måndag 25 januari 2016

Inställt stöd

Skulle haft boendestöd i eftermiddag, de skickade ett sms två timmar innan och meddelade att de behöver ställa in pga personalbrist. Förståeligt att det kan hända, dock lite oturligt för idag hade jag planerar massa saker som vi skulle göra. Jag genomför dem ändå för handlar inte om att jag inte kan, men det tar ju mer energi när man får dra lasset ensam i jämförelse med att man delar upp det på två. Hoppas att de frisknar till och kommer på fredag i alla fall.

9 kommentarer:

  1. Annorlunda

    Glad kvinna på 45 år som bor i Kronobergs län. Bor i hop med min familj som jag älskar mycket. Familjen är mitt allt. Jag kommer berätta liter om mitt liv och visa bilder och jag gillar visa smycken och annat. Hoppas ni ska gillar mina inlägg. Ha en superbra i dag. Hallå följ mig så följer jag tillbaka. Vill alla titta in i min blogg. Jag är intressera av ridnining, stickning, utför, hundar, segling m.m.
    Meila mig då: mia2@home.se
    nouw.com/annorlundamamma
    Här på bloggen kommer jag skriva om min vardag som mina förhinder, hur jag hanterar det och förhoppningsvis hur jag förbättras. Ingen vill vara sjuk eller fångad i sina egna tankar. Skämmas över ensamhet ? Jag skäms över att jag är ensam. Till vardags säger jag det inte till någon. Jag har ju familj så när människor frågar vad jag t ex har gjort i helgen så har jag alltid något att berätta. Men jag vet inte om de reflekterar över att jag aldrig berättar om att jag träffat andra människor. På facebook skriver alla om olika familjeträffar, fester och parmiddagar de varit på. Det gör aldrig jag. Värst är storhelger som midsommar och nyår. Då "ska" man ju gå på olika fester. I bland kan man fira med släkten men det är inte samma sak. Nyår har jag firat med bara min familj flera gånger. Det är inte lika festligt att bara vara 4. Särskilt efteråt när alla ska berätta hur kul de hade på sin stora fest. Då skäms jag. Förra nyår åkte vi bort till en större stad och firade på restaurang och så. Nästan bara för att kunna säga "vi åkte bort bara vi i familjen och hade det mysigt". Typ självvald ensamhet. Det är inte lika skamligt. Varför är det så ? Finns det fler som skäms ? Det är inget fel på mig. Det är bara omständigheterna som har skapat min ensamhet. Det finns heller inga naturliga mötesplatser längre. Så varför skäms man ? Det är fult att vara ensam eller ? Ensamhet ! Undrar i bland hur det kunde bli så här. Hur kunde jag bli så ensam. Jag flyttade till en ny stad, gifte mig och fick barn. Har alldrig haft vänner. I den nya staden hittade jag inga vänner. Hur går man vidare ? Man börjar tvivla på sig själv. Vad är det för fel på mig ? Jag är helt normal, hyfsat social, trevlig och ordnat liv. Alla andra är så upptagna. Varför finns det ingen i min stad som passar mig ? Att veta eller inte vet! Att veta hur hemskt det än är, är alltid bättre än att leva i ovisshet. I alla fall
    nouw.com/annorlundamamma Kontakt: mia2@home.se

    SvaraRadera
  2. Något som det tyvärr finns alldeles för mycket av är näthat. Folk som sitter gömda bakom sina skärmar och vräker ur sig elaka kommentarer. Det är vi som är sociala medier, det är vi som måste påverka, det är vi som måste skapa det klimatet där alla trivs och man slipper må dåligt.
    Det tar högst 30 sekunder att skicka en kommentar men den kommentaren kan påverka en människas liv så väldigt mycket. Vad tjänade du på genom att göra så? Mådde du mycket bättre när personen fick höra att den var ful, värdelös och sämst? Antagligen inte för isåfall råder jag dig starkt att söka hjälp för ditt dåliga självförtroende. Istället för att skada andra kan vi peppa, stötta och hylla varandra. Tillsammans skapar vi en trevlig stämning där alla kan må bra och känna att dom duger precis som dom är.
    Jag försöker alltid att vara positiv & snäll här och på andra sociala medier. Genom att vara det får man massor av kärlek tillbaka istället för ännu mera hat. Tänk flera gånger innan du skickar din kommentar, hur hade du mått om du fick kommentaren? Skriv lite extra fina saker till varandra, stötta och hjälps åt. Klimatet här blir inte bättre än vad vi själva gör det till.
    Tillsammans är vi mäktiga, vi vågar stå upp för varandra och ser till att hålla en trevlig stämning på våra sociala medier.
    Jag avslutar inlägget med att skicka lite nätkärlek till 18 grymma bloggare! Min bloggadrss: annorlundamamma.nouw.com

    SvaraRadera
  3. HAR DU EN STALKER EFTER DIG?! Förekomst
    De som råkar ut för att bli stalkad är (enligt de flesta studier) kvinnor i åldern kring 30, högutbildade och med bra utseende. Kan även vara framgångsrik på många sätt, som de går bra för på många vis. Typ som mig, jag har skit wierda människor efter mig. 3 stycken här i stan som stalkar vartenda steg jag tar, vad jag än gör hemma/arbetet och lägger sig i allt jag gör, och så finns det 2 personer neråt landet kring Skånetrakten som konstant har hållit på sen ....................................................
    Stalkning är oerhört utbrett. Man beräknar att cirka en halv miljon svenskar någon gång i livet upplevt sig utsatta för stalkare. Vissa har bytt bostad, och bytt identitet.
    Stalkningens psykologi
    Stalkarna visar sin förföljelse genom att ge presenter eller beundrarbrev. Visst, det är vanligast att de beter sig på ett sätt som upplevs som obehagligt och hotfullt av dem som är utsatt. De som stalkar, de kan dyka upp på platser där deras offer vistas, typ arbetsplatsen, skolan, inne i stan när du ska handla, de kan en kväll bara stå utanför ens hus, de kan förfölja en genom att skriva brev, eller skicka brev så att säga med e-post, eller skicka vänförfrågningar, mail etc på Facebook, kommentera din blogg konstant och vill få din uppmärksamhet, din instagram, (så kallad nätstalkning, eng: cyberstalking), kan ringa dig, skicka sms, ja helt enkelt ta kontakt på alla sätt och vis.
    Ja de är väl medvetna om att deras beteende upplevs som hot och en obekväm situation utav deras offer. Och de fortsätter ändå. De hyser ingen empati, sympati och hyser ingen respekt mot den de stalkar och förföljer.
    Stalkarna som personer
    En några utav stalkarna har haft eller har en psykisk sjukdom som paranoid schizofreni. De allra flesta har inte någon psykisk sjukdom överhuvudtaget utan bara en slags personlighetsstörning som paranoid personlighetsstörning, narcissistisk personlighetsstörning eller ett tvångssyndrom som gör dem sjukt besatta utav att trakassera ett offer som de sett ut för att hata vare sig det är näthat (där de pikar, hänger ut personen och kommenterar elaka saker till) de hyser ut sin sin vrede, svartsjuka eller hämndlystnad mot den de stalkar.
    Sen när man ställer dem mot väggen och försöker tala med dem om deras handlingar, att de inte är okej att de inte ska hålla på så är det väldigt vanligt att de försvarar sig själv och kallar allt som någon slags bagatell, de förnekar allt de har gjort, skyller ifrån sig på offret som de har stalkat, samt de kommer med en drös bortförklaringar.
    Psykiska effekter på stalkarnas offer
    De som har råkat ut för stalkande personer har ofta drabbats utav depression, fått ångest, en massa skamkänslor, dålig självkänsla och kan förlora hela sin sociala identitet. De kan bli tvungna att sluta sina jobb för de orkar inte sköta det pga folks beteenden,de får ta bort sin facebook, blogg, instagram, ja helt enkelt ha fått lämna sitt sociala nätverk där de fått bekantskaper/vänner och har kontakt med familj, arbetskamrater. Vissa har rent utav fått byta namn och fått flytta till en helt annan ort.

    SvaraRadera
  4. Jag som lever med pyskiskohälsa, har tre diagnoser. Går hos vux.hab. Har gjort det sen 90-talet. Jag är jävlig psykisk sjuk. Det är igen som tror på mig. Dom vill bara svartmåla mig och mobba och kränkta mig, vara elakt mot mig och hotar mig m.m. Vad ska man göra åt det? Jag far mycker illa av det och det tar mig på psyket. Dom lämna mig inte fred trots att jag har sagt i från! Lever med bland annat tvångsyndrow, deprimerad, ensamhet, utsatthet, besattighet m.m. Äter flera mediciner som är starka! Näthatet tar över mitt liv m.m. Jag har bestämd mig för att bli frisk även det tar år. Dom säger att min blogg är skit och bör inte skriva en blogg överhuvudtaget!Dom skriver dumma hemska saker där! Dom ska anmäla min blogg m.m. Jag har rätt att skriva om min hälsa och mina känslor m.m.

    SvaraRadera
  5. Vi har haft en fin dag (Midsommarafton). Vi åkte till ett ställe och firade sedan efter det så åkte vi en runda. Sen har vi tittat på film i kväll. I morgon blir det nog lugnt på (Midsommardagen). Har en fortsatt trevlig midsommarhelg!

    SvaraRadera
  6. Ensamhet vid psykisk ohälsa!14 juli 2016 00:09

    Ensamhet vid psykisk ohälsa! Du som drabbats av psykisk ohälsa eller har diagnoser, är du mycket ensam? Det är väldigt vanligt, många i den situationen är helt eller nästan helt utan vänner och har sämre kontakt med sin familj. När det gäller vänner kanske man haft problem ända sen barndomen med den sociala biten och kanske aldrig format vänskaper. Eller man kanske haft vänner som man förlorat kontakten med på grund av att den psykiska ohälsan kommit emellan. Det dåliga måendet har gjort att man isolerat sig och varit tvungen att tacka nej när vänner och familj vill träffas.

    När det gäller ensamhet som orsakats av att det blivit ett avstånd mellan dig och befintliga vänner och familj rekommenderar jag att du försöker vara öppen med dina problem. Förklara vad ohälsan gör med dig så dom förstår att du gärna vill träffa dom och upprätthålla relationen men att du inte kan just nu. Säg att du hoppas att dom kommer finnas kvar även om du inte orkar träffa dom så ofta. Har du redan förlorat kontakten med personer som du saknar kanske du vill återuppta kontakten? Dom saknar dig säkert också och kanske aldrig förstått varför ni kom ifrån varandra. Kanske en förklaring till varför det blev som det blev är allt som behövs? På grund av det stigma och den tabu som finns kring psykisk ohälsa kanske du inte vågat berätta vad som faktiskt hänt dig och hur du mår. Jag har efter lång tid med ohälsa valt att vara helt öppen med min familj och vänner, mycket genom bloggen. Detta har lett till mycket bättre relationer med nära och kära. Dom förstår när jag tackar nej till att umgås och när vi umgås har jag inte på mig den berömda "masken" och kan vara mig själv. Tack vare det har jag fått en bättre kontakt och känner att omgivning förstår vem jag är på ett djupare plan.

    Lider du annars av ensamhet som orsakas av att du på grund av sociala problem aldrig kunnat skapa närmare relationer? Jag rekommenderar även då att du är öppen med dina problem och hur dom påverkar vem du är som person. Då skapar du en ärlig grund för en relation. Men hur ska man då skapa relationer som vuxen eller ung vuxen om man haft problem med det hela livet? Ett tips är att du hittar andra i samma situation som du då det är lättare att skapa relationer med personer som haft samma eller liknande problem. En bra organisation för personer med psykisk ohälsa är RSMH, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa. Det här har jag saxat från deras hemsida: "Här kan den som lever med psykisk ohälsa och ensamhet hitta stöd i umgänget med andra i samma situation. Det kan handla om allt från att ta en pratstund över en fika till att delta i en självhjälpsgrupp, kurser och andra aktiviteter eller engagera sig i själva föreningsarbetet." Källa Har du NPF kan jag rekommendera föreningen Attention: "Vi har 60 lokalföreningar runtom i landet. Där kan du träffa andra som befinner sig i en liknande situation. Lokalföreningarna arrangerar träffar, utbildningar och gruppaktiviteter. Om du vill kan du även engagera dig intressepolitiskt genom din lokalförening." Källa

    SvaraRadera
  7. Ann S ! Uppsala!17 juli 2016 11:40

    Anonym Ann S ! sa...
    Ensamhet vid psykisk ohälsa! Du som drabbats av psykisk ohälsa eller har diagnoser, är du mycket ensam? Det är väldigt vanligt, många i den situationen är helt eller nästan helt utan vänner och har sämre kontakt med sin familj. När det gäller vänner kanske man haft problem ända sen barndomen med den sociala biten och kanske aldrig format vänskaper. Eller man kanske haft vänner som man förlorat kontakten med på grund av att den psykiska ohälsan kommit emellan. Det dåliga måendet har gjort att man isolerat sig och varit tvungen att tacka nej när vänner och familj vill träffas.

    När det gäller ensamhet som orsakats av att det blivit ett avstånd mellan dig och befintliga vänner och familj rekommenderar jag att du försöker vara öppen med dina problem. Förklara vad ohälsan gör med dig så dom förstår att du gärna vill träffa dom och upprätthålla relationen men att du inte kan just nu. Säg att du hoppas att dom kommer finnas kvar även om du inte orkar träffa dom så ofta. Har du redan förlorat kontakten med personer som du saknar kanske du vill återuppta kontakten? Dom saknar dig säkert också och kanske aldrig förstått varför ni kom ifrån varandra. Kanske en förklaring till varför det blev som det blev är allt som behövs? På grund av det stigma och den tabu som finns kring psykisk ohälsa kanske du inte vågat berätta vad som faktiskt hänt dig och hur du mår. Jag har efter lång tid med ohälsa valt att vara helt öppen med min familj och vänner, mycket genom bloggen. Detta har lett till mycket bättre relationer med nära och kära. Dom förstår när jag tackar nej till att umgås och när vi umgås har jag inte på mig den berömda "masken" och kan vara mig själv. Tack vare det har jag fått en bättre kontakt och känner att omgivning förstår vem jag är på ett djupare plan.

    SvaraRadera
  8. Ann i Uppsala23 juli 2016 01:51

    Inte OK för nätet! Det är precis lika viktigt att tänka på HUR man beter sig på nätet, vad gäller bloggar, kommentarer,

    sociala medier-jämfört med hur man beter sig IRL. Alltså i verkliga livet.


    Det är definitivt inte ok att bete sig dåligt eller komma med negativitet eller hat bara för att du


    sitter bakom en datorskärm. Det är däremot väldigt fegt och säger ganska mycket om dig som person ..


    Och glöm inte att varje dator har ett IP-nummer och kan man något så när om datorer och nätverk,


    så kan man spåra IP-numret. Och även datorn.





    Oskrivna Bloggregler


    1. Näthat och elakheter är aldrig OK. Om du nu stör dig så på personens inlägg eller innehåll varför då läsa,


    eller ens kommentera?? Skärpning!




    2. Det är definitivt ALDRIG Ok att sno eller kopiera ett inlägg, utan den personens samtycke!


    Alla människor som har något uns av förnuft däruppe borde fatta det.


    Då har man faktiskt ingenting i bloggvärlden att göra om man inte fattar det ..




    3. Folk som kommenterar utan att känna mig och bara skriver "Allt bra? .."


    Det går bara bort. Har du inte ens tid eller energi att läsa det jag skrivit och bara vill göra reklam


    för din egen blogg .. då har du inget på min blogg att göra, faktiskt.


    Vill du ha gensvar från mig-då får du faktiskt anstränga dig lite själv också!




    4. Likaså personer som inte känner mig och "bara" vill göra reklam för tävling på sin egen blogg!


    Det går också helt bort. Man har faktiskt 4 minuter över att läsa ett inlägg och skriva en rad.

    Jag menar 4 minuter, det har alla ..


    Jag tittar in hos så gott som alla, som kommentarar i min blogg, även dem jag inte känner :)


    Och vill man inte ens läsa mitt inlägg & bara göra reklam för sin egen tävling-då kan man ju titta


    in på nån annan blogg istället ..




    Vad tycker du själv som läser? dela gärna med dig!

    SvaraRadera
  9. Ann i Uppsala24 juli 2016 00:24

    VÅGA MÅR DÅLIG OCH VÄDERSÄTT DIG SJÄLV! Har du tänk "Hur mår jag egentligen?
    Har du vågat inse att du stänger in dig själv?
    - Jag har alltid flytt och inte vågat känna efter. När jag till slut lät mig inse att jag mådde dåligt. Fick min fina vän mig att inse att jag inte har värdesatt mig själv!

    - Jag har i alla fall tänkt väldigt mycket på hur jag mår på sista tiden. -
    Just när jag grottar in mig i mina tankar så känns det som att allt är en stor röra.
    " Tänk dig en byrålåda, full med massa onödiga saker, saker du haft i flera år som bara har legat i den där jäkla byrålådan. Istället för att faktist ta tag i det och faktist rensa ur onödiga saker, så stänger du den bara och vips så ser du inte röran. Det du ser är bara ytan på byrån. För ytan ser ju bra ut, det är ju bara den som öppnar lådan som ser vilket kaos det faktist är.. Förstår du vad jag menar?
    Det jag menar är att jag aldrig har låtit mig själv inse och tänka på hur jag faktist mår. När man låtit sig själv ligga hemma och bara tänka och deppa ett tag så inser man vad som faktist får än att må bra och vad man faktist mår dåligt över för att man inte värdesätter sig själv.

    Att alltid vara en aktiv och glad kille är vad jag har trott att jag mår bra av. Jag säger inte att jag inte mår bra av att vara aktiv och hitta på saker. Men för mig så har det gjort att jag aldrig haft tid till att känna efter hur jag mår. Jag har alltid vaknat, fixat mig, åkt iväg och roat mig fram tills läggdags. Jag tror att jag har velat blunda för verkligheten. Inte medvetet, men idag kan jag se att jag på något sett var rädd för att vara ensam. Rädd för att grotta ner mig i mina tankar och faktist inse hur jag mår. Att hitta på saker KONSTANT har gjort att jag känt mig bra. Tills jag en dag var hemma HELA dagen. Jag har konstant roat mig och varigt aktiv i 3 år.. Jag har inte varigt hemma en hel dag på TRE ÅR (!!!). För tre år sedan så var min största verkliga mardröm. Jag tänker inte gå in på vad som har hänt, för det är fortfarande för känsligt för mig. Jag kan säga så mycket som att en person som stod mig nära har verkligen fått mig att känna mig så smutsig, så lite värd och behandlat mig som smuts under skorna.

    Istället för att vara ledsen, arg, besviken,rädd och bara låta mig bearbeta situationen som psykiskt skulle få mig att må dåligt. Vilket hade fått mig att bearbeta händelsen med mig själv. Så flydde jag från "problemen" genom att alltid ha liv runtomkring mig, aldrig vara hemma, alltid göra saker men ALDRIG vara ensam. Att inte låta mig själv vara ensam utan att känna mig ensam led bara till Psykisk ohälsa. Jag har under en lång period haft ångest, panik attacker och levt under stress under en lång period. Jag kan inte säga att min psykiska hälsa är bra, men den har blivit bättre. Eller är det bara jag som är van? Har ångesten gått så långt att jag inte känner av den längre? Jag kanske inte vet hur det känns att inte ha ångest? Det är frågor jag inte kan svara på idag. Jag inser bara efteråt, när allt är "bra" igen, hur och varför jag beter mig/gör vissa saker. Jag har fått diagnoserna ADHD, PTSD och att jag är synsk.. Men har inte lagt så stor vikt på mitt "sjätte sinne".
    Jag antar att du vet vad ADHD är. Om inte så kan du läsa om det -->HÄR <--.

    SvaraRadera