Mitt halvtaskiga mående blev idag så tydligt. Var hos Försäkringskassan, dels för att kolla upp så att allt är klart med min sjukanmälan och den delen, men främst för att lämna in diverse olika ansökningar.
Har varit en lång och hård process för att konstatera att jag troligen aldrig kommer att må bra av att arbeta 100 %. Min grundinställning till detta har varit att klart jag skall jobba 100 % det gör ju alla andra, och jag har minsann pluggat en massa på universitetet, och det gör man inte för att gå sjukskriven eller sjuk/aktivitetsersättning, om jag bara anstränger mig lite då borde jag kunna fixa det här och så vidare, och så vidare. Tidigare har jag slagit ifrån mig tanken om att gå ner i arbetstid, men i och med aspergerdiagnosen utöver den redan befintliga dövheten och psykiska ohälsan så blev det ett faktum, det GÅR INTE ATT JOBBA 100 %. Jag måste kunna leva, orka med att känna lite glädje över livet.
Idag lämnade jag in ansökan om 25 % aktivitetsersättning. Bara att skriva ansökan, få ner alla diagnoserna på papper och argumentera för att jag inte kan jobba var kämpigt, plötsligt blev det som jag tidigare tryckt bort så uppenbart. Ansökan lämnades i alla fall in och nu får jag vänta 4-6 månader på beslut.
Lämnade även in ansökan om omprövning av handikappersättningen, har idag 36 % av prisbasbeloppet och skall se om jag kan få upp det ett snäpp, tror det kommer bli avslag, men värt att testa.
Bra att du har ansökt! Så skönt att komma till insikt själv med att man f*n inte orkar 100%! Jag är där med och fattar inte hur jag ska kunna komma tillbaka till heltid. Jag är imponerad av dig som ändå "stått ut" så pass länge som du har!!
SvaraRadera