Informera omgivningen

Att ha funktionsnedsättningar innebär nog för många att vi inövad står inför situationer där det underlättar för oss om vi informerar vår omgivning om vår problematik. Ibland tycker jag att detta är lite komplicerat. Informera om hörselskadan är inget konstigt det faller sig ibland så naturligt att jag har teckenspråkstolkar med mig, i andra situationer när inte har det behöver jag informera redan initialt om att jag inge hör och hur vi kan lösa kommunikationen genom att personen jag pratar med tittar på mig så att jg kan avläsa läpparna.

Informera om mina andra nedsättningar är ofta svårare. Det faller sig inte lika självklart. Behöver folk veta om det? I så fall när och hur mycket? Jag behöver ju inte informera kassörskan på Ica om att jag har Asperger, inte heller informerar hela kontoret på jobbet. Men hur är det med de styrelser jag delatager i? Eller att informera min arbetsgivare? 

I grund och botten tror jag mycket på öppenhet, att inte skämmas för den man är och att våras tävla krav. Min arbetsgivare vet om min Asperger, har informerat lite kort när jag fick min diagnos och vilka konsekvenser det kan medföra i mitt arbete. Fick snabbt till svar att det inte är något han mörkret av vilket både glädjer och oroar mig. Bra att arbetsgivaren ser mig som vem som helst. Men samtidigt ser de inte mycket jag kämpar för att just försöka vara vem som helt, det är oftast inte helt enkelt och inte helt smärtfritt.

Nu i helgen har vi haft vårt första riktiga styrelsemöte med nya gänget inom Unga Hörselskadade. Där behövs det knappast informera om hörselskada. Alla hör dåligt på olika sätt och det finns både slinga, teckenspråkstolkar och skrivtolkar. Att informera om aspergern i det läget då? Jo jag valde att göra det men sa bara kort att jag har Asperger och om vi inte har struktur blir dwt väldigt rörigt för mig och tR mycket mer energi i anspråk. Så om vi vill att min energi skall hålla hela möteshelgen så underlättar det för mig med tydlighet.i ingwn reagerad konstigt på detta eller tyckte att det var fel. Ibland är det skönt att lägga korten på bordet, nu vet alla och undrar se mera så får de snällt fråga.

Motgonpromend

Morgonpromenad i Stockholm på väg till styrelsemöte

Inskickad ansökan

Nu skall jag sluta trycka ner mig själv för några dagar i alla fall. Nu är ansökan om sjukersättning på 25 % inskickad och jag kan inte påverka det så mycket mera. Jag har skickat med ett personligt brev, min aspergerutredning, ett audiogram, läkarintyg från hörselvården och kommer även inkomma med läkarintyg från psykiatrin. Att skriva ansökan har på många sätt varit tungt, jag har massa bra sidor och kan massor, det vet jag, men just när jag sitter med ansökan skall jag fokusera på alla mindre bra sidor, alla svagheter, defekter och åkommor och verkligen i detalj beskriva hur det påverkar mitt arbete och min vardag. Nästa vecka skall jag till Försäkringskassan, är beredd att de då kommer att ställa kompletterande frågor utifrån det skriftliga underlag jag inkommit med.

Pratade även med min nya psykolog om min arbetsförmågan igår. Jobbar ju nu 22,5 timmar i veckan mitt mål är att komma tillbaka till 75 % vilket innebär 30 timmar i veckan. Problemet eller hur jag skall uttrycka det är att jag har boendestöd måndag och fredag eftermiddag, så de dagarna behöver jag sluta vid lunch. Det blir då väldigt långa arbetsdagar de tre andra dagarna, nästintill heltid. Då krävs det i princip att jag skall infinna mig på jobbet redan kl 8 på morgonen och det vet jag själv att det är sällan jag klarar. Inte av illvilja, men orken och energin finns helt enkelt inte. Även märkt som i onsdags när jag var på jobbet vid 8 att då tryter energin rejält efter lunch, jag fick yrsel, mådde illa och kände mig allmänt hängig. Så tror att jag behöver ligga kvar på denna arbetsnivå ett tag till. Jag kommer att komma igen, men det behöver ta sin tid.

Trampad på tårna

Var iväg och red i kväll, mina heliga onsdagar, jag älskar dem verkligen. Hade ikväll en fin vit arab vid namn Modlack, en stilig herre som är jättetrevlig i dressyren, lätt att få på tygel och väldigt följsam och fin. Han är dock väldigt trampig och lite fjantig av sig ibland, svårt att stå still på stallplan och far ibland runt som bara den och stegrar och grejar när man leder honom i synnerhet om han blir sist i gänget. Ikväll besätmde jag mig för att sitta upp redan på stallplan och rida upp till ridhuset för att undvika att leda honom om han fjantar. Han brukar sköta sig bättre om man sitter på. Höll på att förbereda för att sitta upp, han har svårt att stå still och går åt sidan och ställer sig rakt på min högra fot. Aj, vet inte vad han väger man kanske 600 kg häst rakt på foten. Givetvis tar inte stålhällan mycket at en hästhov utan jag får honom rakt på insidan foten. Satt upp och red, kändes ok och kom hem och värken tilltog när jag tog av mig skon. Rinde 1177 som tyckte att jag skall försöka avakta till imorgon, ta en Citodon och sova. Så blir det jag får försöka göra nu. Modlack du är jättesöt och jättetrevlig och skötte dig utmärkt på lektionen, men snälla trampa mig inte på fötterna.

Jobbförändringar

För en tid sedan gick Arbetsförmedlingen ut med en intern annons att de sökte en handläggare till dövuppdraget. Jag trivs bra inom nuvarande tjänst, men har samtidigt alltid varit intresserad av att arbeta mer mot dövgruppen. Att få använda mer teckenspråk i min vardag och att slippa avläsa på läppar så mycket som jag gör idag kommer bli skönt, likaså att använda den dubbelkompetens som jag faktiskt har både som handläggare och teckenspårkig. Kommer bli en övergångsperiod under februari månad då jag jobbar lite i båda uppdragen, från första mars är tanken att jag helt skall vara över på nya uppdraget. Lite nervöst men allra mest utmanande och kul!

Inställt stöd

Skulle haft boendestöd i eftermiddag, de skickade ett sms två timmar innan och meddelade att de behöver ställa in pga personalbrist. Förståeligt att det kan hända, dock lite oturligt för idag hade jag planerar massa saker som vi skulle göra. Jag genomför dem ändå för handlar inte om att jag inte kan, men det tar ju mer energi när man får dra lasset ensam i jämförelse med att man delar upp det på två. Hoppas att de frisknar till och kommer på fredag i alla fall.

Bli tolkad på rätt nivå

En diskussion som dök upp under konferensen jag var på och som jag gärna vill ha era åsikter om, så kommentera på oavsett grad av egen hörsel eller kommunikationsspråk.

Som uppväxt som hörselskadad är teckenspråket egentligen mitt fjärde språk om man går efter i vilken ordning jag lärt mig det, men jag brukar själv betrakta det som andra språk med tanke på att jag ändå använder språket konsekvent i min vardag tillsammans med skriven och talas svenska. Jag använder mig ofta av teckenspråkstolk i olika situationer för att lättare kunna kommunicera med personer som inte kan teckenspråk.

Diskussionen som uppkom nu i helgen är hur mycket tolkarna när de taltolkar skall följa brukarens nivå av språk? Om en person som nyss kommit till Sverige som inte fullt ut behärskar det svenska teckenspråket tecknar, skall tolken då sänka nivån på taltolkningen till motsvarande? Eller som parallellen i detta fallet blev och där jag är intresserad av era åsikter, om jag som inte fullt ut behärskar teckenspråket med tanke på att det inte är mitt modersmål tecknar skall tolken då taltolka mig på en lägre nivå jämfört med en som är "rent döv"? Personligen säger jag nej, om jag använder tolk till en akademisk föreläsning och vill fråga något vill jag att tolken följer en akademisk nivå, inte förenklar sitt språk bara för att jag råkar ha en teckenspråkig "brytning". Det skulle i så fall i mina ögon innebära att jag då jag använder tolk på ett sätt alltid förlöjligas eller dumförklaras, att jag aldrig kan lita på att tolken taltolkar till en nivå som är rätt för sammanhanget. Vad tycker ni, skall tolken taltolka mig som hörselskadad på en lägre nivå?

Tolkkonferens

Sitter på tåget hem efrer en fantastisk helg i Stockholm och Sveriges teckenspråkstolkars förenings årsmöte och konferens. Helgen har bjudit på många intressanta föreläsningar med många olika perspektiv både för tolkarna och oss som tolkanvändare. Tänkte berätta lite om sakerna som jag tagit med mig från helgen.

Helgen inleddes med föreläsning av Maya de Wit som bor i Holland. Hon har arbetat som tolk unde många år och tolkar också mycket till internationellt teckenspråk. Jag har själv mött henne 2014 då jag var i Frankrike på ett internationellt hörselskade- och dövårsmöte. Hon pratade nu om förberedelsen och kommunikationen mellan tolkarna och tolkanvändarna före, under och efrer uppdraget. Att det är viktigt med förberedelse. De hade gjort en undersökning där tolkarna fått förberedelsematerial och där de inte fått och jämförde kvalitén vilket visade sig vara en jätteskillnad. Jag är inte speciellt överraskad egentligen förberedelse är a och o och jag tycker inte bara det är tolken som har ett ansvar här utan även vi tolkanvändare har ett ansvar att förbereda tolken på ett bra sätt, skicka material gå igenom ord och begrepp innan om vi vet att det kan vara något som är svårt att översätta. Det som jag personligen är sämre på och som Maya pratade om är uppföljningen efter uppdraget, att gemensamt med tolken kort utvärdera tolkningen och vad som kan förbättras till nästa gång. Tänker också att det inte handlar om kritik utan att det är en konstruktiv dialog mellan båda parterna. Jag tror själv att jag är ganska bra på att förbereda tolkarna ofta, noga med tid och plats och innehållet, men kan självklart utveckla och förbättra detta också.

Nästa föreläsning var av norskorna Hilde Haualand och Torill Ringsö. De pratade också om samarbetet mellan den döva tolkanvändarna och hörande tolken. Torill är själv döv och jobbar som forskare på ett norskt universitet. Hon är där i behov av tolk för att utföra sitt arbete och när hon föreläser ställer hon givetvis höga krav på sina tolkar så att de skall nå upp till hennes akademiska nivå. Hilde arbetar också på universitet och brukar ofta tolka till Torill så det blev en föreläsning från flera perspektiv vilket var kul. Kan känna igen mig i situationer med akademisk nivå och tolk. Nu handlade mina studier inte om lika hög nivå som för Torill men det handlar ändå om att tolken har det rätta språket och tolkar på ett adekvat sätt beroende på sammanhang, en utmaning. Inressant på många sätt. 

Bo Hådell och Diddie Nylander från Danmark pratade om döv och hörande tolk i team. Kanske på en internationell konferens att en hörande tolk tolkar konfernesspråket exempelvis danska till den döva som sedan översätter till internationella tecken för internationella konferensdeltagarna. Det blir en tolkning i två led som ställer andra krav på teckenspårkstolkarna men också krav på den döve tolken som behöver kunna avläsa snabbt och sedan snabbt processa om till annat teckenspråk. Intressant lchcbra föreläsning även här.

Nästa föreläsning var det Maya Rohdell, Juli af Klintberg, Eva Norberg och Eva Sundqvist Dahne som ansvarar för. Här handlade det om döva tolkar och översättare. Sveriges dövas riksförbund driver ett treårigt projekt just för döva tolkar och översättare och undersöker i vissa situationer man kan använda sig så det. Idag är det stor invandring till Sverige.det kommer även döva flyktingar som inte kan svenskt teckenspråk, de kanske är analfabeter och helt språlösa. Samtidigt skall de söka asyl här i Sverige, de kanske behöver besöka läkaren etc. Att som hörnade tolk som inte har teckenspråket som första språk kan situationen vara besvärlig, att teckna så den döva invandraren förstår och samtidigt kunna avläsa och förstå svaret. Att så använda sig av en döv tolk som fungerar som stöd kan vara ett lternativ. Exempelvis på ett läkarbesök så tecknar den hörande tolken till den döva tolken som i sin tur ser invandrarens teckenspråksnivå och kan anpassa kommunikationen utifrån det. Ibland kan det handla om rena gester. De pratade också om att använda en döv tolk som dövblindtolk. Tycker att diskussionen är intressant och tror ibland speciellt med invandrare att detta skulle kunna vara till stor hjälp. Frågan är bara hur det finansierad. Landstinget vill nog inte betala för både hörnade och döv tolk och kommer nog ha svårt att se behovet. Men något att jobba för helt klart. Det var gårdagens alla föreläsningar. På kvällen hade vi gemensam middag vilket var trevligt. Alltid kul att kunna nätverka lite.

Idag inleddes det med föreläsning av Sarah Remgren och Elise von Weisz. Sarah har dövblindhet. Hon är helt döv och har synrester och kommunicerar på visuellt och taktilt teckenspråk med stöd av socialhaptiska signaler. Under 2015 har hon rest Sverige runt med sin teaterföreställnin där Elise varit med som tolk under hela resan. De pratade både om själva tolkningen att översätta teater men också om samarbetet mellan dem, hur de jobbad med syntolkning, ledsagning etc. Intressant. Har själv sett teatern två gånger till och med.

Därefter informerades det om Västanviks folkhögskolas projekt med döva flyktingar, har hört infon flera gånger men ändå kul att höra det igen, upprepning skadar inte.

Sista föreläsningen hölls av Jemina Napier från London i grunden men har bott och jobbat flera år i Australien också. Hon pratad om samarbetet mellan döva professionella och tolkar. Att få översättningens att bli bra, om feedback vid exempelvis talktollkning så att den döva vet och får bekräftelse på att tolken faktiskt hänger med. Viktigt med sådant samarbete.

Ja helgen har varit jättespännande. Kul att både brukarorganisationerna och tolkarna kunde träffas och roligt att de höll konferensen på teckenspråk mestadels. Det innebar att de. Taltolkade till talad engelska. Så svenskt teckenspråk och talad engelska blev helgens språk 😃

Minirum på vandrarhem

Pissnödig med dålig balans

Åker tåg behöver gå på toa. Men har så jäkla dålig balans när tåget rör sig att jag hotar att ramla över mina medpassagerare. bara att köpa med gevalia och ge dem ett oväntat besök o deras knä 😊

Hit med intyget

Blev lovad av min läkare på audiologen att jag skulle få mitt läkarintyg för att kunna ansöka om sjukersättning på deltid denna veckan. Igår när inget hade kommit skrev jag ett meddelande på mina vårdkontakter och ville höra mig för om det är på gång. Får till svar att de inte kan se att något är skrivit ännu. Väntan,  väntan väntan..

Mot Stockholm och STTF

Sitter på tåget mot Stockholm och STTF årsmöte och konferens. STTF betyder Sveriges teckenspråkstolkars förening och jag kommer att representera Unga Hörselskadade. Skall bli trevligt och spännande och se hur det blir. Just nu vill jag mest komma fram och sova känner mig rätt trött

Första besöket hos ny psykolog

Första besöket hos dövpsykiatrins nya psykolog. En ung tjej E som gör sin ptp hos dem. Hon har tidigare haft praktik inom dövpsykiatrin så hon känner ändå till dess verksamhet vilket är positivt. Idag när det var första mötet så var även min sjuksköterska som jag haft kontakt med sedan september med för att få det som en övergång. Det kändes som att E var en trevlig och bra tjej. Sedan tycker jag att det är jobbigt med peronalbytena hela tiden, det blir liksom som att starta upp på nytt gång på gång.

Psykologen hade läst HELA min journal. Fatta vilken tid det måste tagit med tanke på att jag varit mer elle rmindre aktuell sedan 2008, sedan 2012 har jag mer eller mindre varit stamkund hos dem så det måste handla om en hel biografi att läsa. Sjuksköterskan berättade om den bild hon fått av mig, att jag är väldig engagerad, har många järn i elden men att det finns ett för högt tempo. Hon nämde vidare att hon uppfattat att mitt favoritord är "men". Ofta som jag säger "jag borde inte göra det här, men det är så kul" eller "men det tar inte så lång tid så jag fixar det". Det är nog dessvärre alla dessa "men" som gör att det ibland blir lite för mycket. Vi pratade också om vikten att våga ifrågasätta mig, att inte alltid acceptera ett "bra" utan att undersöka lite mera vad som finns bakom. Pratade också en del om upplägget på vårt arbete, att vi först behöver lära känna varnadra lite grann innan vi kan dra igång på riktigt. En del som vi sedan skulle kunna börja jobba med initialt är sömnen som inte är så jättebra. Sover jag bättre får jag förhoppningsvis också mera energi.

Vidare bestämde vi att både den nya psykologen samt sjuksköterskan kommer att följa med mig på mitt möte hos Försäkringskassan den 5 februari, så det känns tryggt att alla är med och att vi kan informera om hur arbetet har gått fram till nu och vad som planeras framöver.

Jag tror att detta kommer at kunna bli bra, dock alltid lite svajigt i början med nya kontakter. Har verkligen gillat sjuksköterska som jag träffat som person, men hon har inte kompetensen att kunna ha behandlingen. Men kommer att sakna henne också, hon har verkligen ställt upp och är en person som tagit emot mig många gånger när jag fallit.

Jobbigt med avstånd

Min familj ligger utslagen i influensa. Pappa försökte ta sig upp men föll ihop på golvet. Känns inte så bra att söka tre ligger däckade. Samtidigt vill jag inte riktigt åka ner för få kommer jag också bli sjuk. Men hade jag bott närmare hade jag ju i alla fall kunnat handla lite till dem

Föreläsning med Mikael Andersson

Var igår i Nora på en fantastisk föreläsning av Mikael Andersson. Han berättade om sitt liv om vad som driver honom och att han idag ser det som att han har många privilegier i sitt liv trots avsaknaden av armar och ben. Vi fick både följa med i hans liv att hans föräldrar inte misstanke något under graviditeten att han föddes och att föräldrarna fick rådet att lämna honom på institution och skaffa ett nytt barn. Men föräldrarna kämpade och efter ett år fick de hem sin son. Mikael berättade om hur samhället ville göra honom "normal" med träning med proteser men att han själv mådde bäst utan där han fick komma på sina egna lösningar att ta sig fram. Berättade också hur han lämnades på träningshem under flera månader i sträck och fick då leva frånskild från sin familj. En tung föreläsning på många sätt men också mycket hopp. Till och med jag som brukar ha väldigt svårt att gråta fällde ett par tårar under hans föreläsning.

Det som är lite lustigt var att föreläsningen hölls på Nora biograf. Den skulle vara tillgänglig men det visade sig att Mikael ej kunde ta sig upp på scenen. Han kom på sin egen lösning att hissa upp permobilen till max och sedan klättra upp. Föreläsningen skedde därav sittande på ett bord som ni även kan se på bilden. Lustigt att tillgängligheten brister på sådana ställen.

Det som däremot var tillgängligt var tolkningen. Det fanns teckenspråkstolk bokad av arrangören. Jag hade tidigare skrivit på en Facebook grupp för teckenspråkiga att jag skulle till Nora och det hade en av tolkarna sett. Hon kontaktade mig frågade vilken plats jag hade och upptäckte att den inte var optimal för att se tolken. Hon var jyst och fixade en annan plats till mig som var betydligt bättre. Dessutom träffade jag henne utanför lokalen när jag kom och fick följa med henne in så jag slapp stå ute och frysa i nästan minus 20. Tolkningen fungerade också klockrent skönt när arrangörerna tar ansvar och fixar så jag själv bara behöver ta mig dit, precis som vilken besökare som helst.

Får ni chansen gå på Mikaels föreläsning

Frikort slut

Idag är sista dagen på mitt frikort hos vården, imorgon kommer jag att behöva börja betala för mina besök. Hur lång tid tar det innan jag kommer upp i frikort denna gång tro? Lär nog gå ganska snabbt då jag har minst två vårdbesök inbokade varje vecka, förvisso billiga besök de flesta 80 kr/st men det plockar snabb till ändå. Lägg sedan ett 300 kr läkarbesök på det så kanske det tar max en månad. Ja, vi får se. Tacka vet jag frikort säger jag bara annars hade jag gått i personlig konkurs för länge sedan.

Marklyft på gym är väl inget

Jag tar det på Bauhaus istället. Blivit många besök hit det sista med tanke på renoveringen. Dagens köp blev dock inte så stora

Tur jag är kontrollfreak

Tur att jag vill ha kontroll över allt. Nu till helgen skall jag till Stockholm på Sveriges teckenspråkstolkars förbund (heter det så?) årsmöte. I alla fall ett årsmöte och konferenshelg för teckenspråkstolkar. Även vi brukarorganisationer inom döv och hörselskadevärlden är inbjudna att deltaga vilket jag tycker är kanonbra. Unga Hörselskadade som jag representerar har betalt in en deltagaravgift, vi tog alla förgivet att det ingick boende. Jag som alltis vill kontrllera saker mailade dock till STTF och kollade så att det säkert är bokat rum redan från fredag. Får till svar att det inte ingår rum alls! Vilken tur att vi upptäckte det nu, då går det ju att lösa, inte kul att komma fram till hotellet där man tror att man skall bo sent fredag kväll och upptäcka att man står utan rum. Ibland är det bra att vara kontrollfreak!

Tidsbokningar

Denna veckan blir jag knäpp på alla tidsbokningar. Jag har själv antecknat att jag skull träffa sjukgymnasten imorgon 15,30 som vanligt och sedan sjuksköterskan samt den nya psykologen på torsdag kl 14. Dock bokade jag privat in att gå på föreläsning imorgon kväll, så messade sjukgymnasten i fredags och frågade om tiden hos honom kunde ändras. Vi bestämmer att tidigarelägga den till tisdag kl 14,00. Men när han skall boka ser han at jag har en tid hos sjuksköterskan då. Det hade jag ingen aning om, han föreslår istället onsdag. Jag vill dock kolla upp med båda hur tiderna ser ut. Börar reda i det idag och då är såklart båda lediga. Så just nu vet jag inte vilka tider jag har till någon denna veckan. Läkarsekrteraren misstänker att imorgon hos sjuksköterksna bara är en felbokning i systmet men vet inte. Så sjuksköterkan får helt enkelt höra av sig imorgon bitti när hon kommer till jobbet.

Jag som vill ha planering, nu har jag ingen planering alls för mina vårdbesök denna veckan. Skall jag få panik? Eller skall jag se det som en bra träning? Föröker med det sistnämnda även om det är en utmaning. Planering är ju liksom mitt kall.

Den blinde föraren

Solen skiner ute, deg är drygt fem minus och fantastisk vinterdag helt enkelt. När jag körde hem från jobbet nyss så bländade solen i snön och jag tog på mina solglasögon med styra som jag har, en jättebra investering som jag kan rekommendera alla med glasögon. Kör hem, in i garaget och det bli kolsvart med solglasögon på. Lyfter upp dem på huvudet och kör utan. Känner att jag med nöd och näppe kan bedöma avståndet till bilarna. Självklart ser jag dem men om avståndet är 20 eller 50 cm är skitsvårt att avgöra utan glasögon. Vet ni vad det sjuka är? Det är att jag egentligen ser tillräckligt "bra" för att til och med få köra bil utan glasögon. För när de mäter det så mäter de bar själva synen, ej skelningen etc. Skulle dock int falla mig in att köra någon längre sträcka (över 100 m typ) utan glasögon. Kände mig i garaget som den blinde bilföraren.

Vegetari8skt

Fixa matlåda till imorgon i alla fall. Quorn med wook -grönsaker och bulgur till det. Skall nog funka bra. Jobba för att få in lite mer vegetarisk mat i min meny

Matinspiration

Någon som har tips på mat man kan laga som går bra att frysa in i matlådor? Känner att jag ofta lagar nästan exakt samma maträtter vilket gör mina matlådor lite enformiga. Tips mottages tacksamt. Less på krovgryta, kycklinggryta och laxlasange=)

Klas Ingessons bok, check

Där har den boken utläst. Lånade den av killen och har nu plöjt igenom den. En lättläst bok rent läsmässigt men med ett tyngre inehåll. Även om jag inte har något jätteminne av honom som fotbollsspelare så har jag minne av honom som tränare för Elfsborg.
En bok som är värd att läsa även om man inte är superintresserad av fotbolö

Renoveringskaos

Jag skall renovera min lilla gästtoalett som jag har i lägenheten. Ett litet minutrymme på knappt 1,5 kvadrat. Helkaklat skall det bli, det skall bytas rör och målas tak och element, bytas WC och tvättställ, ja allt skall renoveras helt enkelt. Kommer bli grymt kul och kommer bli snyggt efter, praktiskt med kakel lätt och städa ets, jag vet att det kommer att bli kanonbra. Men att leva i detta renoveringskaos, fy. Hela hallen är just nu full med kakel, det är fix, fogmassa, silikon, klinkers, tvättställ etc i en salig röra. Jag som vill ha ordning och reda omkring mig för att må bra och fungera lever nu i ett stort kaos. Vet att det kommer att bli bra, vet att jag kommer att bli nöjd, men just nu ser jag bara röran. Ändå skönt att det är igång, elektrikern var här i onsdags och fixade med elen och de skall börja riva och greja på måndag.

Något som är lite kul var att jag igår var ute på Bauhaus för att fixa lite saker till renoveringen. Att gå där som tjej och köpa fog, silikon etc känns lite skoj. Affären känns annars lite av ett gubbdagis=)

Utbetalningar

Jag håller på att bli helt knäpp på allt som har medekonomi att göra, att folk som har med löner och ersättningar att göra aldrig kan få det att bli rätt. Tidigare var det felaktiga löner från AF som ställde till det, jag fick för mycket pengar och blev återbetalningsskyldig vid två tillfällen. Nu fick jag från FK att de har räknat fel på min SGI från det att jag fått aktivitetsersättningen i juni. De har betalt ut ca 1000 kr för mycket sedan dess vilket gör att jag kommer bli återbetalningsskyldigt på en summa av 8000 kr. Jag är deltidssjukskriven jag får ut mycket mindre pengar per månad pga detta, i februari har jag varit hemma ett år och min sjukpenning kommer att sänkas. Det är något jag vet om, något jag budgeterat för men att hela tiden betala tillbaka flera tusen koronor bidrar knappast till en bra rehabilitering.

Bort med julen

Tjugondag Knut igår så ut med julen nu. Det firade jag med att köpa tulpaner. Nu är det vår! Nja kanske inte termometern visar -19,9 just nu. Men känns ändå speciellt med årets första tulpanbukett. Vardagslyx

På hästryggen

Ikväll startade vårens ridning för mig. Blev en kall lektion där termometern visade -11 när jag satte mig i bilen för att åka hem. Alla dessa kläder som ligger i en hög på golvet hade jag på mig och vet ni vad jag frös inte. Underställ i ull kan rekommenderas starkt om man skall ut i denna kyla.

Vi fick välja hästar ikväll och jag valde arabblandningen Modlack. En vacker herre som är duktig på dressyren lätt att få på tygel. Ikväll var han dock hemsk att leda till och från ridhuset. Det är en ganska lång sträcka att gå kanske 500 meter och vi går på gångbana längst en trafikerad väg. Han slog med huvudet, sparkade bakåt, småstegrade och var allmänt fjantig bara. Ridningen funderade mycket bättre än att leda honom han skötte sig fint, gick på tygel bra. När vi skulle galoppera över bommar som låg på marken bestämde han sig dock för att ta ett jätteskutt över, så det gäller att vara med i svängarna😊 men en kul häst att rida. Har sagt det förr och säger det igen ridning är världens bästa avkoppling

Personliga örhängen

Fick ett litet paket med posten idag med lite smyckessaker som jag beställt. Bland annat tänkte jag tillverka mig ett par personliga örhängen för mig som gillar cykling

Medicinjakten

Jakten på medicin förde mig ända till Tybble enda apoteket i stan som skulle ha detta hemma. Vidga vyerna lite och se östra delen av stan är ju inte fel

Mötet med hypnotisören avklarat

Kom till Dövpsyk idag på morgonen för att träffa sjuksköterskan. Hade även en tid bokad kl 14 för läkarbesök. När jag kom dit så sa de att de kunde samköra så att läkaren var med på besöket på morgonen istället. Dels behövde jag inte åka två gånger samt att då kunde även sjuksköterskan vara med vid läkarbesöket som ju var ganska spänt med tanke på förra veckans incident. Läkaren var med och det fungerade överlag väl. Vi kom överens om medicinökning och jag kommer öka dosen från och med ikväll. Vi pratade också om måendet rent allmänt att vi måste jobba gör att hitta en långsiktig lösning så att det inte blir att "släka bränder hela tiden".

Sjuksköterskan kollade också blodtryck och puls vilket som vanligt var låga och bra båda två. De vill också kolla vikt och midjemått i och med att man kan gå upp av medicinerna. Värdena idag blev alltså ett utgångsvärde för det hela och även de värdarna låg bra. Sedan har jag väl mitt eget lilla mål att kapa av några kilo till på vikten ändå😊

Efter besöket får jag ett mail frön sjuksköterskan som undrar om det kändes bra med besöket. Älskar att få denna feedback att de visar att de faktiskt bryr sig det betyder mycket för mig. Kommer faktiskt att sakna henne sedan när hon drar sig tillbaka för att lämna över till psykologen.

Personer med psykisk ohälsa är inte farliga

Tycker att samhället har otroligt mycket fördomar när det handlar om psykisk ohälsa och funktionsnedsättningar inom neourpsykrati. Om man någon gång skulle nämna för någon att man har depression och ångest så är det nästan som att de flyr fältet på en gång med tron om att man kommer överfalla dem inom den närmaste minuten. De absolut flesta som har psykiska eller neuropsykiatriska åkommor, ångest, depression, biopolär, ptsd, asperger, adhd etc. är vanliga människor. Bara för att folk läser i tidningen att personen som begått exempelvis ett brott har en viss funktionsnedsättning så blir det som att många generaliserar att alla med samma nedsättning har liknande beteende. Alla som har adhd är inte utåtagerande, alla som har depression sitter inte bara inlåsta på sin lilla kammare, alla som har asperger är inte osociala. Vi är alla individer med variernade intressen, styrkor och svagheter precis som vem som helst. Vi är ingen konstig grupp, du skall inte behandla oss annorlunda, du behöver inte tycka synd om oss, men behandla oss med respekt. Jag är precis som du, har mina defekter, men känner mig i övrigt ganska normal!

Ny tid med min skräck

Mailade till sjuksköterskan på dövpsyk idag för att kolla om jag kan utöka den nya medicinen. Tycker egentligen inte att det borde vara ett problem då jag träffat så många inom vården den senare veckan som menar att den dos jag har idag är så låg att den knappt ger nytta. Sjuksköterskan pratar med läkaren som prompt vill ha ett besök. Så imorgon skall jag utsätta mig för honom igen. Känns nervöst men denna gång har jag i alla fall tolk med och skall försöka säga ifrån om han vill göra sina hypnotiseringsövningar

Pussel

Fick ett tusenbitars pussel av brorsan i julklapp. Föreställer en bild av London. Nu är det pusslat och klart

Oj, var nog trött

Somnade strax efter klockan tolv i natt, vaknade, hmm, ja halvt ett. Hade  varit vakten flera gånger innan men inte kollat klockan. Oj då, jag var nog trött

Mobildoktorn

Min mobil mår inte så bra alltid, den låser sig och strular. Blir nog ändå att ta iväg den till doktorn (läs Tele2 butiken). Se om jag hinner dit innan stängning idag. Dock är risken att jag blir utan privat mobil ett tag vilket känns sådär. Men, men får väl bita i det sura äpple. På tal om äpple, lutar vid nästa mobilbyte åt att gå tillbaka till iPhone, känns som min kära Samsung strulat lite väl mycket.

De ovana tolkanvändarna

Jag tycker i mitt arbete att jag använder tolk ganska ofta. Främst på möten mellan oss personal exempelvis APT, teamdagar, handledning, utvecklingssamtal osv. Kollegorna i mitt team är vana att jag använder tolk och det är inget konstigt i det. Denna veckan har dock mina arbetsuppgifter varit lite annorlunda mot vanligt. Vi räknade med årets värsta arbetsvecka och all personal som jobbat har mer eller mindre arbetat mot kundtjänst. Varje morgon har vi ett kort uppstartsmöte. Jag har gjort på lite olika sätt vid dessa möten tidigare, ibland har jag haft teckenspråkstolk ibland har jag gått dit och bara varit fysiskt närvarande.

Men nu bestämde jag mig för att jag faktiskt vill hänga med på mötet även om det kanske inte är så viktig info som säga. Det har varit lite olika personer som hållt i mötet och oftast sitter vi bara och lyssnar utan att säga så mycket. Idag skulle vi gå igenom närvarolistan. Han som håller i mötet frågar om någon har sett kollegorna X och Y? Jag hade sett Y så jag tecknar, "ja, jag har sett Y, hon finns här". Tolken taltolkade varpå den som håller i möter, "Va känner tolken Y?". Inte så van att använda tolk och at det är jag som säger och inte tolken, tolken är bara min röst. Ja, fick oss dagens skratt i alla fall. Får nog fortsätta att använda tolk på liknande möten så att de till sist blir vana med deras förvirrande kollega som ibland pratar, men vid möten med tolk närvarande väljer att teckna. Så är livet som tvåspråkig=)

Mot vanliga veckor

Tycker att den arbetsvecka som varit nu varit helt perfekt. Jobba måndag, flexa tisdag, ledig onsdag sedan jobba torsdag och fredag. Så här skulle man jobba jämnt. Och just denna veckan har det varit perfekt då måendet varit dåligt med anledning av tidigare händelser så har varit skönt att kunna vila och ta igen mig lite mellan åt. Nu får jag dock ladda för vanliga arbetsveckor igen.

Vad hände egentligen på läkarbesöket?

Funderat mycket över om jag skulle dela med mig detta inlägg till er läsare eller inte, men bestämde mig nu för att göra det. Av tidigare inlägg har ni kunnat utläsa att mitt läkarbesök i måndags inte var så bra, nu skall jag berätta vad som egentligen hände.

Jul och nyårshelgen har för mig varit väldigt jobbiga. Jag har haft mycket ångest, allmänt nedstämd och mycket trött. Har sovit mycket men ändå inte känt att jag blivit piggare. Hade hopp innan att lite julledighet skulle göra susen, men blev inte riktigt så. Träffade sedan min läkare förra måndagen och vi började då med Seraquel på låg dos, tanken är att vi sedan skall trappa upp den något. Att sätta in denna medicin är något vi diskuterat en tid, men vi ville avvakta och se hur måendet utvecklades, men med tanke på såväl ångest som dålig sömn (ja det hänger ju ihop också) så bestämde vi oss för att nu köra på detta.

Nyår har varit jobbig med ångest och dåligt mående. Har varit trött och känt mig som en levande zombie. Har haft svårt att ta mig ut, varit hemma och mest levt på yoghurt etc. då jag inte haft energin till att fixa mat eller något. Var i kontakt med akutpsyk under helgen då jag hade självskadetankar, men de tyckte om möjligt att jag skulle avvakta tills det blev vardag och kontakta ordinarie mottagning. Kontaktade i måndags dövpsyk och berättade att läget försämrats. Fick då en akuttid hos läkaren vilket givetvis var tacksamt. Tyvärr blev dock inte besöket så bra (har även skrivit till dövpsyk genom mina vårdkontakter och meddelat detta). Jag träffade läkaren utan tolk (jag är döv/gravt hörselskadad och vill helst ha tolk för att undvika missuppfattningar och slippa anstränga mig med att avläsa på läpparna vad personen säger då det inte gick att få tag på med så kort varsel. Sedan blev besöket väldigt fel och jag får ta på mig en stor del av det själv som inte vågade säga ifrån, men man är lätt i ett underläge som patient. Jag har PTSD till följd av ett trauma och har svårt att ha folk för nära om det inte finns ett tydligt syfte med det typ att läkaren skall lyssna på hjärtat eller något. Jag vill ha kontroll över situationen och inte känna mig trängd.  Placeringen i rummet blev fel, jag kände mig trängd och stressad, vi tvingades sitta närmare varandra än vad min integritetsnivå tillåter för att jag skulle kunna avläsa. Vi skulle sedan göra några övningar där en av dem går ut på att så mitt emot varandra med händerna framåtsträckta och sedan skulle vi nudda varandras handflator och stå kvar så i övningen. Jag har jättesvårt med kroppskontakt med okända män. Under två år har jag och min sjukgymnast arbetat med avstånd, arbetat med att känna vad som händer i kroppen när någon kommer för nära etc. När vi jobbar tillsammans gör vi det med respekt, vi är noga att respektera mina gränser. Jag kan ibland ha svårt att med ord säga vad jag känner, men enligt sjukgymnasten är jag väldigt tydlig i mitt kroppsspråk så det går att se vad jag tycker om en övning även om jag inte konkret uttrycker det. Övningen som läkaren gjorde med mig blev otroligt triggande. Jag gjorde övningen, ville dumt nog inte säga ifrån att det inte kändes bra och en stor del av min reaktion kom först efteråt. När jag åkte hem från besöket mådde jag dåligt och när jag varit hemma en stund kunde jag inte stå min självdestruktivitet som jag annars varit fri från under flera månader.

Insåg att situationen blev ohållbar ringde 1177 som hänvisade till akutpsyk som i sin tur ville att jag kom in. Fick träffa läkare och vi pratade om ångesten och situationen just nu. Fick ett väldigt bra bemötande och kändes som att ångesten ändå kom att lätta lite efter att jag besökt dem. De skulle även eventuellt kontakta dövpsyk så att vi får möjlighet att reda ut det som inträffat, men jag har även kontaktat dem själv direkt. Läkarsekreteraren lovade att lämna meddelandet vidare till läkaren.

Hela besöket gjorde mig så arg, läkaren vet hur jobbigt jag har det med närhet, att det handlar om att bygga upp ett förtroende, ändå går han över min gräns. Träffade min sjukgymnast igår och vi pratade om situationen, autpsyk hade även utan min vetskap skickat ett meddelande till honom vilket jag tycker var bra. Sjukgymnasten var också irriterad, vi jobbar för att minska min integritetsgräns men när folk klampar över den utan respekt så blir det att vi backar i den utvecklingen. Jag är fortfarande irriterad och ledsen över att situationen blev som den blev, jag vill kunna lite på vården, men tydligen kan man inte det!

Nytt träningskort nu kör vi

Förnyade mitt träningskort på friskis och svettis idag. Blir ett år till med träna allt kort vilket innebär både pass, gym och spinning. Blev att starta upp det nya året med ett lättare gympass. Lite tungt gick det idag skönt att komma igång

Fysioterapin

Nu börjar vardagen sakta ta forn igen efter alla helger vilket också innebär att alla sjukvårdsbesök börjar igen. Idag är der fysioterapin alltså med en sjukgymnast. Passade på att avnjuta en promenad i vintervädret. Nästan 9 grader kallt så gäller att vara påpälsad

Smart läkaren smart

Nu är jag ironisk. Träffade läkaren på dövpsyk på förmiddagen. Kan inte säga att det hjälpte precis snarare totalt tvärt om. Det blev inte bra alls det här

Nyårslöfte

Gällande nyårslöfte så har jag valt att inue ha något. Varför skall jag lova mig något som jag ändå kommer att bryta? :-) Kommer istället att fortsätta med träning, kämpa för att må bättre och allt som vanligt. Behöver inget officiellt löfte för det. Hur är det för er andra, har ni nyårslöfte?

Lugn värsta dag

Sitter på jobbet. Har beredd på en fv årets värsta jobbdagar. Första vardagen efter årsskiftet brukar vara hemsk. Alla visstidsanställningar som gått ut och alla som skall till af för att påanmäla sig till a-kassan. Jag har personligen lite svårt för dessa dagar. Tempot är för högt för min utbränd och det är för mycket folk och för rörigt. Nu när det bara handlar om.npgrs dagar per år kan jag uthärda men skulle det vara för jämnan skulle det aldrig gå. Men idag är det helt lugnt. var är allt folk? Eller ärdet bara lugnet före stormen?

Tillbakablick 2015

Liksom många andra väljer jag att se tillbaka på år 2015. Ett år som bjudit på glädje, nya möte med människor, roliga utmaningar, men också sorg och en del kamp. Jag kommer nu att ge en kort återblick.

Januari: Fick min diagnos den 16 januari efter en höst full med utredningar. Att få diagnosen var på många sätt skönt då den gav en förståelse över min situation, en förståelse för att energinivån ibland är låg och att måendet kan variera över tid. Jag valde när jag fick diagnosen att starta denna blogg som en bearbetning för mig själv och för att kunna få ur mig mina tankar och känslor. Det blev i samband med diagnosen också en utmaning att låta yrkesrollen träda tillbaka och att bara bli patient vilket ibland var lättare sagt än gjort. Jag valde också att vara ganska öppen med min diagnos och valde att berätta för arbetsgivare och de närmaste kollegorna, något som jag inte ångrar.

Februari: Dags för den årliga Ullaredsresan med familjen, vi åker alltid ner vecka 7 och sover över natt tillsammans med mina föräldrar, brorsan och farmor och farfar. Vi fick även detta året en trevlig resa. Blev i slutet av månaden sjukskriven på heltid då energin var körd i bott.

Mars: Var hemma sjukskriven och försökte återfå lite energi. Mycket kontakter med vården fram och tillbaka. Ansökte om boendestöd för att avlasta min vardag samt att jag insåg att jag inte skulle klara av att arbeta heltid så blev även ansökan om aktivitetsersättnng på 25 %. Efter att jag skickat in ansökningsrna så kändes det i alla fall bra. Mormor gick sedan efter en lång tids sjukdom bort den 31 mars. Träningen inför årets Vätternrunda började vilket innebar några mil på racern då och då.

April: Blev tillsammans med killen som jag träffat sedan december 2014 vilket givetvis kändes jättebra. Fick via psykiatrin kontakt med en arbetsterpeut för att se över min struktur och det kändes jättebra, klaffade bra med henne på en gång. Var några gånger ute och red islandshäst i ett privatstall, det var trevligt så länge det varade, men av olika orsaker valde jag att inte fortsätta där. Var med och ordnade en träff för personer med cochlea implantat i Örebro vilket var trevligt. Gällande jobbet så återgick jag och jobbade deltid i slutet av månaden efter två månader som heltidssjukskriven, kändes bra att få tilbaka lite rutiner igen och att komma ut och träffa folk. I slutet av månaden kom jag också igång med boendestödet.

Maj: Började med att inleda månaden med familjen i Hjo och brorsans födelsedag. Rejält väderbakslag blev det med snö den 2 maj, och ganska mycket desutom. Fortsatte min kontakt med arbetsterapeuten och vi kollade mitt kontor och anpassade lite där, hade möte med min chef etc vilket gjorde att hela situationen kändes mer stabil. Hade dock en del bakslag psykiskt men tog mig upp från dem igen tack vare bra stöd. Fortsatte med cyklingen och ökade på distanserna, som längst blev det en tur på 17,3 mil.

Juni: Månadens höjdpunkt Vätternrundan. Trots dålig träning och en ond rygg så tog jag mig runt nästintill smärtfritt. Hade en kanonrunda, perfekt väder och allt bara flöt på. Hade nätverksmöte med boendestödet och psykiatrin gällande mitt mående och det blev ett väldigt bra möte med nya rutiner vilket kändes väldigt bra. Det var manifestation mot Örebro kommun pga deras beslut om flytt av Kattungens förskola och Risbergskaskolan, jag höll då tal på Stortorget för Unga Hörselskadades räkning, lite nervöst men gick överlag bra. Fick beslut från Försäkringskassan om handikappersättning på en högre nivå än tidigare vilket var ett stort framsteg. Fick senare i månaden även besked om att min ansökan om aktivitetsersättning på 25 % blivit beviljad vilket också kändes otroligt skönt. Gick i slutet av månaden på en veckas semester som tillbringades på Almedalsveckan på Gotland i månadsskiftet juni/juli tillsammans med Unga Hörselskadade. För åttonde året var jag med på denna fantastiska vecka och lobbade politiker.

Juli: Almedalsveckan fortsatte. Jag kom med både i tidningen Närkes allehanda samt på SVT lokalnyheter om vårt arbete i Almedalen gällande tillgänglighet för personer med hörselskada eller dövhet vilket var skoj. Vi hade fint väder i början av månaden vilket gjorde att jag och killen upptäckte badplatsen Prästryggen i Frövi, trevligt, varmt men ganska mycket folk. I slutet av månaden blev mitt mående sämre och jag blev inlagd på psyk vilket i sig var en stor upplevelse, inlagd och ha flera funktionsnedsättningar främst hörselskadan var något som var nytt både för mig och personalen. Men på det stora hela fick jag ändå god hjälp och möjlighet att vila upp mig lite. I slutet av månaden tillbringade jag och mamma några semesterdagar tillsammans i Örbero då vi bland annat var ute i skogen på ridtur vilket var jättemysigt.

Augusti: I början av månaden var jag på en av mina vänners bröllop, en fantastisk tillställning och är så glad att få vara med och dela denna dag med dem, vågade dessutom att hålla ett bröllopstal till dem. Var sedan med pappa och hans kompis till Mora när de körde cykelvasan, hade några trevliga dagar däruppe. Gjorde mitt livs första tatuering, en fjäril och lite krumelurer på nedre delen av benet nära foten, blev jättenöjd och gjorde inte så farligt ont. Månaden avslutades i Hjo med mammas 55 års dag.

September: Första träffen med autism och aspergerförbundet vilket blev en förening som jag fått en väldigt delad uppfattning om, några aktiviteter upplever jag gett något, medan andra aktiviteter varit en ren katastrof. Hade ett SIP möte med vården och jobbet för att försöka att få allt att fungera, mötet kändes övergripande bra och kändes som att vi kom överens om en plan att jobba efter för att jag skulle må bättre både på jobbet och privat. Var iväg i Göteborg och föreläste på audionomprogrammet om att vara hörselskadad, var spännande och föreläsningen blev uppskattad vilket var kul. Fick en ny läkare inom psykiatrin, en som skulle vara fast på dövpsykiatrin och måste

Oktober: Gjorde mitt livs första piercing i näsan. Var i Norrköping och besökte hörselskadade barn och pratade med dem om att vara ung och hörselskadad. Var också i Motala och föreläste på Vätternrundans veteranklubbs årsmöte, men denna gången var det föreläsning om min Indienpraktik som stod på schemat. I slutet av månaden åkte jag till Hjo, firade min födelsedag där och åkte också till Ullared över dagen med min bästa kompis, skönt att få en dag tillsammans med henne.

November: Började med att åka på en höstförkyldning jag som tidigare klarat hela hösten utan. Var iväg till Stockholm på resa med jobbet där vi bland annat besökte Fotografiska museet, riksdagen och en moské. Var spännande. Direkt efter studieresan begav jag mig till Leksand och Unga Hörselskadades årsmöte. Blev vald som viceordförande på et tår vilket skall bli spännande och utmanande. Var iväg ner till Hjo och firade pappas 60 årsdag i slutet av månaden. Månaden avslutades med adventsbak med lussekatter.

December. Jul och lite ledighet, så skönt, så efterlängtat. Mående som har varierat, insättning av ny medicin som jag ännu inte ve resultatet av. Året avslutades med att jag och killen åkte till en kompis i Motala och firade in det nya året där.

Detta var en kort sammanfattning av 2015. Ser nu fram mot 2016. Hoppas på en stabilare hälsa och massa kärlek=)

Nyår

Nyårsafton har jag och älsklingen fira i Motala tillsammans med vänner. Vi åkte mer igår checkade in på Hotell Nostalgi som ligger vid hamnen i samma lokal som motormuseet. Ett enkelt hotell på många sätt men var mysigt och de hade trevlig och bra personal.

Kvällen firades hos kompisen  E tillsammans med ett gäng andra kompisar samt en kille som jag aldrig träffat tidigare. Det blev svenska och teckenspråk i en salig blandning och vi fick försöka hjälpa varandra för att kommunikationen skulle fungera men vi löste det bra. Det bjöds på mat och kladdkaka till efterrätt.

Tolvslaget skålades in utomhus samtidigt som vi kollade på alla fyrverkerier, fint och mysigt men kallt. Strax efter tolv promenerade vi tillbaka till vårt hotell och gick och lade oss trötta men nöjda efter kvällen. Att sedan vakna upp på hotell med frukosten serverad kändes som en mycket bra start på det nya året.

Hade snöat under natten så bilen fick skrapas, bjuder på ett bildbevis att även älsklingen hjälpte till. Var tillbaka i Örebro vid lunchtid och unnade mig för en gångs skull hamburgare på Max, skönt att inue behöva ställa sig och laga mat på en gång när man kommer hem.