Halloween

Då var det dags igen, Alla helgon samt Halloween. Den sistnämnda av dem en tradition som jag inte riktigt förstår mig på. Vet att alla människor har åsikter om detta, några tycker att det är så roligt för barnen att klä ut sig och det kan jag väl köpa, men helgen har från början definitivt inte det syftet.

Jag går vanligtvis inte till kyrkan på Alla Helgon men ifjol gjorde jag det då morfar gått bort veckan innan och de skulle tacka för honom. Att sitta i kyrkan och känna sorg över sina anhöriga som avlidit under det gångna året samtidigt som ungar rusar runt husen och tigger godis får jag i min värld inte riktigt ihop. Halloween har blivit en handels helg, det säljs utklädningssaker, det sälja massa godis, mat etc. Visste ni att Alla Helgon är den helg på året näst efter jul och påsk som det säljs mest mat.

Här i Sverige verkar det också som om många firar två helger i rad, vet ungar som sprang runt förra helgen och vet också ungar som skall gå runt ikväll. Om vi nu nödvändigtvis skall ha traditionen så kan vi väl åtminstone hålla oss till en helg.

Nej, jag har tänt gravljus på morfars grav och det är mitt sätt att fira Alla Helgon! 

Ullared shopping

Har varit ledig några dagar denna veckan och varit nere i Hjo. I torsdags var jag och vännen A ner till Ullared och shoppade loss. Åkte från mins föräldrar redan vid 5 tiden på morgonen. Mötte upp A och körde sedan de nästan 20 milen ner. Framme 10-15 minuter innan GK: s öppnade och möttes av kö vilket jag ocktå var beredd på. Oktober månad brukar vara mycket folk och nu hade det dessutom varit löning och barnbidrag relativt nyligen. Det var dock ok när vi väl kommit in och ett par timmar framåt. Då fanns det ändå svängutrymme. Vid tio halv elva fylldes det på med mer folk och det blev besvärligt att ta sig fram. I det läget tycker jag inte längre att det är så roligt att gå utan ser mest fram emot att få komma ut igen. Blev shopping till halv tolv sen ut, äta lunch och köra hem igen.

Nöjd och glad med dagen och inköpen. Men det finns bättre dagar att åka på om man tänker på folket.

Älskade, hatade dövhet

Oftast lägger jag ingen större vikt vid att jag inte hör så bra. Jag vet liksom inte vad full hörsel betyder även om jag tidigare har hört mycket bättre än vad jag gör idag. Hörselskadan är en del av mig och något jag inte vill vara utan, ja mestadels i alla fall. Just idag är jag lite sur över att dövheten skall göra inskränkningar i mitt liv. Nästa vecka skall Hjärnkoll ha öppet hus i Örebro. De bjuder på olika föreläsningar. Jag tänkte att jag kan gå dit via jobbet då jag trots allt möter kunder med neuropsykiatrisk problematik. Tog upp det med min chef och fick ok. Beställde teckenspråkstolk. Vet att det ibland kan vara lite knixigt att få så kontaktar fyra olika bolag samt landstinget. Får avslag från alla då de inte har tolk att tillgå. Jag hade sett fram emot att gå, beställde ändå tolk över en vecka innan och det är inte alltid man kan ha längre framförhållning. Till saken hör att föreläsningen är eftermiddagstid så ej sen kväll eller helg. 

Som sagt, normalt sett har jag inget mot min dövhet, men när det skall begränsa saker som jag vill göra, saker jag vill deltaga på, då känns det lite surt att inte tillgängligheten finns där. 

Förväntnignar på morgondagen

Ser så mycket fram mot imorgon. Kanske inte att väckarklockar ringer vid halv fem, ne men ser fram emot att tillsammans med min bästa kompis få åka till Ullared. Att få en heldag tillsammans kommer att bli så skoj. var längesedan vi hade det bara vi två, och livet har rullat på lite för snabbt för att vi skulle hinna med att göra något gemensamt. Men imorgon ,då blir det av.

Tack för alla grattis hälsningar

Ett år äldre, et år klokare (ja man kan ju hoppas i alla fall). Passar på att tacka för alla grattis hälsningar som jag fått på sms, facebook, jobbet etc.

Memo planner, välkommen

Foto: http://www.abilia.com/sv/produkt/memoplanner-11

Yes, jag har lyckats övertala min arbetsterapeut att få en momoplanner. Detta då jag har svårt med planering. Eller egentligen inte svårt att planera, jag planerar tusen saker, men glömmer en viktig detalj, tid för återhämtning och vila. 

Idag använder jag en anslagstavla med magneter för att planera, det kan stå diska, laga mat, träna etc. Det fungerar ok, men det ger ingen tydlig överblick över hur mycket tid varje aktivitet faktiskt tar. Jag vet att träningen totalt tar ca två timmar med resan till och från Friskis, men på tavlan ser det ut som att vattna blommorna som tar fem minuter och träningen tar samma tid då de har varsin magnet. Det handlar inte om att jag inte förstår tiden att det tar två timmar och vet hur lång tid det är. Utan handlar om att jag helt enkelt kör på i samma tempo som tidigare med aktiviteterna, men "glömmer" att energinivån idag bara är halvfull. Målet med denna är att efter till exempel mathandling också skall planera in tid för återhämtning, att få in det som en naturlig del i vardagen, påminna mig själv, det är ok att inte göra något. 

Ett år av saknad

Idag är det ett år sedan morfar gick bort. Ett år sedan den första av mina mor- och farföräldrar lämnade jordlivet. Det hela gick så fort. Morfar sökte vård för vas han trodde var en förkylning under september månad. Han hade ont i kroppen och var hes. Läkaren trodde lunginflammation och han fick medicin, blev även inlagd något dygn på sjukhus. I början av oktober ifjol var jag och pappa och besökte morfar hemma. Han var då trött och vi kände inte igen hans beteende. Vi åkte hem och sa båda två att vi misstänker att att han fått cancer. Tre dygn senare hamnar han på sjukhus och kom aldrig hem igen. Cancer som snabbt spred sig i kroppen och tre veckor efter att jag och pappa besökte honom hemma avled han.

Den 24 oktober ifjol visste vi att det närmade sig slutet. Jag bestämde mig vis lunch för att jag ville träffa morfar en sista gång och tog därför ledigt från jobbet och drog iväg. När jag når KSS i Skövde berättar de att han flyttats till palliativa avdelningen. Alltså vård i livets slutskede. Besökte honom en stund. Han var smal och mycket blek, kunde inte prata och det syntes på honom att han hade starka smärtor. När jag pratade till honom när jag kom kramade han min hand. Så han var ändå medveten om att jag var där och vi fick trots allt en fin sista stund tillsammans. På morgonen dagen därpå somnade han in 84,5 år gammal.

Vi minns morfar med glädje. Du är saknas 💜

Indienföreläsning

Igår åkte jag och R till Motala. Jag var inbjuden att föreläsa på Vätternrundans veteranklubbs årsmöte. Anledningen till detta är att pappa är ordförande i föreningen och att de varje årsmöte även har en föreläsare. I år hade de bokat en tjej som ganska kort tid innan fick förhinder och jag fick då frågan om jag vilket berätta och visa bilder från min praktik i Indien som jag genomförde under tre månader 2010.

En knapp timma skulle jag få på mig. Att sammanfatta tre månader och typ 4500 fotade bilder på 50 minuter är lite av en utmaning. Jag fick välja att plocka ut vissa delar och gå lite djupare in på dem.

Drygt 100 personer satt och lyssnade och denna gång föreläste jag på talade svenska. Var inte speciellt nervös innan utan det kändes som att det skulle flyta på. Det gjorde det också och jag kände mig nöjd med allt. Visst några småtabbar men det blir det alltid, bevis på att det är live😀

Lite kul att det kom fram en man efter son också var från Örebro som berättar att hans son på 17 år är hörselskadad. Genom min föreläsning gav jag pappan hopp att sonen kommer att kunna genomföra drömmar i livet trots son hörselskada, sådant är kul att höra.

Och en fin höstbukett fick jag också

Det sorgliga samhället

Tänder ett ljus för de som avlidit eller skadats i Trollhättan idag. Vilket samhälle är det vi lever i? Att barn på en skola skall behöva bli attackerade av en galning. Finner inga ord, så tragiskt. Tankarna går till de som drabbats, till de skadade,  till de  anhöriga till de avlidna, till eleverna på skolan, till personalen och så vidare.

Det enda jag för tillfället kan göra är att tända ett ljus och tänka på de drabbade

Efter stressig morgon, stanna upp

Dagen startade lite kaosartat. När jag precis fönat klart håret och stod med tandborsten i munnen idag på morgonen gick strömmen. Blev kolsvart i hela området. Fibblar mig fram och får på mig lite kläder. Oj hur skall jag sminka mig liksom? Det är ju de största problemet för en i-lands arbetsförmedlare. Inser att jag inte har några möten idag utan "bara" handledning och administration. Får på mig lite smink i alla fall och hoppas att jag ser hyfsat ok ut och att inte all maskars ligger under ögonen istället=)

Ut till garaget, slår mig på vägen att det kommer dels att vara helt kolsvart där, om jag ens kommer in för dörren öppnas med tagg. Jo då in kom jag, tar mig fram till min bil och det var verkligen kolsvart. Startar och kör mot porten, ser att flera bilar och människor står där. Porten ut går inte att få upp då en är elstyrd. De har ringt till bostadsrättsföreningens vaktmästare som var sjuk, istället kommer kanslisten med en trappstege i högsta hugg och är välidgt stressad. Stressade är också flera av oss som står och väntar på att komma ut, många som är på väg till jobb eller påväg att köra barnen till skolan. De klättrar på stegar, skruvar och grejar, men porten är lika låst för det. Tillsist efter en kombination av skruvande och ren handkraft går den slutligen upp och vi alla kan åka iväg.

På väg mot jobbet och handledning. Fick igår besked om att det inte skulle komma tolk pga sjukdom. Dum och enveten (envis) som jag är så bestämde jag mig igår kväll för att testa med slinga. In på jobbet igår kväll, satte slingan på laddning. Idag när jag stressad når arbetsplatsen några minuter försent pga porten så upptäcker jag att slingan inte tagit laddning alls. Ok, iväg till handledningen utan slinga och tänker att jag är ju bra på avläsning så det skall väl kanske funka Det gjorde det men tröttheten tog vid och jag kände att jag hade fruktansvärt ont i nackar och axlar och det redan låsta skulderbladet blev inte bättre. Jobbade på en stund, kontaktade Afs audionom om slingan som verkar krångla och vi löste många praktiska saker.

Iväg till sjukgymnasten, slår mig på vägen att jag behöver stanna upp, slappna av och försöka bli av med lite spänningar i axlar och nacke. Skickar iväg ett sms till ett spa där jag tror att de har teckenspråkig personal vilket kan vara skönt för mig. Får en tid redan idag 16,15, tar den utan att tveka. Klappar mig själv lite på huvudet och känner mig duktig att jag trots en stressig morgon och förmiddag nu stannar upp, lyssnar på kroppen och tar en timmas massage. 

Coffee in ny heart

Var uppe på ett möte i Stockholm som var avklarat väldigt snabbt. Det gjorde att jag hade två och en halv timma att tillbringa på stan. Blev mycket kaffe kan jag säga😊
Till Necpresso affären och köpte med mig kaffekapslar hem. Alltid kul att gå där och välja bland kapslarna och lukten av kaffe i butiken känns ljuvligt. Hela butiken bär en lyxig känsla så känns nästan som att man blir Hollywood fru för en eftermiddag😊
Blev både inköp samt att de bjuder på kaffe där.
Ut på stan en sväng. Ösregnade. Så vad skulle jag göra, jo in på ett kafé och köpa kaffe och hallonpaj. Måste faktiskt berömma Stockholm för priset. 45 kr för kaffe och paj är inte så jättefarligt.
Mm kaffe, hur skulle världen klara sig utan denna dryck?

Med pannkakor på färd

Känns lite som en skolresa att sitta på tåget med matlåda. Kalla pannkakor med sylt och kvarg. Enda skillnaden mot skoltiden är att idag måste även en kopp kaffe med för att överleva resan. Mot Stockholm och möte. Kan bli spännande det här

Avslappning

Var hos min sjuksköterska idag på en extra tid då jag känt att stressnivån varit hög. Var hos henne utan tolk idag och vi diskuterade då hur vi skulle använda tiden bäst och hur vi skulle använda tiden bäst rent kommunikativt så att jag inte skulle tvingas avläsa en hel föreläsning och gå där ifrån och känna mig än mer slutkörd och stressad. Efter att ha pratat lite föreslog hon att vikande göra avslappningsövning om jag ville. Sagt var gjort, jag fick lägga mig på soffan inne i hennes besöksrum. Kände mig inte 110 % bekväm med det men var ändå villig att testa. Vi gjorde några avslappnings/meditativa övningar för att försöka sänka andningen och spänning i axlar och nacke lite grann. Övningen var intressant och det gick bra. Vi var lite oroliga både hon och jag hur min ptsd skulle reagera av att ligga på soffan och att hon satt på en stol intill och gav instruktioner, men det gick hyfsat bra. Flera av övningarna gick ut på att spänna en kroppsdel, exempelvis att knyta handen så hårt jag kan och sedan koppla av för att känna skillnaden. Att öka på spänningen i musklerna tillfälligt kan också göra att det blir lättare att slappna av. 

Nu hoppas jag att vi kan fortsätta arbeta mer med avslappningsövningar och kanske även försöka att få in det lite mer hos sjukgymnasten för att försöka att minska stressen lite grann. 

Svettigt värre

Blev mat på indisk restaurang ikväll. Min mat var god men älsklingen fick det svettigt värre då hans mat var superstark. Tror nästan att han var mer svettig efter maten än efter träningspasset. Nja inte riktigt men hett i dubbel bemärkelse var det

Mot 2016

Igår kom min almanacka som jag beställt från personligalmanacka.se
Hur kul som helst att kunna gå in och designa och greja som man vill. Nästan så jag längtar att få börja använda den 😊

Mjölkbil

Igår var jag ute och körde mjölkbil. Nej inte en lastbil utan en ful liten Nissan. Och mjölken ja den bestod av stundtals tät dimma. Jag skulle mer till. Norrköping för att föreläsa på en träff ordnad av hörselvården. Så hade hyrbil ner. Resan gick bra trots dimman och jag lyckades hitta fram till skolan också.

Var en spännande grupp ungdomar att föreläsa för. Alla hade annat modersmål än svenska så jag fick tänka på hur jag tecknade samt att tolkarna fick tänka på hur de taltolkade mig.

Kändes som att föreläsningen gick bra. Vi hade bra diskussion jag och ungdomarna. En intressant sak är dock hur det skiljer mellan olika kulturer. Fick frågan om jag var gift. Ne.. det gick en stund. Sen fick jag frågan om jag bor med mina föräldrar. Förklarade att mina föräldrar bor 16 mil bort och att det tar över två timmar att köra till dem. En tjej utbrister: men hur gör du när du går på stan?
Förklarade att jag kan gå på stan själv och att jag får det utan att fråga mina föräldrar. Var en intressant diskussion och spännande att se skillnaden mellan olika kulturer. Det som är vardag för mig är inte vardag för alla

Nej inte igen

Idag på morgonen var jag iväg och tränade. Hoppade in i duschen och sedan i bastun. Kliar mig på näsan och tänker självklart inte på piercingen. Vad händer? Jo den lossnar igen. Går in på piercingstället och nästan skäms, var ju där i förrgår liksom. Gubben som jobbade verkade något irriterad när han hjälpte med att få tillbaka den. Idag behövde vi dock inte ta om hålet utan räckte med att han med hjälp av tång tryckte tillbaka den. När skall jag lära mig att bli försiktigt? 😊

Känna mig överkörd

Jag fick frågan i våras, anmälde intresse. Nu när det väl blev aktuellt så gick de förbi mig och jag fick ingen fråga om jag var intresserad, inte en fråga alls. Känner mig lurad, känner mig överkörd, känner mig förbannad, känner mig ledsen.

Sjukgymnastens svar på detta: vad bra! Då känner du ju något det är ju det som vi försöker hitta.

 =) 

Nej min piercing

Den stressade arbetsförmedlaren tar friskvårdstimma mellan två möten. Stressar iväg till Friskis, tränar 45 minuter och känner mig nöj. Skall iväg på nästa möte eller ja, sjukgymnasten för min del. Hoppas in i duschen, sköljer av ansiktet, nej jag kom emot min piercing. Går ut till spegel och upptäcker att den är på väg att lossna. Försöker trycka tillbaka den men är omöjligt. Blir arg på mig själv, att jag inte tänkte på att jag hade den. Ja, ja åkte till piercing stället och kommer in. Mannen känner igen mig och lovar att hjälpa mig omgående. Försöker med tång att trycka tillbaka den, omöjligt. Så vi fick ta om hela hållet. Så har nu egentligen piercat mig två gånger på två dagar, inte illa. Och det gjorde mer ont denna gång då näsan redan var irriterad, men inte värre smärta än att det gick att uthärda.

Piercing gjord

Gjorde min piercing idag, en liten pärla i näsan. Nu skall detta läksmycke sitta i i minst fyra veckor sedan kan jag byta till annat. Var inne på nätet och beställde ett par pärlor sen som jag tror är snyggare än läksmycket. Och gjorde det ont att ta hål? Ne egentligen inte, var ju över på två sekunder. Och nu typ fem timmar senare känner jag ingen smärta alls

"Du är värd att må bra"

Jag har alltid tyckt att det varit intressant med kurser och föreläsningar om stresshantering och inre välmående. Förra veckan var jag på Medborgarskolan i Örebro och lyssnade på en föreläsning av Johanna Kagerup med temat "Du är värd att må bra". Jag bokade föreläsningen i somras, så hade nästan glömt bort vad den skulle handla om. En nätt skara deltagare samlades och sedan bjöds det på föreläsningar och några praktiska övningar. Bland annat med andningsteknik, vi skulle berätta om vad vi är tacksamma över etc. Övningen gällande tacksamhet gick till så att vi arbetade i par.

Person 1 skulle fråga: Vad är du tacksam för?

Person 2: svara

Person 1:Tack, och sedan fortsätta med samma fråga igen, vad är du tacksam för. Detta skulle upprepas under dryga minuten, och sedan skulle vi byta. 

Att under dryga minuten komma berätta saker som jag är tacksam över kändes svårt, inte för att det inte finns saker i livet jag är tacksam för, för finns massor, familj, pojkvän, vänner, arbete, boede, att jag är frisk och så vidare. Men att för en okänd person berätta om detta kändes lite konstigt, men helt klart en bra övning och att verkligen tänka till att även om livet ibland är väldigt stressigt och att jag periodvis är ganska nere pga min depression så finns massa saker att vara tacksam över.

Det pratades också om självkritik, att vi ofta är så kritiska mot oss själva gällare olika saker, varför sa jag så där? Varför gjorde jag så? Varför har jag inte städat? Varför hinner jag inte träna i den mån jag vill? Pratade om att självkritiken oftast inte tjänar något till. Att vi är så mycket hårdare mot oss själva än vad vi är mot vår omgivning. För mig var igenkännandefaktorn hög, jag har höga krav på mig själv och kan ofta glömma att stanna upp, klappa mig själv på axel och säga "det där gjorde du jäkligt bra".

Föreläsningen avslutades med att vi skulle fundera över vilka tre personer som är viktigast i vårt liv. Jag kunde dock inte välla tre, det finns fler som har en betydande roll. Men syftet med övningen var egentligen att se om vi tänkte på att vi själva faktiskt är viktigast i vårt eget liv, jag missade detta skall ärligt erkännas.

En bra och intressant föreläsning där det blev en del aha upplevelser och en hel del saker som jag egentligen visste om, men som man behöver påminnas om igen och igen. Helt klart värd värd att lyssna på om ni får möjligheten. 

Ska jag eller inte?

Behöver er hjälp snabbt. Har under flera år funderat på att ta hål i näsan. Inte med en stor ring utan en liten pärla, tycker det är snyggt. vad säger ni läsare?

Anmälan nästa års idioti

Nu är jag anmäld till nästa års idioti, blir 30 mil på cykel igen. Skall bli skoj, känner mig taggad inför det igen. Hoppas på en fin vår så att jag kan komma igång med träningen ordentligt. Bra att ha ett mål med träningen, lättare att motivera sig själv då. 

Energisvacka

Har en svacka med energin just nu. Trött, yrsel, spänd. Vet inte orsaken till detta, men kanske hösten som tränger sig in med sitt mörker och gör att energin minskar. Känner ett behov av sömn, vill sova 12 timmar i sträck minst, men får inte ihop det. D - vitamin och kaffe hjälper tack och lov lite grann. Försöker även hålla bra rutin på mat och träning och annat som ger mer energi än vad det tar

Bråka om tolk

För att ha koll på alla tolkbeställningar som jag läger in via landstinget har jag något som heter beställningsportalen. Där kan jag se alla beställningar samt vilken tolk som kommer. Är skönt att exempelvis på Vårdcentralen veta att den tolken är "min" så att jag slipper fråga runt om det skulle finnas fler tolkar på samma plats. Dessutom kan ju tolkarna dessutom vara privat hos vården också och då kan det nog vara skönt för dem att slippa frågor från oss brukare om det är till mig de skall tolka.

Har sett att det varit klart med tolk till kvällens ridlektion sedan länge. Men idag på morgonen fick jag ett sms att pga sjukdom så kommer ingen tolk ikväll. Skrev på Facebook för att kolla om någon kände för att följa med och språkstödja lite grann vid kvällens lektion och får då kontakt med en som driver tolkbolag i Stockholm men som även har tolkar här i Örebro. Vi diskuterade lite kring att landstinget säger att de inte har tolkar men samtidigt så har de inte frågat runt bland privata aktörer. Mailar till Tolkcentralen och ifrågasätter detta och vips, två timmar senare fanns det visst tolk från ett av stans privata företag. Så nu kan jag hänga med på kvällens ridlektion som troligen kommer att bestå av hoppning. Man får inte betalt för att vara snäll dagens samhälle!

Insamling flyktingar

Har lagt märke till hur mycket kläder och saker jag har som jag inte använder. Kom att tänka på att kläder och skor faktiskt kan komma till användning till andra. Valde att kontakta Asylgruppen i Örebro för att se om de hade behov av kläder. Tyvärr har de inga lagringsmöjligheter utan har endast möjlighet att ta emot det som de för stunden har behov av. Just nu handlade det om vinterjacka, vinterskor och mössa, halsdukar. Samlade ihop lite saker här bestående av min gamla vi vinterjacka som jag inta använt den senaste säsongen och troligen inte kommer att känna behov av den kommande säsongen heller, ett par vinterskor som inte passar mina fötter får ont av dem och de är princip helt nya. Packade också ihop ett par mössor, några par vantar och några halsdukar och sjalar. Har mängder och man hittar alltid sina favoriter och mycket tar bara och hänger i garderoben. Hoppas att de kan fylla en funktion för någon annan.

Passar också på att röja i garderoben lite mer, kommer bli några vändor till soprummet och några vändor till Myrorna.  Återanvändning, det känns bra. 

Kanelbullensdag

Kanelbullensdag idag då måste man ju sjäkvklart

Islandshäst

Igår var vi iväg och red islandshäst med jobbet. Vår fritidsförening gav det som förslsg på aktivitet och jag var med och samordnade det hela. Tre olika grupper beroende på vilken ridvana man hade sedan tidigare. Jag har själv med i den lite mer avancerade gruppen som ville ha lite mer galopp också. Hade sedan tidigare önskat samma häst som sist Saga men blev istället Silvfur  (osäker på stavning). En lite envis krabat so  hellre ville trava än tölta. Vi hade vår kamp. Jag fick hålla in, driva och kämpa. Efter många om och men blev det tillsist tölt.

Resultatet blev inte den mest lättridna hästen men ändå trevligt. Galoppen var superskön. Så ändå ganska nöjd

Könsneutralisering och kön

Idag är det många såväl föräldrar som förskolepersonal, skolpersonal som jobbar för könsneutralisering. Jag har funderat lite över begreppet och dess innebörd och vilka tankar det väcker hos mig, likaså begreppet kön eller genus.

Folk föds med ett kön och har alltid ett biologiskt kön. Vad vi sedan identifierar oss själva med behöver inte vara det samma som det vi föds med. Samhället är duktigt på att tilldela könen egenskaper som inte alls behöver stämma, är du kille skall du vara lite mer aggressiv än en tjej, du skall tycka om blå färg på kläderna och gilla att leka med bilar och inte med dockor. Det finns inget som säger att detta är rätt. Jag vet flera killar som tycker om rosa, eller som lekt med dockor som barn. 

Många föräldrar kämpar idag för att göra barnen så könsneutrala som möjligt. Att de själva skall få välja vad de vill leka  med, erbjudas olika valmöjligheter. För mig är detta helt ok. Vad jag däremot mer och mer börjat reagera över är när föräldrar som exempelvis har en liten pojke börjar klä den i klänning dagligen, endast köper rosa kläder med girlanger och spets. Sparar ut till längre hår och börjar sätta i diverse spännen, endast köper dockor. Är det då att könsneutralisera? är det inte att påtvinga barnet ett annat kön? Skillnad är när barnet är äldre och kan före sin egen talan, de vill ha långt hår med spännen eller vill ha rosa känning, fine! Men att tvinga på ett barn är frågan om vi verkligen neutraliserar?

Härlig kvällspromenad

Ute på en liten promenad. Härligt med färgglad himmel