Sjukersättning och utredningar

I onsdags skrevs jag ut från psyk vid lunchtid. Tre veckor hade passerat, helt sjukt tre veckor låter så lång tid, men ändå har det gått väldigt fort på många sätt. Tror det handlar om att när man mår dåligt så förlorar man lite tidsperspektivet, tiden går långamt men ändå snabbt, minnet blir påverkat och man har inte full koll på dagar utan allt flyter ihop till någon konstig dimma.

Direkt från psyk beger jag mig till min arbetsplats, inte för att jobba utan för att vi skulle ha möte med Försäkkringskassan, vården och arbetsgivaren gällande min ansökan om sjukersättning. Träffade först min psykolog en stund för att följa upp hur läget såg ut just nu. Hon berättade att vi kommer att göra en utredning mot biopolär och borderline för att säkerställa att det inte är något sådant som spökar och gör att dessa måendesvackor kommer och går. Sedan var det dags att möta Försäkringskassan. Även min läkare fårn hörselvården hade lovat att komma, men dök inte upp. Tack och lov fick vi tag på honom över telefon och han kunde var med på så vis, han hade helt enkelt glömt bort mötet.

Vi berättar om aktuell situation, kassan lyssnar och ställer lite följdfrågor. Vi beskriver mina arbetsuppgifter, hur der fungerat, Claes beskriver min hörselskada, psykologen pratar om det psykiska måendet. Försäkringskassan vill ha utredningen mot biopolär och borderline klar så snabbt som möjligt vilket gör att vi skall påbörja den redan nästa vecka, målet är sedan att den skall vara klar i slutet av maj, så snabba puckar. Sedan är frågan om jag kommer behöva arbetspröva mot annat arbete eller ej. Försäkringskassan kunde inte ge ett tydligt svar på detta. Kan bli så att de vill pröva även mot skyddade arbetsmarknaden typ Samhall. Jag informerade att skall de göra en sådan prövning vill jag att de gör det ordentligt, då får de koppla på Arbetförmedlingen (ja från annan ort då) och specialister exempelvis dövkonsulenter och audionomer och göra hela utredningen från grunden. Lite nervöst allting precis nu, nervöst att inte veta, inte ha koll. Jag är en kontrollmänniska till tusen. Försäkringskassan har cirka fyra månaders handläggningstid vilket innebär att jag kommer få svar först efter sommaren.

Jag vet inte heller vad jag hoppas på att utredningen visar, på ett sätt vore det skönt att få svar, få veta varför jag dippar så plötsligt och kanske kunna medicinera för att minska dipparna. Samtidigt vill jag bara få vara frisk, bara må bra. Måste även ge en stor eloge till min psykolog som drar igång utredningen så snabbt redan en vecka efter mötet kommer vi att starta upp.

Psykoraffen

Måste visa min fina psykoraff. Va fattade ni inte vad jag menade? En giraff från psyk måste väl bli en psykoraff?

Skämt åsido. Hade en medpatient när jag låg inne som virkade sådana söta giraffer och jag kunde inte motstå. Fick den dessutom tillverkad i lila vilket inte gjorde saken sämre. Psykoraffen har nu flyttat in hemma hos mig. Hen är fortfarande namnlös, ni kanske har förslag? 

Utskriven men mellan stolarna

Kommer bmi utskriven från psykiatrin efter lunch. Tre veckors slutenvård är över   vilket känns bra men samtidigt lite läskigt. Har inte sovit hemma på tre veckor, har bara varit hemma max ett par timmar i sträck och nu blir jag plötsligt ensam.

Vi hade vårdplanering i måndag. Kändes som att vi upptäckte hur komplex min situation är. Min psykolog rekommenderar DBT behandling. Men de tar inte emot döva. Boendestödet funderar om det är bättre att jag får insats från Socialpsykiatrin än från dem, men Socialpsykiatrin jobbar inte med folk med asperger. Diskuterades om vuxenhab kunde vara med och samordna och koordinera mina olika kontakter och insatser på något sätt, men de tycker att det är för mycket psykiatriskt. Känns som en stor röra. Det bästa med mötet var ändå att läkaren berättade att han skall sluta. Med tanke på att vi inte klaffar så bra så känns det ganska skönt. Vi kom också fram till att vi skall göra en utredning mot bipolär/borderline för att se att det inte ligger något åt det hållet som kan påverka mig.

Det blir så tydligt. Många delar i mitt liv fungerar väldigt bra, men vissa saker fungerar inte alls. Att få ihop bilden att en normalfungerande människa kan ha svårigheter är inte alltid lätt för samhället att förstå.

Jag kommer fortsätta kämpa, fortsätta strida för DBT. Anledningen att de ej vill jobba med tolk köper jag inte!

Vårdplanering

Väntar på att klockan skall slå 13, väntar på att SIP mötet skall dra igång. Många frågor hänger i luften, vem tar ansvar, vem gör vad? Jag har inte svaren men hoppas kunna få lite i alla fall

Allt händer på en dag

Onsdagen för mig var en dag då allt hände. Hade fullt upp även om jag var inlagd.

På förmiddagen var jag hos sjukgymnasten vilket kändes helt ok, egentligen inget konstigt med det. Sedan på eftermiddagen ordnade studentkåren på universitetet en föreläsning av Elaine Eksvärd en känd retoriker som pratade om konsten att tala. Kåren hade också ordnat med två teckenspråkstolkar, eller ja två gratis tolkar som gjorde det ideellt. Mycket beröm till tolkarna för det. Jag var dock inte kvar hela föreläsningen ut då jag behövde tillbaka till sjukhuset för att käka middag innan min ridning.

Åkte till stallet. Hade fått den gamla stabila hästen Efraim vid uteritt vilket jag kände mig väldigt, väldigt nöjd med. Han är stabil och påverkats inte så mycket av den inre stress jag har just nu. Men efter några hundra meter ute känner jag att han är halt. Får ensam vända tillbaka till stallet och sedan haka på lektionen efter istället. Då blev det dock dressyr och inte skogen men det fungerade ändå. Nöjd att få tillbringa några timmar i stallet och andas lite hästluft

Olika sätt att hamna på obs

Det finns minsann olika sätt att hamna på obs avdelningen. Antingen så kan man ju göra som jag gjorde för ett par veckor sedan och komma via akutpsyk. Annars kan man lösa det på andra sätt som jag gjort idag. En medpatient hade jordnötter och jag fick känning. Var på rätt ställe så att säga då jag redan befann mig på sjukhuset. Fick snabbt medicin men svarade inte riktigt på det så fick flytta till akuten en stund tills jag mådde bättre. Nu vill de ha högre övervakning på mig med anledning av eventuella efter reaktioner i luftvägarna. På obs kollar de mig och alla andra patienter var 15 minut dygnet runt. Blir kvar här över natt i alla fall så får vi se imorgon

En fri kvinna

Från och med i tisdags får jag gå ut ensam. Tidigare var jag tvungen att ha med någon som sällskap. Känns så skönt att åter vara en "fri" kvinna som får röra mig ute även om jag fortfarande är inlagd. Har firat det med såväl två besök hemma, ridning, lunch med en kompis etc. Känns som ett steg i rätt riktning även om måendet fortfarande är en berg och dalbana