måndag 27 juni 2016

Var finns det rosa pillret?

Var finns det där rosa pillret som gör att jag blir frisk, det där pillret som gör att funktionsnedästtningar och besvär plötsligt försvinner? Jag har sökt med ljus och lykta, men jag har inte hittat det apotek där det säljs?! Uppenbarligen har dock Försökringskassan adressen dit. Idag kom brevet som jag väntat och fasat för, brevet där de meddelar att de mottagit olika handlingar och att de troligen kommer att avslå mitt beslut då det inte går att utesluta att jag kommer att förbättras.

Förbättras? Ja min depression etc kan bli bättre, men nu är det inte det jag ansöker för utan är min hörselskada och min asperger. Dessa är mig veterligen bestående och kommer inte att förbättras. Min läkare bedömer att jag har 50 % arbetsförmåga, jag själv bedömer 75 % men då är det verkligen på gränsen till vad jag klarar av, men just nu vill jag ändå försöka. Men FK bedömer 100 %. Visst man skall tänka positivt bla, bla, bla. Men hur i hela friden skall jag pötsligt bära mig åt för att bli hörande i oktober? Och aspergern, den kommer ju också finnas kvar. Viktigt också att komma ihåg att mina nedästtningar finns dygnet runt, jag är inte bara hörslekdadad i mitt jobb utan även på min fritid, allt detta tar mer energi i anspråk än för en person med normal hörsel. Testa att se på tv utan ljud, hur mycket uppfattar du? Det är ungefär det läget jag har. Jag hör ungefär ett ord av tio i bra ljudmiljö, övriga ord får jag avläsa, jag får gissa, jag får pussla. Min hjärna går på högvarv för jämnan och det är klart att tröttheten ibland tar ut sin rätt.

Jag kommer självlart att överklaga beslutet, synd bara at allt tar sån tid och energi. Jag jobbar 30 timar i veckan efter jobbet är jag väldigt trött rent mentalt. Nu behöver jag dessutom jobba med att överklaga, ringa samtal, skicka mail och brev.

Förlåt mitt gnäll, är bara uppless just nu, behöver klaga lite, sen komma igen.

9 kommentarer:

  1. Ja jag förstår din frustration! Av erfarenhet så får man förutsätta att personen som läser din ansökan inte vet nåt om dig. Sååå..det är bara att rada upp, smula sönder hur ďu fungerar i alla möjliga situationer i ditt liv. Det gör ont i en att måste övertyga, kämpa för något som man har rätt till. Kanske någon läkare, el dylikt kan skriva lite. Jag hoppas verkligen att det går "din" väg denna gång. /Disa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju så, rada upp, försöka trycka ner sig själv, rada upp ännu mer och trycka ner sig själv ytterligare. Men skam den som ger sig, striden är inte slut

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    3. Ta inte det som att "trycka ner" utan ta det bara som att du ska berätta något för en person som inte har en aning. Det är ju alltid lättare att förstå allt som är synligt, typ en gipsad arm. Nej..kämpa på.

      Radera
    4. Ta inte det som att "trycka ner" utan ta det bara som att du ska berätta något för en person som inte har en aning. Det är ju alltid lättare att förstå allt som är synligt, typ en gipsad arm. Nej..kämpa på.

      Radera
    5. Ta inte det som att "trycka ner" utan ta det bara som att du ska berätta något för en person som knte har en aning. Det är ju alltid lättare att förstå allt som är synligt, typ en gipsad arm. Nej..kämpa på.

      Radera
    6. Ta inte det som att "trycka ner" utan ta det bara som att du ska berätta något för en person som knte har en aning. Det är ju alltid lättare att förstå allt som är synligt, typ en gipsad arm. Nej..kämpa på.

      Radera
  2. Ja jag förstår din frustration! Av erfarenhet så får man förutsätta att personen som läser din ansökan inte vet nåt om dig. Sååå..det är bara att rada upp, smula sönder hur ďu fungerar i alla möjliga situationer i ditt liv. Det gör ont i en att måste övertyga, kämpa för något som man har rätt till. Kanske någon läkare, el dylikt kan skriva lite. Jag hoppas verkligen att det går "din" väg denna gång. /Disa

    SvaraRadera