Igår var det manifestation på Stortorget i Örebro gällande flytten av Kattungens förskola till Klöverängen ute i Lillån. För er som inte vet så är Kattungen en förskola med teckenspårkig inriktning för barn som är döva, hörselskadade eller har döva föräldrar. Kommunikationen sker på teckenspårk samt talad svenska för de som har möjlighet att höra.
Flytten har väckt starka känslor inom dövvärlden och även starka känslor hos mig personligen. Politiker har gjort ett antal klantiga uttalanden som att det är för mycket teckenspråk på förskolan etc. I måndags kväll, ett och ett halvt dygn innan manifestationen blev det klart att jag skulle hålla ett tal. Jag som vill vara väl förberedd bara, ååå nej. .Men försöka göra det bästa. Jag tog upp aspekter som att att Örebro kommun, Europas teckenspråkiga huvudstad
planerar att flytta en väl fungerande verksamhet utan att ha gjort en risk och
konsekvensanalys.
Tog också upp aspekter så som att det är
viktigt att se målgruppens förändring. Idag får fler döva barn cochlea
implantat och kravet på en förskola med fungerande hörselteknik är därmed ett
krav. Samtidigt kommer dessa barn aldrig att passa in i normen för ett hörande
samhälle. Istället behöver barnen ges bästa möjliga förutsättningar för att
utveckla en stark identitet som hörselskadade eller döva. Hur gör de bäst det?
jo genom att vistas i en miljö med fungerande kommunikation och möjligheten att
använda två språk, teckenspråk och svenska. Genom att lära sig två språk får
barnet valfrihet, att kunna använda sig av talad eller skriven svenska i en
sit
uation och teckenspråk i en annan. Det är viktigt att redan i förskoleåldern
se språk från ett längre perspektiv. Det är omöjligt att veta vilka behov ett
barn på fem år kommer att ha i gymnasieåldern gällande kommunikation. I en
situation kanske hörseltekniken fungerar bra, men ute på rasten eller på
släktträffen är förutsättningarna annorlunda. För bygga kommunikativa broar är
det viktigt att börja i låg ålder, redan på förskolenivå.
Detta är ett axplock ur föreläsnignen, men måste ändå säga att det kändes helt ok, lite tolkfel från tolkarna även om de fått fullt manus innan, men det är sådant man får acceptera, de gjorde ändå ett jättebra jobb
Foto Niklas Wanjura
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar