Utredningen som jag håller på med börjar bli klar, eller ja, den delen som göra av psykolog är klar, nu får vi vänta på den kliniska del som skall göras av läkare. Känner att jag just nu inte riktigt vet vad jag känner. Jag har fått ett preliminärt och mycket troligt resultat, men det kommer att ta eventuellt flera månader att få det fastställt då det är sådan brist på läkare. Har jag otur kommer det att ske först efter semestern. Jag har svarat på mängder av frågor, beskrivit massa olika situationer och hur jag känner och mår där, jag har svarat på massa självskattningsfrågor genom olika formulär. Jag har själv under samtalen och skattningarna sett varåt det lutat, insikten börjar slå till, nej inte en till sak, nej, nej, nej. Samtidigt finns en lättnad, en lättnad att eventuellt på på pränt vad som är "fel". Känslan gör mig kluven, jag vet inte hur jag tänker, inte hur jag vill, inte hur jag skall gå vidare. Hjälper det att som vid huvudvärk ta två Alvedon och hoppas på att det blir bättre? Eller en kopp kaffe det brukar ju pigga upp?! Nej, inte det heller fungerade. Hur skall jag tänka? Hur skall jag göra? Känns som saker är lite övermäktiga precis nu, det är väl en ganska naturlig reaktion kanske.
Hoppas på en klinisk bedömning snabbt, alltid jobbigt att vända. Skall träffa läkaren från dövpsyk på tisdag, han kommer inte göra någon bedömning, men vi skall ändå prata om eventuell medicinjustering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar