Vätternrundan 2016 var förra helgen. Torsdagen den 16 åkte jag till Motala för att cykla de 30 milen. Starten gick fredagen den 17 juli kl 19,30. Lite nervöst är det alltid innan start, man vet vad som komma skall men vet ändå inte hur det kommer att gå. Jag och farsan startade ihop och hade bestämt att hålla ihop hela rundan om inget extremt skulle inträffa.
Vi gick lugnt i början speciellt i backarna. Ner till Jönköping är det lättkört, mycket plant och mycket nedför. Egentligen är Vätternrundans första tio mil mer eller mindre en transportsträcka.
Framme i Jönköping strax efter midnatt. Får köttbullar och mos, inte så lätt att äta mitt i natten men får försöka att peta i sig lite efter bästa förmåga för att ha energi till backarna efter Jönköping. De tre milen från Jönköping till Fagerhult är enligt min mening de tuffaste på hela rundan. Det är också mellan dessa två depåer som vi förflyttar oss flest höjdmeter. Upp den långa Trånghallabacken och sedan lite utförskörning ner genom Bankeryd för att sedan gå uppför igen. Men vi knatade på och tog oss mil för mil.
En och en halv mil söder om Hjo började det ösregna, blev blöta rakt igenom på nolltid, men vi frös tack och lov inte. regnet var ändå varmt. In i Hjo lite käk igen och sen fortsätta trampa på. Regnet upphörde men vägbanan var fortfarande blöt så skvätte upp en hel del vatten, så fötterna var inte så torra. Strax norr om Hjo kunde min resa tagit slut. En idiot kom och cyklade förbi på insidan trots att jag låg nära kanten. Våra styren krokade ihop och det var nära att jag gick omkull.
Även upp genom Tiveden fungerade bra, inget jättetempo men flöt ändå på rätt bra. Vi hade energi kvar hela vägen till mål, helt klart det piggaste jag varit vid målgången någon gång. Femte året blev det, dock lite att ta in, farsan cyklade sin 43dje, imponerande måste jag säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar