Säga ifrån i stallet

Sedan två år tillbaka tar jag ridlektioner en gång i veckan. Syftet är inte att tävla eller komma någon vart med det utan egentligen mer avkoppling. Jag har tidigare ridit en del som tonåring och även haft egen häst så en viss vana finns att hantera dessa djur. När jag för drygt två år sedan bestämde mig för att skaka liv inget gamla tonårsintresset kollade jag med två ridskolor i Örebro Karlsdal och Karlslund. Jag föll för den förstnämnda för att jag inte behövde välja någon inrikting där hoppning eller dressyr utan kunde få båda. I grunden är jag mer för dressyr än hoppning men några små skutt över hinder ibland förgyller bara tillvaron. Jag började i en grupp som sades vara ridvana men litw försiktiga, passade mig perfekt efter att knappt suttit på hästryggen på tio år.

Ganska snart märket jag att gruppen var väldigt inriktad på dressyr. Det fanns uttalande inom gruppen att det skulle vara en ren dressyrgrupp och att hoppning ej skulle förekomma. Funkade bra för mig ett år ungefär men sen kände jag att jag ville gå vidare, att ta några bommar ibland, något lite lågt hinder. Har påtalat detta tisigare i gruppen men då utan större respons. Några menade på att vi "alltid varit en dressyrgrupp" och jag ordnade och ville inte riktigt ta striden just då. 

I somras hade de sommarlektioner som vem som helst som är över 18 år och elev på ridskolan kan deltaga på. Gruppen blir väldig varierad utifrån ridvana. Men folk får hästar efter kunskap och det brukar funka bra att ändå kunna ha gemensam lektion. Jag hade på sommarridningen en riktig hopphäst och när vi skulle ta några hände rupptäckte jag hur skoj det var. Vi flög över och jag njöt även om det ibland var lite skräckblandat:-)

Nu i höst messade jag inför en lektion till läraren och sa att vi också vill ha lite hoppning i vår grupp. Eller ja, vi och vi, men några stycken i alla fall. Så blev en lektion med några små studs för oss som ville. I måndags när vi kom in i ridhuset låg det bommar där. Vad kul tänker jag. Men bommarna plockas omedelbart bort när vår lektion börjar. Jag rider fram till läraren och förklarar att det finns folk i gruppen som vill hopa, folk som vill ha bommar och att de måste försöka att tillgodose allas behov. Jag krävde att läraren skulle ta upp diskussionen med gruppen då jag känt att det började bli en osämja. Tänkte att om det är bara jag som vill hoppa så byter jag givetvis grupp, men hade en känsla av att det fanns fler åsikter. Och det visade sig att set faktiskt var flera som kunde tänkta sig småhinder, det handlar inte om att hoppa 120 cm eller att hoppa 15 hinder i följd, men att ändå få in hoppning liksom i alla andra grupper på ridskolan. Så nu kommer vi bli en grupp med mer blandad ridning. Tog nästan två år att våga ta upp det men nu är det gjort. Ser fram mot morgondagens lektion och hoppas att majoriteten ändå tycker att beslutet om ändrad inrikting för gruppen känns ok.