Har boendestöd två gånger i veckan för hjälp med struktur och planering med anledning av min asperger. Detta har överlag fungerat väl. Har också en katt på 11 månader som är min lille älskling, min sambo och som bor i lägenheten nästan lika mycket som mig.
- Igår meddelade chefen för Boendestödet mig att några av hennes anställda tycker katten är busig och är rädda för honom. Jag funderar över vem som "äger" problemet? Måste jag låsa in min katt, eller skall jag kräva att boendestödet skickar personal som inte är katträdda? Katten är absolut inte elak, men han är en unge och vill busa ibland samt att han är väldigt social och gärna kryper upp i knät.
Tar gärna emot reaktioner
Herregud det är en kattunge inte en Rottweiler el. Pitbull. De får vänja sig vid din kattunge.
SvaraRaderaJa frågan blir ju vem som skall anpassa sig, om de skall skicka personal som inte rädda eller jag stänga in min katt?!
RaderaDu ville ha reaktioner, här kommer min, även om det nog inte är såhär du vill att folk ska svara:
SvaraRaderaVisst kan man himla med ögonen som skribenten ovan och tycka att det är fånigt att folk är rädda för en kattunge för att "herregud det är inte en rottweiler", men man får helt enkelt respektera att alla inte är lika förtjusta i djur och att det kan finnas en massa olika skäl till det. Personligen hade jag definitivt inte velat vara hemma hos någon som har djur, om jag inte känt att jag kunnat lita till 100% på dessa. Tror minsann jag hade föredragit rottweilern framför katten om jag tvingats välja...
Jag tänker såhär: När de här personerna är hemma hos dig blir ditt hem deras arbetsplats för några timmar. Och alla har rätt att ha en dräglig arbetsmiljö. Om någon tex har allergi mot eller finner det obehagligt/distraherande med katten så är det väl inte svårare än att du kan stänga in katten i ett rum eller i sin bur under denna stund. Det viktigaste för dig måste väl ända vara att du får den hjälp du behöver av duktiga handläggare? Jag har mycket svårt att tänka mig att någon som inte vill åka hem till din katt kan tvingas till det heller. Risken du tar är i så fall att du kanske inte längre får någon hjälp.
Hoppas du finner en lösning som alla parter kan känna sig tillfreds med.
Jag förstår absolut hur du tänker och ville ju ha in åsikter från båda sidor så att säga. Har full förståelse för att alla människor inte är djurvänner och att deras arbetsplats blir mitt hem. Min lösning är i så fall att jag stänger in honom när de som är rädda för honom kommer, annars får han vara med. Har bett chefen att meddela vilka personal som inte uppskattar hans sällskap
RaderaJa, det här är en svår fråga och du har ju redan kommit på de båda möjliga lösningarna. Djurägaren har ansvaret att ens djur inte stör någon annan och det finns en del personer som är mycket medvetna om detta. De kan då använda det till att ställa djurägaren inför svåra val som för dig. Här handlar det ju som tur är inte om att katten stör grannar som du inte kan påverka utan om vissa personer som kommer in i ditt hem. Ditt hem blir då, som du skriver, samtidigt deras arbetsplats. Det enklaste är ju att du tar in katten i ett annat rum om det löser problemet för boendestödjarna och du tycker att det går bra.
SvaraRaderaJag tycker att det hade varit trevligare av boendestödjarna om de hade pratat med dig direkt om att de är rädda för katten istället för att prata med varandra och med sin chef. Du kanske kan fundera över om du fortfarande tycker om de här personerna. Ens hem är privat. Man ska inte behöva släppa in människor som man inte trivs med i sitt eget hem. Ett djur kan vara otroligt betydelsefullt för sin ägare och vara ett känsligt ämne. Lycka till!