i förrgår försökte jag leta rätt på vem som är chef för boendestödet för teckenspråkiga här i stan för att få ett svar på när stödet kan tänkas komma igång. Ringer via bildtelefon och träffar en tolk från tolkcentralen här i stan som har tolkat till mig en del. Säger att jag vill ringa XX som är chef för boendestödet här i Örebro varpå tolken utbrister. "Du är ju sjukskriven, sluta ringa jobbsamtal" med ett leende på läpparna.
Jag svarar kort att detta är inget jobbsamtal utan det är jag privat som vill ha kontakt med chefen. Tolken ser då ut att tappa hakan men svarar att hon skall ringa nu. Men det blev så tydligt när jag förklarade att jag sökt insats och hon såg ut att tappa hakan totalt. Kändes verkligen som att hon ville säga "men du kan ju inte ha boendestöd" men sa inget. Funderade lite över samhällets attityder vem som anses vara tillräckligt funktionshindrad för att kunna ha en insats från exempelvis kommunen. Skulle jag sakna armar hade det inte varit någon diskussion men nu har jag en nedsättning som innebär vissa svårighet med struktur och speciellt svårigheter att säga nej till mig själv eller att klappa mig själv på axeln och känna att detta har jag gjort bra. En funktionsnedsättning som inte syns utåt, jag klarar mig har oftast ett hyfsat välstädat hem och så vidare. Men hur mycket energi det faktiskt tar från mig att upprätthålla denna fasad är ingen som egentligen vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar