Informera om mina andra nedsättningar är ofta svårare. Det faller sig inte lika självklart. Behöver folk veta om det? I så fall när och hur mycket? Jag behöver ju inte informera kassörskan på Ica om att jag har Asperger, inte heller informerar hela kontoret på jobbet. Men hur är det med de styrelser jag delatager i? Eller att informera min arbetsgivare?
I grund och botten tror jag mycket på öppenhet, att inte skämmas för den man är och att våras tävla krav. Min arbetsgivare vet om min Asperger, har informerat lite kort när jag fick min diagnos och vilka konsekvenser det kan medföra i mitt arbete. Fick snabbt till svar att det inte är något han mörkret av vilket både glädjer och oroar mig. Bra att arbetsgivaren ser mig som vem som helst. Men samtidigt ser de inte mycket jag kämpar för att just försöka vara vem som helt, det är oftast inte helt enkelt och inte helt smärtfritt.
Nu i helgen har vi haft vårt första riktiga styrelsemöte med nya gänget inom Unga Hörselskadade. Där behövs det knappast informera om hörselskada. Alla hör dåligt på olika sätt och det finns både slinga, teckenspråkstolkar och skrivtolkar. Att informera om aspergern i det läget då? Jo jag valde att göra det men sa bara kort att jag har Asperger och om vi inte har struktur blir dwt väldigt rörigt för mig och tR mycket mer energi i anspråk. Så om vi vill att min energi skall hålla hela möteshelgen så underlättar det för mig med tydlighet.i ingwn reagerad konstigt på detta eller tyckte att det var fel. Ibland är det skönt att lägga korten på bordet, nu vet alla och undrar se mera så får de snällt fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar