Idag har jag varit hos mig läkare Claes Möller på hörselvården. Han är en av de läkare vars kommentarer berör mig mest. Han vet att jag behöver raka puckar för att verkligen lyssna och ta till mig, och inte bara säga ja, ja ja.. Claes har en mycket rak ton, han brukar svära lite på mig för att jag skall lyssna och ta till mig, kanske det jag behöver. Samtidigt tar hans ord ibland rakt i hjärtat och kan kännas lite jobbiga. Syftet med dagens möte var att diskutera om ansökan om sjukersättningen och Försäkringskassans krav med arbetsträning.
Claes lovade att han skall skicka ett förtydlingande brev till Försäkringskassan där han än en gång förklarar mina nedsättningar och dess konsekvenser. Dock sa han en sak som tog lite som en käftsmäll. Han tycker att jag skall satsa på 50 % arbete och inte 75 %. Denna gång menade han på att många med CI inte klarar mer och att jag dessutom har ytterligare funktionsnedsättningar. För mig har aldrig tanken funnits, klart jag an jobba 75 %. Det har varit en inre kamp att acceptera 75 %, skall någon nu komma och sänka ribban än mer. Vad hände med bilden av mig själv, av den identitet jag har att vara en arbetande högpresterande person, skall den ryckas bort än mer? Jag vill så mycket, jag "borde" ju klara osv. Samtidigt tror jag att jag kan göra det, och det tror väl kanske Claes också, men till vilket pris. Claes menade att idag när jag jobbar drygt halvtid så är mitt liv otroligt svajigt. Han beskrev det som att jag gasar och bromsar hela tiden och att det beteendet blir skadligt för min hälsa. Han har poäng, men samtidigt, 50 % arbete, och 50 % sjukersättning (hur fan har han tänkt sig vi skall få igneom det?) men det känns som jag kommer att gå ekonomiskt på knäna, det blir ju en stress i sig. Vet inte hur jag tänker, hur jag tycker, just nu känns det bara som en käftsmäll. Behöver reflektera, prata med psykiatrin. Men min första reaktion NEJ!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar