggas ner och tolkarna endast arbetar 8-17 på vardagar så är det upp till deras goda vilja att jobba övertid då och då, också upp till landstingets budget om de har råd att ha tolkar som jobbar övertid. Konsekvensen för oss Örebroare blir därav katastrofal.

Ett problem som finns idag är att många tolkar börjar söka efter andra arbete, hur kommer det att påverka tolkcentralens kvalitét? Kommer de erfarna och bra tolkarna att få nya arbete lätt och kar på Tolkcentralen blir de nyanställda eller mindre bra tolkarna? Jag har inte svaret på frågan men ändå värt en reflektion. Vill också uppmana döva att inte bara kritisera att ett landsting bedriver en nationell tjänst, tänk på den kunskap och erfarenhet Örebro besitter, tänk också på konsekvenserna för oss som bor här. Samt, vad är det som säger att ett nytt bolag/företag behåller samma generösa öppettider som idag?

Ganglion

Eller senknut, det varder jag trodde jag hade när jag idag åkte till vårdcentralen med min svullna fot. Även läkaren trodde till en början det och hämtade spruta för att kunna tömma svullnaden samt att kunna spruta in kortison för att minska smärtan. Läkarn försökte två gånger att tömma, men fick inte ut en droppe. Slutsatsen blev att foten är svullen och öm, men att vi inte vet varför. Vårdcentralen sker remiss till ultraljud för att se vad problemet är. Nu hoppas jag bara att snabbt kunna få en tid. 

En chansning med vården

Har troligen en senknut på vänster fot. Är liksom på ovansidan som det är som en stor knöl stor som en halv pingisboll ungefär. Den har växt i stolek ganska så rejält och nu har jag svårt att få på mig skor. Ringde vårdcentralen igår, tid om två och en halv vecka, jaha ok. Tänkte i eftermiddag att jag gör en tokchanding och åker till akuten. Bokade tolk. Träffar en sköterska som hänvisar till ortopeden, ok väl framme där, förklarar mitt problem, utan att ens kolla på foten så säger de att det är vårdcentralen jag skall vända mig till, de misstänker att det är en senknut som behöver tömmas på innehållet. Vi diskuterar en stund och jag menar på att det är svårt när man knappt får på sig skorna och svullnaden bara ökar att vänta en vecka. De säger då att jag kan testa ringa 1177 och se om jag får en tid på jourcentralen. Tolken hjälper mig att ringa, nej, de hänvisar till Vårdcentralen. Efter mycket tjafs så får jag i alla fall en tidigare tid hos Vårdcentralen, redan nu på torsdag. Får se om det är en senknut och om vi skall dränera den. 

Fullt fungerande stöd

Igår kom en ny boendestödjare hon är själv döv och har då teckenspråk som första språk. De andra boendestödjarna har svenska som flrsta språk och kunskaperna i teckenspråk har varit lite varierande främst gällande vikarierna. Detta har gjort att jag med vissa personal måste använda rösten och prata om jag vill att kommunikationen skall fungera bra, och det är egentligen inte det som skall vara syftet med teckenspråkigt boendestöd. Igår var det tvätt om. Vi tecknade, jag behövde inte använda mitt ci, det blev inga missförstånd ingenting. Det köndes så bra.

Krax, krax

Höstens första förkylning, välkommen, nej inte precis. Haft semester torsdag och fredag och det är så lustigt att kroppen troligen känner när jag börjar slappna av för med ens blir jag förkyld. Torsdagen klarade jag mig ganska bra, men fredag, lördag och söndag har jag varit rejält förkyld. Körde tillbaka till Örebro i eftermiddag. Vid Askersund kände jag mig kaffesugen, går in på bensinstationen och gör i ordning en kaffe, fram till kassan för att betala. Mannen som jobbar känner igen mig för är ju några år som jag kört Hjo-Örbero. 

Han frågar vad jag har i koppen och jag försöker kraxa fram kaffe. Går väl sådär, han säger VA, böjer sig fram över disken och försöker höra. k-a-f-f-e försöker jag få fram. Mannen frågar är det kaffe varpå jag nickar. Betalar. Sedan försöker han teckna tack vilket var lite kul. Han säger att han inte vet riktigt hur det tecknas men gör nästan rätt ändå. Jag småkorrigerar lite och då blir det helt korrekt. Känns idag som teckenspråk fungerar bättre än talad svenska som kommunikation. Får köra på ingefära och citron, kanske en jäger också. Dock kan en förkylning vara bra övning för mig som vanligtvis är ganska så pratglad=)