På Facebook är jag medlem i en grupp som heter "Deaf hood behövs i Sverige". De senaste dagarna har det uppkommit mycket diskussion om tolkning, att tolkarna kan ha svårt att förstå brukarna och vise versa.
Jag använder själv tolk en hel del, det handlar både om vårdbesök, möten med min chef, Arbetsplatsträffar, jobbmöten, möten med sökande, föreningsaktiviteter, fritidsaktiviteter exempelvis ridning och så vidare. Dessutom är jag i princip daglig användare av bildtelefonen då jag inte hör i vanlig telefon. Tidigare när jag studerade vid universitetet använde jag också tolk vid såväl föreläsningar, seminarier och grupparbete.
Ofta tycker jag att tolkningen fungerar bra. Jag har höga krav på tolkarna och tycker ofta att de utför arbetet på ett bra sätt. Liksom diskussionen som uppstått på Facebook håller jag med att många tolkar är duktiga på att teckna, de förstår mig också då vi socialpratar, men om de skall taltolka så blir det ofta lite knivigare. Mina vännner som är tolkar och läser detta får gärna lämna er syn på saken, men tror att mycket handlar om vanan att utföra de olika momenten. Tag tillexempel min utbildning på universitetet. Tolkarna tolkade föreläsningar många timmar per vecka, men de kanske bara taltolkade några enstaka minuter, detta gör att de hela tiden har möjlighet att utveckla kompetensen i just tecknandet, men inte samma möjlighet att taltolka. Själv får jag ofta kommentarer från omgivningen att jag pratar så bra själv så varför skall jag inte använda mitt modersmål och strunta i att låta tolken taltolka mig och att det finns en rädsla för att bli felöversatt. Tänk er själva, ni hör inte er egen röst, ni hör inte hur ni uttalar orden, det tar mycket mer energi för mig att prata hela tiden tänka på hur jag uttalar, hur högt jag skall prata, tempo etc, om jag jämför med att använda teckenspråk.
Då jag bor i Europas teckenspråkiga huvudstad med massa döva omkring mig så finns det också många tolkar här i området. Bara i Örebro finns drygt 100 verksamma tolkar (landstinget och privatbolag) några klickar jag per automatik bättre med både personligt och tolkmässigt, andra sämre. För att jag känna mig trygg brukar jag ofta önska tolkar för olik uppdrag. Det finns de som är duktiga på att tolka en föreläsning, men inte klarar socialtolkning, det finns de som kan tolka ett styrelsemöte men inte klarar att tolka en ridlektion etc. Vid viktiga möten exempelvis utvecklingssamtal på mitt arbete eller ett lönesamtal önskar jag alltid tre fyra namn i en prioriterad ordning vilka jag önskar, oftast lyckas jag få någon av dem om mötet är viktigt.
Gällande kvalitén på tolkar rent generellt upplever jag väldigt varierande. Några sammanfattar väldigt mycket vilket kan vara problematiskt, då jag kanske vill framföra just detaljer. Har vid många tillfällen fränt på dövförenignen och sådana situationer när tolkar finns med för att tolka till någon hörande varit tvungen att hjälp tolken att översätta. Har även varit med om att tolken i dessa sammanhang frågat mig innan om det är ok att de ber mig om hjälp när de kör fast. Visst är det ok, men funderar samtidigt en del kring vem som bär ansvaret för kommunikationen vid ett sådant tillfälle, tolken som har fyra-årig utbildning eller jag som deltagare och dessutom själv tolkanvändare men råkar kunna tala. Och hur mycket skall döva behöva anpassa sitt språk för att tolken skall hänga med. Är medveten om att tempot behöver sänkas ibland då det tar längre tid att uttala "för säkerhets skull" än att teckna "hyff", men skall den döva behöva följa svenskan ord för ord för att tolken skall hänga med? Var för ett par månader sedan på en träff med många hörselskadade/ci, en i gruppen föreläste och har verkligen ett supertydligt teckenspråk enligt mig, ändå blev det fel översatt gång på gång på gång. Vid avslutad föreläsning frågade en tolkarna om de tyckte att hen tecknar otydligt, ne då inga problem svarade tolkarna men ändå var översättningen kass. Synd att en bra föreläsning skall gå förlorad för de som inte kan teckenspråk på grund av bristande översättning.
Teckenspråk är inte mitt modersmål och kommer aldrig att bli. Det är det språk jag har lärt mig som nummer fyra i ordningen men också det språk som jag idag använder näst mest efter svenskan för min kommunikation. Alla telefonsamtal i stort sett sker via tolk, det är viktigt att det blir rätt översatt, dels i kontakten med kunder/arbetsgivare i jobbet men även privat. I bildtelefon försöker jag anpassa mitt språk ganska mycket, är medveten om att bildkvaliten ibland kan vara sådär, men att anpassa språket vid face to face möten vill jag inte göra mer än nödvändigt.
Jag tror att ett sätt att lösa problemet, starta fortbildning för tolkar, att de hela tiden får möjlighet att utveckla sitt språk, finslipa, bli filmade, analyserade av döva för att få tips.
