Helgen inleddes med föreläsning av Maya de Wit som bor i Holland. Hon har arbetat som tolk unde många år och tolkar också mycket till internationellt teckenspråk. Jag har själv mött henne 2014 då jag var i Frankrike på ett internationellt hörselskade- och dövårsmöte. Hon pratade nu om förberedelsen och kommunikationen mellan tolkarna och tolkanvändarna före, under och efrer uppdraget. Att det är viktigt med förberedelse. De hade gjort en undersökning där tolkarna fått förberedelsematerial och där de inte fått och jämförde kvalitén vilket visade sig vara en jätteskillnad. Jag är inte speciellt överraskad egentligen förberedelse är a och o och jag tycker inte bara det är tolken som har ett ansvar här utan även vi tolkanvändare har ett ansvar att förbereda tolken på ett bra sätt, skicka material gå igenom ord och begrepp innan om vi vet att det kan vara något som är svårt att översätta. Det som jag personligen är sämre på och som Maya pratade om är uppföljningen efter uppdraget, att gemensamt med tolken kort utvärdera tolkningen och vad som kan förbättras till nästa gång. Tänker också att det inte handlar om kritik utan att det är en konstruktiv dialog mellan båda parterna. Jag tror själv att jag är ganska bra på att förbereda tolkarna ofta, noga med tid och plats och innehållet, men kan självklart utveckla och förbättra detta också.
Nästa föreläsning var av norskorna Hilde Haualand och Torill Ringsö. De pratade också om samarbetet mellan den döva tolkanvändarna och hörande tolken. Torill är själv döv och jobbar som forskare på ett norskt universitet. Hon är där i behov av tolk för att utföra sitt arbete och när hon föreläser ställer hon givetvis höga krav på sina tolkar så att de skall nå upp till hennes akademiska nivå. Hilde arbetar också på universitet och brukar ofta tolka till Torill så det blev en föreläsning från flera perspektiv vilket var kul. Kan känna igen mig i situationer med akademisk nivå och tolk. Nu handlade mina studier inte om lika hög nivå som för Torill men det handlar ändå om att tolken har det rätta språket och tolkar på ett adekvat sätt beroende på sammanhang, en utmaning. Inressant på många sätt.
Bo Hådell och Diddie Nylander från Danmark pratade om döv och hörande tolk i team. Kanske på en internationell konferens att en hörande tolk tolkar konfernesspråket exempelvis danska till den döva som sedan översätter till internationella tecken för internationella konferensdeltagarna. Det blir en tolkning i två led som ställer andra krav på teckenspårkstolkarna men också krav på den döve tolken som behöver kunna avläsa snabbt och sedan snabbt processa om till annat teckenspråk. Intressant lchcbra föreläsning även här.
Nästa föreläsning var det Maya Rohdell, Juli af Klintberg, Eva Norberg och Eva Sundqvist Dahne som ansvarar för. Här handlade det om döva tolkar och översättare. Sveriges dövas riksförbund driver ett treårigt projekt just för döva tolkar och översättare och undersöker i vissa situationer man kan använda sig så det. Idag är det stor invandring till Sverige.det kommer även döva flyktingar som inte kan svenskt teckenspråk, de kanske är analfabeter och helt språlösa. Samtidigt skall de söka asyl här i Sverige, de kanske behöver besöka läkaren etc. Att som hörnade tolk som inte har teckenspråket som första språk kan situationen vara besvärlig, att teckna så den döva invandraren förstår och samtidigt kunna avläsa och förstå svaret. Att så använda sig av en döv tolk som fungerar som stöd kan vara ett lternativ. Exempelvis på ett läkarbesök så tecknar den hörande tolken till den döva tolken som i sin tur ser invandrarens teckenspråksnivå och kan anpassa kommunikationen utifrån det. Ibland kan det handla om rena gester. De pratade också om att använda en döv tolk som dövblindtolk. Tycker att diskussionen är intressant och tror ibland speciellt med invandrare att detta skulle kunna vara till stor hjälp. Frågan är bara hur det finansierad. Landstinget vill nog inte betala för både hörnade och döv tolk och kommer nog ha svårt att se behovet. Men något att jobba för helt klart. Det var gårdagens alla föreläsningar. På kvällen hade vi gemensam middag vilket var trevligt. Alltid kul att kunna nätverka lite.
Idag inleddes det med föreläsning av Sarah Remgren och Elise von Weisz. Sarah har dövblindhet. Hon är helt döv och har synrester och kommunicerar på visuellt och taktilt teckenspråk med stöd av socialhaptiska signaler. Under 2015 har hon rest Sverige runt med sin teaterföreställnin där Elise varit med som tolk under hela resan. De pratade både om själva tolkningen att översätta teater men också om samarbetet mellan dem, hur de jobbad med syntolkning, ledsagning etc. Intressant. Har själv sett teatern två gånger till och med.
Därefter informerades det om Västanviks folkhögskolas projekt med döva flyktingar, har hört infon flera gånger men ändå kul att höra det igen, upprepning skadar inte.
Sista föreläsningen hölls av Jemina Napier från London i grunden men har bott och jobbat flera år i Australien också. Hon pratad om samarbetet mellan döva professionella och tolkar. Att få översättningens att bli bra, om feedback vid exempelvis talktollkning så att den döva vet och får bekräftelse på att tolken faktiskt hänger med. Viktigt med sådant samarbete.
Ja helgen har varit jättespännande. Kul att både brukarorganisationerna och tolkarna kunde träffas och roligt att de höll konferensen på teckenspråk mestadels. Det innebar att de. Taltolkade till talad engelska. Så svenskt teckenspråk och talad engelska blev helgens språk 😃
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar