Tidigare innan jag blev utbränd upplever jag att det fanns ett filter för känslor, att jag lättare kunde hantera både mina egna känslor och andras. Exempelvis så har jag idag ett väldigt svagt "filter" mellan stress och ångest. Om jag känner mig stressad så är gränsen hårfin innan jag får hjärtklappning och mer eller mindre känner mig som att jag skall dö, får yrsel, känner mig lite svimmfärdig.
Förut har jag också varit en bra lyssnare för andras känslor och problem. Det är jag fortfarande och är det en nära vän eller familjemedlem upplever jag det inte som så problematiskt, men om det är en ytlig bekant så kan det kännas som att filtret saknas och att jag själv känner deras stress, oro, ångest, glädje, upprymdhet. Att känna andras positiva känslor är perfekt, men att känna andras stress känns inte lika bra. Exempelvis i jobbet använder jag en hel del tolk som döv. Tolkarna vill förbereda sig och de mailar ibland och frågar om förberedelsematerial, inget konstigt med det. Men det är inte alltid som jag kan fixa fram detta. Ibland finns ingen dagordning till APT eller till föreläsningen/informationen. Tolkarna berättar då ofta att de skall göra sitt bästa, men att de känner sig lite oförberedda. På något sätt tar jag på mig deras stress och oro för att inte göra ett bra jobb, känner att om de blir osäkra blir även jag osäker.
I mitt jobb träffar jag också många som mår dåligt av olika orsaker. Jag har inga problem att under mötet sitta och ta emot deras känslor och oro. Känner att jag för stunden kan hantera det professionellt och stänga av mina egna känslor för stunden. Jag har en yrkesroll att stå bakom och då fixar jag det galant. Men märker att jag ibland efter mötena upplever att jag är trött eller nedstämd efter det som uppkommit. Tidigare kunde jag filtrera bort känslan.
Viktigast för mig just nu är att jobba för att bygga upp mitt filter igen, men hur 17 gör man det. Kan ju int direkt göra som på bilen att köpa ett nytt oljefilter och sedan är problemet löst?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar