torsdag 26 november 2015

Skräckblandad förtjusning

Jag kommer att byta ridgrupp i vår. Kommer att rida på onsdagar halv sju istället för måndagar halv nio som idag. Det finns flera bakomliggande faktorer till detta men den största är att in kropp tömmer all energi på måndagen dels av att det blir så sent att komma hem vid halv elva, men också att det blir för mycket saker på en dag på måndagen då jag även har boendestöd på eftermiddagen. 

Bestämde mig för att de fyra gångerna som är kvar fram till jul rida två gånger i veckan både min ordinarie måndagstid samt med min nya onsdagsgrupp under förutsättning att jag får tolk. Igår föll allt väl ut och jag fick en tolk och åkte iväg för att rida. Egentligen skulle vi vara åtta personer i gruppen med mig, men visade sig att hälften var frånvarande då blev endast fyra. Det som stod på schemat var mest hoppning, inte så högt men ändå hinder. Jag blev tilldelad en häst som för er som känner till stallet kallas Tårtan. Vi kommer väl si sådär överens hon är lat och seg, lite svår att få igång, men får man väl igång henne väl är hon urstark och drar lätt iväg. Jag rider henne oftast med både sporrar och dressyrspö för att få någon fason på henne alls. Igår var hon dessutom brunstig och ett brunstigt sto är inte alltid det lättaste att hantera. 

I början av lektionen vägrade hon ta ytter skänkel vilket gjorde att vi krockade med väggen ett par gånger trots sparkande med sporrarna på henne. Efter en mindre kamp började hon lyssna och skötte sig riktigt bra. Även galoppen var fin och kontrollerad, rusade inte även om det gick undan men alt under kontrollerade former. Hoppade sedan i höger varv ett hinder, inga problem, hoppade i vänster varv han var starkare men inte dum. Tillbaka och hoppade tre små hinder i höger, gick bra, sedan i vänster blir hon så där stark som jag inte tycker om när hon blir och bara drar. Kan inte säga att jag är så rädd för henne inomhus när hon gör så, men ute är det läskigt. Läraren berättar att det är något knas med henne i vänster varv och att hon gör så med alla, vilket kändes skönt att höra att det inte bara är med mig.

Summan av lektionen, en skräckblandad förtjusning. jag är inte så van att hoppa och definitivt inte med den hästen. Lovade tidigare mig själv att aldrig hoppa med henne men det har jag nu övervunnit, om det är bra eller inte får framtiden utvisa. Men kul med en grupp med lite mer hoppning och just det att de kör på låga hinder tycker jag om. Nästa vecka får jag fullblodet på onsdagen, blir spännande att se hur det går, om jag sitter kvar alls=)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar